Mod, tålamod och raka besked

Nu ska det talas om hur vi förbättrar vår pedagogik, det är spännande. Den som har läst mitt inlägg Att lärare prioriterar olika är det som ger skolan kraft inser att jag inte kommer förorda något lika för alla upplägg. I mitt inlägg om en vanlig lärare tar jag upp de tre saker jag ser som grunden för att vara en bra lärare dvs. flerstämmigt klassrum, omsorg om lärandemiljön och att möta eleverna på rätt nivå. Dessa tre faktorer tror jag väldigt många lärare kan ställa upp på vare sig de är traditionella lärare eller kallar sig flumpedagoger.

Jag tänkte ta avstamp i skollagen igen och även om jag hävdar att portalparagrafen om att tillfredställa alla elevers behov räcker gott för läraruppdraget tänkte jag titta på tre andra utdrag:

  1. Utbildningen ska utformas på ett sådant sätt att alla elever tillförsäkras en skolmiljö som präglas av trygghet och studiero.
  2. Inriktningen på det systematiska kvalitetsarbetet enligt 3 och 4 §§ ska vara att de mål som finns för utbildningen i denna lag och i andra föreskrifter (nationella mål) uppfylls.
  3. Eleverna ska informeras om de grunder som tillämpas vid betygssättningen.

De här tre utdragen tänkte jag sedan använda för att visa några grundvärden som jag tror alla lärare måste ha anammat i en bra framtida skola. Jag ska alltid stå för värdena mod, tålamod och raka besked.

Jag ska vara modig i att definiera vad som är studiero. Det är en skön känsla som infinner sig när det blir tyst och eleverna mår bra av pauser med tystnad men jag läser om elever och att de skrattar och tänker på situationer när eleverna pratar på, när de tävlar och engagemanget höjer rösterna och jag tänker på en paneldebatt där det blev mycket eld i talandet från många som ibland  talade i munnen på varandra. Tryggheten i att få höras är också en viktig del i att få ro att studera. Det finns förstås tunna väggar och kollegor som söker andra former för studiero men jag ska ändå själv definiera en studiero och våga ta debatten med kollegor och skolledning om lokaler och variation i arbetssätt. Kompromissvillig men modig.

Jag ska vara modig i att erkänna när jag misslyckas. Det är viktigt att ha en kamp för att alla elever ska vara kvar i gruppen och jag kan känna upprördhet när de frånskiljande lösningarna blir för lättvindiga. Hur dåligt en elev än passar in och uppför sig har den fortfarande samma rättigheter enligt skollagen. Det som däremot gör mig fullständigt i grunden ursinnig det är när någon stänger dörren för att dölja att en elev eller elevgrupp ägnar sig åt att störa de andra eleverna. Det finns förstås skolledningar som vill undvika att se problem och då måste man ha mod nog att be om hjälp och vara tydlig med hjälpbehovet. Varje minut studieron saknas är ett lagbrott och det ska vi ha modet att tala om.

Jag ska ha tålamod nog att låta eleven nå målen i sin egen takt på sin väg. Föräldrar har höga ambitioner för sina barn, kursplanerna ställer höga minimikrav och själv njuter jag av att mana på elever och få dem över nya häftiga trösklar. Omvärlden pressar oss om att eleverna ska vara högskoleförberedda, de ska bli framtidens entreprenörer och oron är stor över sjunkande kunskaper i matematik. Ibland behöver eleverna mer tid och de behöver absolut mer konkret lättförståelig valfrihet för att undersöka vad de vill göra. Då behöver alla mer tålamod.

Jag ska ha tålamod att arbeta med små förbättringar. Tänk vad skönt det känns när någon kommer med något nytt och plötsligt kan man slänga allt gammalt över bord men kan det kanske bli som att springa omkring för att gräset alltid är lite grönare längre bort. Nya metoder ska prövas, nya samarbeten med kollegor ska skapas och skolan ska förändras men det ska inte vara för mycket som ändras samtidigt. Då kan man se vad som är bra och avstå från det som inte blev så bra. Då kan man istället arbeta med små stegvisa ständiga förbättringar. Då arbetar man med kvalitet.

Jag ska ge raka besked om elevens prestation. Det finns en sjuka där bedömningar ska luddas till så ingen blir ledsen, ingen reagerar och inget händer. För att återkoppling ska vara bra ska den vara begränsad till bara det man ser och det är eleven som ska dra slutsatser kring orsakerna. Det är klart att man ska använda sin förmåga till att hjälpa eleven leta orsaker. Elever kan behöva mycket hjälp med alternativ och att nysta vidare med tankegången men det är viktigt att inse att de i slutändan bara är eleven som behöver förstå orsaken. I lärarrollen ingår att peka på konsekvenser men framtiden har många olika scenarion så man måste se till att det handlar om vad som skulle kunna hända och som en diskussion. Det gäller att som alltid också möta eleven på rätt nivå och det ska vara enkla tydliga exempel på olika konsekvenser. Då kan vi ge även unga elever tät återkoppling på närvaro, koncentration, samarbete och mängder av andra saker. Riktig återkoppling är faktiskt varken kritik eller beröm utan det visar bara läget. Det är sen eleven själv som ger sig själv beröm eller kritik och det ska vi hjälpa dem att förstå.

Jag ska ge raka besked om vem jag är. Det ska vara tydligt för eleverna vilka behov jag har för att kunna vara bästa möjliga lärare. Mina åsikter ska vara tydliga, skolans värdegrund ska vara tydlig men framför allt ska det vara tydligt att eleven sen har rätten att tycka vad den vill utan att bli straffad. Ifall man deklarerar att man avskyr Strindberg ska det inte påverka betyget i svenska. Att vara tydlig med vem man är ger utrymme till anpassning här och nu utan att eleven behöver ändra sitt beteende någon annanstans. Att vara tydlig med vem man är ger eleverna en trygghet som de behöver.

Det går att diskutera vidare och exemplifiera med tornbygget och tunna dörren, Mikael, kemin och obs-klassen och berättelser om de skolutmaningar vi ständigt möter. Det går att visa exempel på modigt sätt att uppträda, situationer som mötts med tålamod och massor av berättelser om lärare och elever med integritet.  Det är verkligen härligt att utveckla sin pedagogik med mod, tålamod och raka besked.

Annonser

Om janlenander

56 årig gymnasielärare i matematik, fysik och teknik med bakgrund som civilingenjör och arbete på Patentverket, Ericsson och Choicebridge. Två gulliga döttrar och en härlig hustru.
Det här inlägget postades i skolutveckling. Bokmärk permalänken.

16 kommentarer till Mod, tålamod och raka besked

  1. Janne skriver:

    Väldigt bra och engagerande inlägg. Jag håller med till 100%

    Jag tänker som du skriver i början att det kanske ändå finns en gemensam grund för lärare, som vi kan enas om, oavsett om vi är flum-, relations-, intuitions- eller helt ”vanliga” pedagoger. Och oavsett vilket förhållande vi har till vår minister Jan.

    Mod, tålamod och raka besked är en bra plats att utgå från när vi börjar beskriva den grunden.

    • janlenander skriver:

      Tack för en skön kommentar.

      Att vi lärare med mängder av olikheter ska utnyttja dessa och inspirera varandra till ständiga små förbättringar är min stora vision.

    • Mats skriver:

      Ett manifest!
      Och ett lysande sådant. Jag tror att varje lärare bör göra den här formen av yrkesdeklaration ofta.

      Avgränsning kanske är det svåraste?

  2. anne-marie skriver:

    Finemang! Håller med! Tack Jan. Tack också för länkningen. A-M

  3. Christermagister skriver:

    Ja, det är ett bra manifest som jag tror att de flesta kan skriva under.

    Jag tänker på Margareta Normells bok ”Pedagogens inre rum – om betydelsen av känslomässig mognad”, ja, på alla böcker jag skriver om i inlägget Relationskompetens:
    http://christermagister.wordpress.com/2010/11/04/relationskompetens/

    Pedagogen måste vara känslomässigt mogen för att kunna uppvisa mod, tålamod och autencitet i vardagen. Är h*n det finns det få händelser som medför en stor katastrof. Vad är då hindret för detta? Jag har svårt att se att några skolpolitiska uttalanden i debatten kan rubba en känslomässigt mogen pedagog, men om h*n redan är på gränsen till utmattning och känner sig ”inträngd i ett hörn” är det en annan sak. Jag tror att det största hotet är en för hög arbetsbelastning och arbetsuppgifter som ligger utanför kärnuppdraget; pedagoger måste ha TID till att fokusera på kärnuppdraget och till att reflektera över verksamheten tillsammans med andra. Det är alltför sällan det blir några djupare pedagogiska diskussioner på arbetsplatserna och det är väl därför vi sitter här framför skärmen och diskuterar… 🙂

    • janlenander skriver:

      Mitt exempel på just misslyckanden som bör vara tillåtna är att visa ut en elev ur klassrummet. Det är en rimlig åtgärd som ingen lärare ska behöva skämmas över att ha tagit till men det är samtidigt ett misslyckande och något man behöver göra något åt. Det kan vara allt i från att eleven hade en dålig dag och att ett enkelt eftersnack reder ut begreppen till en allvarlig fråga för arbetslag och skolledning om hur man ska få undervisningen att fungera. Här behövs tiden och reserverna hos alla.

      I ett skräckexempel som jag känner till visste skolledningen att de hade ett antal gäng som de flesta lärare inte klarade av och att dessa blev utvisade ofta. Då de här gängen efter att de blivit utvisade gick omkring och vandaliserade i en nästan tom skola hävdade skolledningen att lärarens ansvar för elevernas uppförande gällde även utanför klassrummet. Istället för att göra något grundproblemen stängde de in läraren med sin misslyckade skolsituation, sitt övermäktiga uppdrag och en hel klass vars studiero var borta.

      • Christermagister skriver:

        Ja, det där har även jag varit med om! Panikslagna lärare ringde rektorsexpeditionen för hjälp när gängen drog förbi, men ingen hjälp kom. Vid ett par tillfällen gick det så långt att vi i stället ringde polisen och då vaknade skolledningen till; det blir ju dålig publicitet!

      • Janne skriver:

        Det här är ett av de områden där jag känner en oro över den politik som åtminstone förts av utbildningsminstern. Mitt intryck har varit det att han velat vända lärarens misslyckanden (vid utvisning m.m.) till något man både kan och bör göra i en stökig undervisningssituation.

        Så istället för att vara överens om att det är ett misslyckande som borde föranleda frågor hos lärare, arbetslag och skolledning, bråkar vi sinsemellan om huruvida sådana här misslyckanden skall vara en ”rättighet” eller inte.

        Med andra ord: Vad betyder de disciplinära möjlighetena för den generella inställningen hos oss lärare? Kommer de att öka frekvensen och acceptansen för utvisningar och beslagtaganden, eller skapar de en ökad trygghet hos läraren i det stökiga klassrummet?

        • janlenander skriver:

          Min syn på det hela är istället att Björklund gräver på rätt ställe men att andra måste hjälpa till när han hittar de problem som Persson mfl. sopat under mattan. Det placerades en underliga munkavle på alla oss lärare långt innan Björklund dök upp på scenen. Något underligt konsensus mellan många makthavare om att lärare som pekade på problem var dåliga lärare.

          • Janne skriver:

            Vilka är de här problemen?

          • janlenander skriver:

            Problem med för låg kompetens för de mål som skolan ska uppnå med eleverna, fel kompetens för att möta vissa elever och för dåligt med resurser för det uppdrag skolan har. Det kan också finnas strukturella problem med dåligt fungerande arbetslag, misslyckat samarbete mellan olika grupper på skolan eller en skolledning som inte är vuxen uppgiften.

            Alltihop problem som skapar situationer liknande den jag redogjorde för tidigare. Det är många problem som stoppades in bakom stängda klassrumsdörrar och politikersnack för att sen synas i form av sjukskrivningar av lärare och dåliga kunskapsresultat hos eleverna.

  4. Tack för ett mycket inspirerande inlägg, Jan. Det fanns många guldkorn här, men ett jag särskilt fastnade för var det här: ”Riktig återkoppling är faktiskt varken kritik eller beröm utan det visar bara läget. Det är sen eleven själv som ger sig själv beröm eller kritik och det ska vi hjälpa dem att förstå.”

    För att det här ska lyckas måste vi klara av att inte ställa upp mål för eleverna utan värdera resultaten i förhållande till deras egna. Det är också viktigt att arbeta med föräldrarna. I åttan brukar jag råda mina klassföräldrar att inte förhålla sig till betygen utan istället fråga sina barn hur de förhåller sig och ha det som utgångspunkt. Elevens förväntningar, varken föräldrarnas eller lärarens.

    • janlenander skriver:

      En riktig återkoppling görs precis som du säger baserat på elevens förväntningar, det var något som jag fick lära mig av några smärtsamma erfarenheter som grön lärare. Sen kan det förstås innebära en enorm utmaning då en elev kan tala om sina drömmar om att bli läkare när det dagsaktuella problemet är G eller IG i matematik. Då behövs en rejäl kombination av både mod och tålamod.

  5. Ping: Glädjen i uppdraget, 2011! | Jan Lenander – Lärare är bra att ha, blogg

  6. Ping: Odla fler djupa kompetenser för det riktiga ifrågasättandet! | Jan Lenander – Lärare är bra att ha, blogg

  7. Ping: Lärares autonomi | Jan Lenander – Lärare är bra att ha, blogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s