”Lärare brinner för lärande och för sina elevers möjligheter” men märks det i den vanliga svenska skolan. Märker vi det ens själva? Det är långa dagar och även den erfarnaste lärare ställer sig ofta frågan: Vad gör man? [1] när hindren är stora. Skräckhistorier fyllda med revolt, frustration och bitter smak av alla samhällets problem finns i mängder och det är svårt att hitta en lärare utan ett eget paket av dem. Det är dock inte det man möter vid ett skolbesök. Det är en vänlig arbetsplats man kommer till. Vad är det som gör att problem oftast omvandlas till möjligheter?
Problem omvandlas till möjligheter av elevernas härliga förmåga men också av engagemang, lärares engagemang. Ett engagemang i gruppen, en insikt i ämnet kombineras med skicklighet i elevinteraktionen till ”seminarieundervisning” av Johan Kant [2]. Bra struktur för vägen till kunskap sätts samman med engagemang för elever och språket av Ann-Marie Körling [3]. Signaturen Morrica berättar om ett brett lärarengagemang men kompletterar det också med extra kunskaper och engagemang i den elevgrupp som fått diagnosen ADHD. En folkhögskolelärare som i och för sig arbetar med en grupp och språkkunskaper kanske ändå gör sin viktigaste insats genom sitt engagemang i de individuella samtalen och de insikter som förmedlas i denna dialog. En tekniklärare brinner för att ge vanliga svenska killar och tjejer en bra start på vägen mot att bli framtidens ingenjörer. Tyska och hemkunskapsläraren Mark engagerar sig i invandrarungdomar i Angered. Exemplen kan göras lika många som vi är lärare i svenska skolan.
Det finns förstås en bas av att alla elever ska mötas med respekt, att vi försöker vara rättvisa i att hjälpa alla, att de elever som möter högre trösklar får extra hjälp för att komma över dem. Det finns förstås en bas i det läraruppdrag vi tog på oss som en del av att vi blev anställda men det finns en enorm möjlighet i våra olikheter. Engagemang är det som gör det omöjliga möjligt, det är det som gör att de alltför många problemen ändå blir något som hanteras och det är genom att odla de individuella engagemanget som en pedagogisk ledare kan nå allra längst. En bra rektor lyckas matcha elevernas behov med lärarnas engagemang och det åstadkoms en synergieffekt som gör att det som var svårt blir möjligt, roligt och inspirerande.
Ibland kan vi lärare dras med i de negativa talet om lärare som inte bryr sig och så vidare. Ibland kan vi lärare irritera oss på andra lärare som inte engagerar sig i det vi tycker är viktigt. Det finns förstås lärare som inte passar som lärare, det finns lärare som inte har något elevengagemang och lärare som skulle behöva ett kraftfullt medarbetarsamtal med krav på skärpning men i de flesta fall behöver lärare en omgivning som hjälper dem att lyfta fram sin egen inre kraft och sitt engagemang. Här har vi alla ett gemensamt ansvar i ett stödja och lyfta fram varandras engagemang eftersom det är så vi tillsammans bygger en skola som är bra för alla.
1. http://junitjejen.se/vad-gor-man/
2. http://johankant.wordpress.com/2010/09/05/seminarieundervisning/
3. http://korlingsord.se/?p=14356
4. http://curiousheathen.wordpress.com/2010/10/04/halva-elever/
För att göra smidigare länkar skriver du först ett ord, t ex ”Junitjejen”. Markera sedan detta ord och klicka på den lilla symbolen ovanför texten som ser ut som en kedja (”Infoga/redigera länk”). Klistra sedan in adressen till Junitjejens inlägg i den lilla rutan som dyker upp (Länkadress), där det står ”Mål” väljer du om du vill att länken ska öppnas i samma fönster eller i ett nytt. Du kan göra på samma sätt med en bild: infoga först bilden och klicka sedan på ”kedjan”.
Kloka tankar, Jan.
I Särskilt behov i skolan så diskuterar Anne-Marie Körling kring formerna för att möta alla de olika behov eleverna har och lyfter fram möjligheten att fortsätta att möta väldigt många elevers särskilda behov när de är kvar tillsammans med resten av klassen. Det är dessutom inte nödvändigt att en speciallärare hela tiden sitter i sitt eget lilla rum och det borde finnas flexibla lösningar både kring lärarsamverkan, vilka elever som behöver stöd och hur stödet ges.
Tack för ett läsvärt inlägg!!
Svar: Jag tror heller inte att borttagandet av lov skulle höja vår status. Jag tror många gånger att läraryrket förknippas mest med att vi får ta itu med uppfostran och konflikthantering och inte med undervisning. DÄrför är det inte många som väljer att bli lärare. Jag vet flera lärare, som har valt att börja jobba på förskolan istället för skolan. Man kan ju fråga sig varför.
Varför inte legitimera läraryrket?
Lärarlegitimation är nog bra. http://junitjejen.se/lararlegitimation/
Ja, lärarlegitimation lyfter verkligen fram vad alla lärare behöver kunna, det höjer statusen hos yrket och det förbättrar möjligheten till uppföljning. Något bra på alla sätt, jag lyfter bara fram att det inte är någon dundermedicin utan det behövs andra åtgärder också.
Pingback: Svällande arbetsbörda är arbetsgivarens ansvar | Jan Lenander – Lärare är bra att ha, blog
Pingback: Att lärare prioriterar olika är det som ger skolan kraft | Jan Lenander – Lärare är bra att ha, blog
Pingback: Vi är olika och unika | Skollyftet