Mod, tålamod och raka besked

Nu ska det talas om hur vi förbättrar vår pedagogik, det är spännande. Den som har läst mitt inlägg Att lärare prioriterar olika är det som ger skolan kraft inser att jag inte kommer förorda något lika för alla upplägg. I mitt inlägg om en vanlig lärare tar jag upp de tre saker jag ser som grunden för att vara en bra lärare dvs. flerstämmigt klassrum, omsorg om lärandemiljön och att möta eleverna på rätt nivå. Dessa tre faktorer tror jag väldigt många lärare kan ställa upp på vare sig de är traditionella lärare eller kallar sig flumpedagoger.

Jag tänkte ta avstamp i skollagen igen och även om jag hävdar att portalparagrafen om att tillfredställa alla elevers behov räcker gott för läraruppdraget tänkte jag titta på tre andra utdrag:

1. Utbildningen ska utformas på ett sådant sätt att alla elever tillförsäkras en skolmiljö som präglas av trygghet och studiero.
2. Inriktningen på det systematiska kvalitetsarbetet enligt 3 och 4 §§ ska vara att de mål som finns för utbildningen i denna lag och i andra föreskrifter (nationella mål) uppfylls.
3. Eleverna ska informeras om de grunder som tillämpas vid betygssättningen.

De här tre utdragen tänkte jag sedan använda för att visa några grundvärden som jag tror alla lärare måste ha anammat i en bra framtida skola. Jag ska alltid stå för värdena mod, tålamod och raka besked.

Jag ska vara modig i att definiera vad som är studiero. Det är en skön känsla som infinner sig när det blir tyst och eleverna mår bra av pauser med tystnad men jag läser om elever och att de skrattar och tänker på situationer när eleverna pratar på, när de tävlar och engagemanget höjer rösterna och jag tänker på en paneldebatt där det blev mycket eld i talandet från många som ibland  talade i munnen på varandra. Tryggheten i att få höras är också en viktig del i att få ro att studera. Det finns förstås tunna väggar och kollegor som söker andra former för studiero men jag ska ändå själv definiera en studiero och våga ta debatten med kollegor och skolledning om lokaler och variation i arbetssätt. Kompromissvillig men modig.

Jag ska vara modig i att erkänna när jag misslyckas. Det är viktigt att ha en kamp för att alla elever ska vara kvar i gruppen och jag kan känna upprördhet när de frånskiljande lösningarna blir för lättvindiga. Hur dåligt en elev än passar in och uppför sig har den fortfarande samma rättigheter enligt skollagen. Det som däremot gör mig fullständigt i grunden ursinnig det är när någon stänger dörren för att dölja att en elev eller elevgrupp ägnar sig åt att störa de andra eleverna. Det finns förstås skolledningar som vill undvika att se problem och då måste man ha mod nog att be om hjälp och vara tydlig med hjälpbehovet. Varje minut studieron saknas är ett lagbrott och det ska vi ha modet att tala om.

Jag ska ha tålamod nog att låta eleven nå målen i sin egen takt på sin väg. Föräldrar har höga ambitioner för sina barn, kursplanerna ställer höga minimikrav och själv njuter jag av att mana på elever och få dem över nya häftiga trösklar. Omvärlden pressar oss om att eleverna ska vara högskoleförberedda, de ska bli framtidens entreprenörer och oron är stor över sjunkande kunskaper i matematik. Ibland behöver eleverna mer tid och de behöver absolut mer konkret lättförståelig valfrihet för att undersöka vad de vill göra. Då behöver alla mer tålamod.

Jag ska ha tålamod att arbeta med små förbättringar. Tänk vad skönt det känns när någon kommer med något nytt och plötsligt kan man slänga allt gammalt över bord men kan det kanske bli som att springa omkring för att gräset alltid är lite grönare längre bort. Nya metoder ska prövas, nya samarbeten med kollegor ska skapas och skolan ska förändras men det ska inte vara för mycket som ändras samtidigt. Då kan man se vad som är bra och avstå från det som inte blev så bra. Då kan man istället arbeta med små stegvisa ständiga förbättringar. Då arbetar man med kvalitet.

Jag ska ge raka besked om elevens prestation. Det finns en sjuka där bedömningar ska luddas till så ingen blir ledsen, ingen reagerar och inget händer. För att återkoppling ska vara bra ska den vara begränsad till bara det man ser och det är eleven som ska dra slutsatser kring orsakerna. Det är klart att man ska använda sin förmåga till att hjälpa eleven leta orsaker. Elever kan behöva mycket hjälp med alternativ och att nysta vidare med tankegången men det är viktigt att inse att de i slutändan bara är eleven som behöver förstå orsaken. I lärarrollen ingår att peka på konsekvenser men framtiden har många olika scenarion så man måste se till att det handlar om vad som skulle kunna hända och som en diskussion. Det gäller att som alltid också möta eleven på rätt nivå och det ska vara enkla tydliga exempel på olika konsekvenser. Då kan vi ge även unga elever tät återkoppling på närvaro, koncentration, samarbete och mängder av andra saker. Riktig återkoppling är faktiskt varken kritik eller beröm utan det visar bara läget. Det är sen eleven själv som ger sig själv beröm eller kritik och det ska vi hjälpa dem att förstå.

Jag ska ge raka besked om vem jag är. Det ska vara tydligt för eleverna vilka behov jag har för att kunna vara bästa möjliga lärare. Mina åsikter ska vara tydliga, skolans värdegrund ska vara tydlig men framför allt ska det vara tydligt att eleven sen har rätten att tycka vad den vill utan att bli straffad. Ifall man deklarerar att man avskyr Strindberg ska det inte påverka betyget i svenska. Att vara tydlig med vem man är ger utrymme till anpassning här och nu utan att eleven behöver ändra sitt beteende någon annanstans. Att vara tydlig med vem man är ger eleverna en trygghet som de behöver.

Det går att diskutera vidare och exemplifiera med tornbygget och tunna dörren, Mikael, kemin och obs-klassen och berättelser om de skolutmaningar vi ständigt möter. Det går att visa exempel på modigt sätt att uppträda, situationer som mötts med tålamod och massor av berättelser om lärare och elever med integritet.  Det är verkligen härligt att utveckla sin pedagogik med mod, tålamod och raka besked.