Det stora uppdraget

Ett stort uppdrag för en kunskapsälskande uggla

En naturlig längtan hos alla pedagoger är att hjälpa den som har svårigheter förbi dessa och i skolan tar vi många beslut i den riktningen. Vi sätter in stödresurser, väljer självständigt arbete för att hjälpa den som kom efter och gör om instruktionen för den som har svårt att koncentrera sig. Vid en eftertanke kommer de flesta på hur otroligt många av skolans val som påverkas av detta. Få har nog också undgått att höra talas om skolans kompensatoriska uppdrag och  i den nya skollagen [1] finns detta uppdrag med: ”En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.”

En berättelse om någon med stora svårigheter under sin uppväxt som med den avgörande hjälpen från någon lärare lyckas i livet väcker hos de flesta av oss starka positiva känslor. Jag mötte dock en kvinna som berättade om sin skoltid och om den tysta skötsamma flickan som aldrig fick någon hjälp. Hon brukade ju klara av det mest på egen hand efter träget arbete. Det fanns en hel del bitterhet när hon berättade att hon nu städade bort skiten efter en tidigare klasskamrat. I skolan hade han fått ”all uppmårksamhet”och nu tog han fortfarande plats och skitade nonchalant ner medan han såg ner på hennes flit.

Ann-Marie Körling hävdar att vi borde prata om det demokratiska uppdraget i stället [2] och det leder nog inte till lika många tolkningsmissar men samtidigt ger det väldigt lite vägledning när man ska väga olika elevers behov mot varandra. Nu kom jag in på lite farlig mark för det är inte alla som håller med mig om att en lärares arbete hela tiden innebär val och prioriteringar mellan olika elevers behov. Vi kommer ofta på lösningar där vi lyckas tillfredställa många behov samtidigt och gläds åt att utöka vår arsenal med fler sådana men samtidigt hur många av oss har inte tänkt gå till den tysta tjejen och ta reda på vilken hjälp hon behöver och så har det dykt upp något mer akut som hotat hela klassklimatet.

Det kanske börjar bli dags att fundera på vad som inte bör ingå i det stora uppdraget så att vi kan få prioritera även de som inte lyfter fram sig själva.

Det är klart att vi lärare ska orka med stora utmaningar och använda beprövade metoder för att bedriva spännande undervisning i stora grupper med skillnader i elevernas förkunskaper. Det är klart att vi ska inspireras av tankar om elevinteraktion som ändå bubblar av kreativitet och oförutsägbarhet som exempelvis tankarna som förs fram i det ”Flerstämmiga klassrummet” [3]. Frågan jag återigen ställer mig [4 ] är dock om det inte finns situationer då lärarens uppdrag borde underlättas och där en elev behöver något annat än det läraren kan erbjuda. Läraren är bra för de andra och en duktig pedagog men kan ändå ha en gräns för sin förmåga.

”Sorteringskola” är ett trendigt begrepp och i vår ambition att absolut inte sortera har vi i stort sett tagit bort all valfrihet mellan tydliga mål från grundskolan. Mina erfarenheter från idrottens värld och barns olika utvecklingsvägar visar att det väldigt sällan är den bäste trettonåringen som sen blir fotbollsproffs. I en parallell till detta är jag förstås tydlig motståndare till en tidig sortering av vilka som passar för vad. I en essä [5] av Nel Noddings så presenteras en tankegång om att i vår strävan efter att erbjuda alla likvärdiga möjligheter att lära sig det som anses viktigast så uppstår en stor orättvisa i att många inte får tillfälle att odla det som de har fallenhet för. Skulle vi ha flexiblare syn på vägar till kunskap skulle vi kunna inse att elever som får ägna sig åt mer praktiska ämnen skulle öka sina chanser att hitta tillbaka teoretiska studier. Elevvald gruppindelning innebär givetvis en viss sortering men framför allt stora möjligheter. Det kvarstående problemet kanske bara handlar om att övervinna fördomar om att praktisk och teoretisk kunskap står i motsats till varandra. De har oftast istället en enorm synergi.

Det finns en enorm övertro på att skolan ska ta sig an alla samhällsfrågor och företagare vill att vi ska lära elever hur det fungerar hos dem och alla som har en fråga som engagerar dem kring rasism, jämlikhet eller tolerans önskar att skolan ska ta sig an denna fråga. Lärare ska följa myndiga elever på bussen för att kollektivtrafiken vill ha hjälp att hantera våra ungdomar. Det finns många som önskar saker av skolan men trenden går inte åt rätt håll när det gäller att erbjuda skolan sin hjälp. Tänk om det kanske är några av skolans mest svårmötta elever som skulle ha störst nytta av det världen utanför skolan har att erbjuda.

Lärare finner stor glädje i att hjälpa elever med svårigheter men tänk vilka resultat som skulle kunna uppnås om uppdraget gjordes mer avgränsat och lättare.

1. http://www.regeringen.se/content/1/c6/14/23/68/7d552419.pdf

2. http://korlingsord.se/?p=10934

3. http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9144616317

4. https://janlenander.wordpress.com/2010/07/11/gor-lararnas-situation-battre-for-elevernas-skull/

5. http://www.ed.uiuc.edu/eps/PES-Yearbook/92_docs/Noddings.HTM