Det börjar dyka upp många artiklar om att hitta den ”Nya skolvägen” [1] och kritik av den polariserade skoldebatten och jag känner förstås hur eftersträvansvärt detta skulle vara för oss lärare. Vi skulle förstås kunna irritera oss på politiker från endera sidan som vi tycker har för lite kompromissvilja men jag ser en framgångsväg där vi börjar skaffa oss väl underbyggda tankar kring en mellanväg. Det vore bra med en skolforskning som satsade på att undvika att verifiera eller falsifiera politiska ställningstaganden och istället hela tiden arbetade med att klargöra förutsättningar för att ett visst sätt att arbeta ska vara genomförbart. Forskning som tar fram under vilka förusättningar heterogena grupper kan fungerar lika bra som homogena, som tar fram under vilka förutsättningar omdömen ger tillräcklig möjlighet till uppföljning av verksamheten osv. Någon gång ibland kan den belysa en politisk tvistefråga men då ska den vara riktigt kraftfullt underbyggd och det bör ha funnits god tid för att låta den vetenskapliga processen granska resultaten och metoderna.
Här kommer ett exempel på när skolforskning inte uppfyller detta alls. Sven Sundin, undervisningsråd på Skolverket uttalar sig om en undersökning av hur många som hoppar av lärlingsplatser och konstaterar att andelen är fyra gånger så stor som de som hoppar av övriga utbildningar. Att den grupp som väljer lärlingsplatser består av ytterst skoltrötta elever med hög risk att hoppa av utbildningar nonchaleras totalt. Att det är troligt att andelen av dem som skulle hoppat av andra utbildningar kan vara mer än 10 gånger så stor som för andra grupper glöms helt bort. Det är troligt att lärlingsutbildningar mer än halverat avhoppen och ändå står en skolforskare där och säger ”Det är så pass alarmerande många som hoppar av att man bör besinna sig”. En forskare har ställt en helt felaktig statistisk fråga och undersökningen ger absolut ingen vägledning om vad som är bästa sättet att bedriva utbildning.
Jag citerar Johan Kants mycket berättigade kritik av skolverket och skolforskningen:
Men de enskilt viktigaste orsakerna till att det ser så illa ut i skolan värld som det gör tar inte Skolinspektionen upp i sin rapport. Skolmyndigheter som gamla Skolverket, nya Skolverket och Myndigheten för Skolutveckling har systematiskt under alla år motarbetat fattade riksdagsbeslut. Har systematiskt motarbetat reform LPO 94. Detta arbete har resulterat i otydlighet och fokus på fel saker, vilket har lett till en total förvirring i skolans värld. Dessutom har hela den pedagogiska forskningen motarbetat reformen och fattade riksdagsbeslut. Jag har skrivit om några av dessa forskare, men dessvärre finns det bara ett fåtal pedagogiska forskare som inte obstruerar och dessa blir snabbt utfrysta och stoppade i sin karriär. Med alla tänkbara medel ska ideologiseringen av lärarutbildning och pedagogisk forskning ske. Tycker man fel är man inte önskvärd, vetenskaplighet – bara när det passar in i ideologiseringen.
Ska vi ha en ny skolväg som hjälper skolan att utvecklas så måste stora delar av skolforskningen reformeras och det är många skolforskare som borde göra ett rejält omtänk. En skolforskning exemplifierat av Sven Sundin kommer bara innebära att lärare och skola blir tvungna att nonchalera allt som kommer från dessa institutioner. Det finns absolut många duktiga skolforskare och lärarutbildare som redan gör en viktig insats och för deras skull bör ideologiseringen av skolforskningen bort snarast.
Tillagt 2011-01-03: Ett mycket tänkvärt om än cyniskt citat ur ”Den gudarna älskar” [4]:
”Under de senaste trettio åren har inte en enda pedagogisk metod som lanserats varit baserad på att fler barn lär sig mer om man gör just på det viset.”
1. http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/det-finns-en-ny-skolvag-1.1170948
2. http://svt.se/2.22620/1.2151295/fler_avhopp_an_ovriga_gymnasiet
3. http://johankant.wordpress.com/2010/09/18/skolinspektionen-rapporterar-om-brister-i-skolan/
4. Den gudarna älskar, Gunnar Ohrlander, 2009, ISBN 978-91-7241-178-4
Jan Lenander - Lärare är bra att ha, blogg 
Ett mycket bra och tänkvärt inlägg Jan. Min uppfattning är att den oseriösa och ideologiska skolforskningen är ett symptom på vår brist på resultatkontroll. Om vi tog reda på vad ungarna verkligen lär sig i skolan skulle det bli bra mycket svårare att ägna sig åt allt detta lösa tyckande.
Jag retar upp mig på en annan likadan historia i GP som jag måste skriva ett inlägg om:
http://www.gp.se/kulturnoje/1.446931-eva-lotta-hulten-sa-offras-elevernas-larande
men det får vänta tills i morgon för nu är det dags att göra middag. 🙂
Jag håller helt med dig om att en negativ inställning till resultatkontroll har fått genomslag hela vägen upp genom skolan. Ingen uppföljning av lärarens centrala uppdrag och någon slags underlig syn på att inte ens forskare måste vara stringenta med vad de kommer fram till. Sven Sundin’s uttalanden var lätta att punktera för mig som läst en del statistik även om jag tror att det har ringt en varningsklocka hos många andra med mindre kunskaper. Eva-Lotta Hulthén’s artikel får hundra varningsklockor att ringa hos mig och hennes viktigaste referens Giotta är känd för ett omfångsrikt material inom området men mycket tveksam evidens i nästan något som hävdas i det producerade. Materialet är dock så omfångsrikt att jag förstår att du behöver vänta till imorgon med att försöka hitta felen i det. För mig skulle det krävas flera dagar så jag har nöjt mig med en liten kommentar. Lycka till!
Tack för lyckönskningen, Jan. Det här är väderkvarnar vi måste slåss mot. Men det är inte bara forskarna som inger oro. Minst lika betänkligt är det sätt media bara rapar upp forskarnas teser som fakta. Den tredje statsmakten behöver faktiskt börja göra sitt jobb.
Det är absolut så att media som också har ett ansvar och jag börjar känna att det ofta är en blogg som avslöjar svagheter i den kritiska granskningen. Någonstans känner jag att vi bloggare som kommer att bli fler behövs när de gamla medierna sviker. Den här så kallade forskaren borde lätt ha kunnat bli avslöjad av en journalist som hade läst hyfsat mycket matematik och statistik.
Nu är det dags för oss att börja syna forskningen. Helena, det vore underbart om du kunde tränga in i Giotta’s betygsnegativa värld för hon används mycket. Svårigheten är framför allt semantisk och språklig för hon har en stor produktion på engelska och många referenser mellan sina olika artiklar.
Själva har jag en stor utmaning när det gäller Robert E. Slavin’s forskning. Vad är det egentligen han kommit fram till? Det är många bra slutsatser men samtidigt är han otroligt överanvänd och det märks att det handlar om marknadsföring av ett sådant där pedagogiskt recept (Cooperative teaching) som jag är allergisk mot då det inte håller för generalisering.
Storforum skolan diskutera många intressanta effekter och tankar kring kommunaliseringen och dess effekter.
Lennart Persson programledaren sätter in en riktig fullträff när han pratar om att skolan är en lekstuga där man bara provar saker och där man 20 år efter kommunaliseringen diskuterar om den var bra eller dålig.
Det är inte säkert att forskningens främsta uppgift är att ”lansera metoder”.
Det brukar pedagoger sköta om. Därefter kan forskare legitimera eller kritisera metodens effektivititet.
Jag anser att forskningen inte ska lansera metoder alls och tycker skolforskare som försöker med detta bara klantar till det och kvackar utanför sin kompetens.
Det är dock ännu värre med forskare som ska kritisera en praktik de inte vet något om. Forskare ska ägna sig åt något som liknar kritik då de bör undersöka metoders giltighet och avgränsningar men de bör vara ytterst noggranna med vad deras resultat säger. Överdrivna generaliseringar urholkar vetenskapen och här måste forskare åläggas ett mycket högre krav på återhållsamhet än andra.
Pingback: Återerövra läraryrket för elevernas skull | Jan Lenander – Lärare är bra att ha, blogg
Pingback: Synfel, sanningen är viktig « Jans Syrliga KaramelLer
Pingback: Höna av en fjäder ! « Jans Syrliga KaramelLer