Stolthet över vårt engagemang

”Lärare brinner för lärande och för sina elevers möjligheter” men märks det i den vanliga svenska skolan. Märker vi det ens själva? Det är långa dagar och även den erfarnaste lärare ställer sig ofta frågan: Vad gör man? [1] när hindren är stora. Skräckhistorier fyllda med revolt, frustration och bitter smak av alla samhällets problem finns i mängder och det är svårt att hitta en lärare utan ett eget paket av dem. Det är dock inte det man möter vid ett skolbesök. Det är en vänlig arbetsplats man kommer till. Vad är det som gör att problem oftast omvandlas till möjligheter?

Problem omvandlas till möjligheter av elevernas härliga förmåga men också av engagemang, lärares engagemang. Ett engagemang i gruppen, en insikt i ämnet kombineras med skicklighet i elevinteraktionen till ”seminarieundervisning” av Johan Kant [2]. Bra struktur för vägen till kunskap sätts samman med engagemang för elever och språket av Ann-Marie Körling [3]. Signaturen Morrica berättar om ett brett lärarengagemang men kompletterar det också med extra kunskaper och engagemang i den elevgrupp som fått diagnosen ADHD. En folkhögskolelärare som i och för sig arbetar med en grupp och språkkunskaper kanske ändå gör sin viktigaste insats genom sitt engagemang i de individuella samtalen och de insikter som förmedlas i denna dialog. En tekniklärare brinner för att ge vanliga svenska killar och tjejer en bra start på vägen mot att bli framtidens ingenjörer. Tyska och hemkunskapsläraren Mark engagerar sig i invandrarungdomar i Angered. Exemplen kan göras lika många som vi är lärare i svenska skolan.

Det finns förstås en bas av att alla elever ska mötas med respekt, att vi försöker vara rättvisa i att hjälpa alla, att de elever som möter högre trösklar får extra hjälp för att komma över dem. Det finns förstås en bas i det läraruppdrag vi tog på oss som en del av att vi blev anställda men det finns en enorm möjlighet i våra olikheter. Engagemang är det som gör det omöjliga möjligt, det är det som gör att de alltför många problemen ändå blir något som hanteras och det är genom att odla de individuella engagemanget som en pedagogisk ledare kan nå allra längst. En bra rektor lyckas matcha elevernas behov med lärarnas engagemang och det åstadkoms en synergieffekt som gör att det som var svårt blir möjligt, roligt och inspirerande.

Ibland kan vi lärare dras med i de negativa talet om lärare som inte bryr sig och så vidare. Ibland kan vi lärare irritera oss på andra lärare som inte engagerar sig i det vi tycker är viktigt. Det finns förstås lärare som inte passar som lärare, det finns lärare som inte har något elevengagemang och lärare som skulle behöva ett kraftfullt medarbetarsamtal med krav på skärpning men i de flesta fall behöver lärare en omgivning som hjälper dem att lyfta fram sin egen inre kraft och sitt engagemang. Här har vi alla ett gemensamt ansvar i ett stödja och lyfta fram varandras engagemang eftersom det är så vi tillsammans bygger en skola som är bra för alla.

1. http://junitjejen.se/vad-gor-man/

2. http://johankant.wordpress.com/2010/09/05/seminarieundervisning/

3. http://korlingsord.se/?p=14356

4. http://curiousheathen.wordpress.com/2010/10/04/halva-elever/