Gudrun Neil, en vanlig lärare

Gudrun Neil var mellanstadielärare, en inte så lång kvinna med ganska mörkt hår. Hon körde traditionell undervisning där eleverna satt i prydliga rader och det talades om att hon var sträng även om jag inte har något minne av att hon skickade ut eller straffade någon elev någon gång. Vi lärde nog egentligen aldrig känna henne och den där dagen när någon som stod henne nära hade dött och hon berättade om det med tårar i ögonen så upplevde nog vi alla en stor förvåning. Hennes undervisning gick alldeles för långsamt för mig som bara ville veta mer och det hände ibland att hon blev alldeles ställd av mina tankegångar och frågor. Det är säkert någon som har andra minnesbilder och säkert någon som har henne som ett exempel på att skolan har dåliga lärare.

Använde Gudrun sig av av ett klassrum med många stämmor [1] och svaret är från mig ett obetingat ja, man bjöds in i att tycka och tänka om saker och mångas röster fanns med. Använde sig Gudrun av ett sociokulturellt perspektiv på lärandet och svaret är ja. Jag vet inte om hon läst något av Vygotskij men trots att klassrummet var så traditionellt fanns symbolerna där. Hon skapade känslan av att lärande hade ett samband med omvärlden och orden var en viktig del av hennes sätt att undervisa. Mötte hon oss elever på vår nivå och svaret är ja, för även om hon inte mötte nästan någon perfekt rätt hela tiden så fick väldigt många stimulansen som behövdes för att växa och efter ett år med henne var vi en klass där alla kunde mer.

Var hon riktigt bra på något och jag har svaret högläsning. Det kan finnas fler och det kan finnas andra svar men för mig är det svaret. Jag är uppvuxen med en riktigt duktig högläsare och jag har krav på hur det ska utföras, annars läser jag hellre själv. Gudrun är en av de som läst högt för mig och fångat min uppmärksamhet riktigt kraftfullt.

Hurdan är en vanlig lärare? Jag har medvetet valt en lärare från ganska långt tillbaka i tiden och hävdar att det finns stora likheter mellan den vanliga läraren då och nu. Vad är en bra lärare? Det är intressant att fundera kring om Gudrun var en bra lärare och vilka krav som är viktiga att ställa. Skolan har förändrats och vi har enormt mycket nya möjligheter och nya saker att möta när informationen bara sköljer över oss. Vår pedagogik har förändrats och det finns många bra erfarenheter att utnyttja för dagens lärare som inte fanns då. Det finns mycket som gör läraryrket ännu roligare och härligare nu. Jag vill dock sticka ut hakan och säga att Gudrun borde anses vara en bra lärare någon som använde sina förmågor så att många elever växte. Någon som hade en lärarstil som gjorde nytta. Jag hävdar att att den som lyckas hitta så rätt i sin lärarstil som Gudrun är en bra lärare även i dagens skola, för man behöver inte vara nyskapare för att vara bra, elever har så mycket egen inre kraft.

Använd inte Gudrun som förebild för hur du ska göra, använd henne som en bild av hur vi lärare kan bli bra lärare på många olika sätt. Min undervisning liknar inte Gudruns och det ska inte din göra heller men jag inspireras av Gudrun, låt gärna henne inspirera dig också.

1. Olga Dysthe, Det flerstämmiga klassrummet

Annonser

Om janlenander

56 årig gymnasielärare i matematik, fysik och teknik med bakgrund som civilingenjör och arbete på Patentverket, Ericsson och Choicebridge. Två gulliga döttrar och en härlig hustru.
Det här inlägget postades i glädje, kompetens, kvalitet, lärare, skolutveckling. Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Gudrun Neil, en vanlig lärare

  1. Maths skriver:

    Jag brukar inte bli känslosam av blogginlägg, men din beskrivning av Gudrun som en närvarande och inkännande människa får faktiskt mina ögon att tåras. (Hade behövt en lämplig smiley här) I all enkelhet är väl det här vad det pedagogiska arbetet går ut på: att hjälpa barnen och ungdomarna till nya kunskaper och insikter; att hjälpa dom till nästa level. Och närvaro och inkännande är viktiga arbetsmetoder/förhållningssätt. Sedan kan man lägga på hur många teoretiska tankegångar som helst utan att det förändrar grunden.

  2. Jag blir också berörd av Gudrun. Jag tror ni är något på spåret. Det handlar inte om ”katederundervisning” eller ”flumpedagogik” som det pratas så mycket om.

    Nej, det handlar om klassisk grundläggande kommunikation. Bra lärare gör budskapet intressant och relevant för målgruppen (eleverna), har du flera målgrupper (ja, alla 30 eleverna är olika) är det ditt ansvar att nå dem alla.

    Det kan Gudrun göra från sin kateder med barnen i räta rader och det kan Nathalie cirkulerande i klassrummet. Det handlar mycket riktigt inte om en enda lärarstil. Så länge stilen innefattar att se elevernas olika behov, deras förmågor, känna in stämningen, fånga deras intresse, nå, hjälpa, stimulera och utveckla alla.

  3. janlenander skriver:

    Jag vill lyfta fram aspekten att Gudrun är vanlig och påpeka att jag har andra som mina favoritlärare, att det finns andra förebilder att lära sig mer av och att det säkert finns klasskamrater som har negativa minnen av henne. Det är roligt att ni båda verkar ha förstått att hon är värd all heder som människa och lärare.

    Bra kommentar kring polariseringen mellan katederundervisning och relationspedagogik. Det finns alldeles säkert något mycket mer grundläggande kring kommunikation som gäller för många olika lärarstilar.

    Härligt att trots att Gudrun inte var någon mästare på relationsbygge och absolut inte var någon som förstod mig så är det rättvist att betrakta henne som någon med ” närvaro och inkännande”.

  4. Mats skriver:

    Jag kanske kan framstå som ideologisk men delar din åsikt om att det handlar om att hitta sin stil och göra något man tror på med värme. Svårt att lära ut och svårt att koppla till diskussionen om formell kompetens och status.

    Det skulle varit spännande att se Gudrun som rektor.

  5. Jag fastnar för en rad där du säger att man inte behöver vara nyskapare för att vara en bra lärare. Jag ställer mig alltid frågande när kollegor pekas ut som förändringsobenägna, ofta är det de som är de allra kunnigaste både i sina ämnen och rent pedagogiskt. Nyskapande kan även se så olika ut. Vi förändras ju faktiskt med den tid vi lever i och även om vi bär med oss erfarenheten så tvingas vi hitta nya förhållningssätt. Jag känner inte någon lärare som inte hela tiden strävar efter att lära sig mer inom sina ämnen och utvecklas i sin profession. Sedan kan det se olika ut förstås och där tror jag liksom du Jan att vi lärare kompletterar varandra. Vi har olika lärstilar och eleverna lär sig på olika sätt och har olika preferenser.

    • janlenander skriver:

      Jag tror inte Gudrun var någon stor nyskapare och dessutom så framstår förstås allt nytt från då som gammalt nu. Din reflektion är dock intressant för även om jag fortfarande tror att gammaldags med nya elever kan bli bra så finns det något i det här med olika former av nyskapande. Vi glömmer alltför ofta borta de där små nyskapade sakerna byggda från en solid grund av erfarenheter. De kan verkligen ha en större effekt på elevers lärande än någon uppblåst ny metod.

  6. Mats skriver:

    Oupps – en kommentar försvann?

    Jag gillar din beskrivning och tänker helt oortodoxt att det spelar inte så stor roll vilken metod läraren använder så länge hon tror på den och är en person gjuten i ett stycke!

    Tack för en fin berättelse.

  7. Magnus Blixt skriver:

    Även jag blir berörd av ditt inlägg. När jag kom som ny lärare till skolan för dryga tiotalet år sedan var det en allmän uppfattning att gamla ”lågstadielärare” eller ”mellanstadielärare” var det mest tröga som fanns, och att skolutvecklingen skulle ta fart när de väl lämnade byggnaden. Nu har man insett att det ju är de som faktiskt har förmåga att lära barnen läsa, skriva, räkna och bete sig. Arbetar tätt tillsammans med en lärare som har jobbat lika länge som jag är gammal (40 år), hon förändrar och utvecklar ständigt sin undervisning. Inte efter de senaste pedagogiska flosklerna utan i det lilla. Det är Kaizen på svenska – ständiga förbättringar åt rätt håll! Jag ska nog göra ett eget blogginlägg om detta, men tills vidare kan man hitta en del kring vikten av lärares relationsarbete samt även kring ödmjuk orubblighet här:

    http://pedagogstockholmblogg.se/mblixt/2010/11/02/larares-relationsarbete-%E2%80%93-del-i-professionaliteten/

    http://lrbloggar.se/magnus/2010/11/18/livs-och-lararkunskap-se-synas-och-vara-sedd/

    Dessutom har ju Ulla-Karin Nordänger skrivit en lysande artikel kring vad som kan tänkas konstituera just lärarskicklighet:

    http://www.didaktisktidskrift.se/pdf/nordanger.pdf

  8. Ping: Mod, tålamod och raka besked | Jan Lenander – Lärare är bra att ha, blogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s