Vi är många ofrivilliga arbetsnarkomaner i skolans värld, som låter vårt engagemang i elever, kunskap och samhällsfrågor driva oss långt. En rundtur på lärarbloggar visar på mängder av tankar kring tid och stress och extra uppgifter med städning, administration mm. När då tidningen Skolindicatorn tar upp ett exempel på dokumentation och notering om varje elev efter varje lektion och hävdar att så ska nya skollagen följas blir jag alldeles skakad. Dokumentation får absolut inte bli ett nytt extra ok att bära som stjäl ännu mer tid från lärarnas tid med eleverna.
Jag återknyter till skollagens portalparagraf ”Alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål” och konstaterar att de flesta lärares uppdrag täcks helt av denna formulering. Det betyder att all dokumentation som inte är ett tidseffektivt sätt att nå detta lagkrav är dokumentation som inte ska genomföras. Då de flesta lärares 45 timmar är fulltecknade så är det en hel del dokumentation som det går att säga nej till och det vore ett lagbrott att säga ja.
Jag tar också avstamp i skollagen kapitel 4.
Inriktningen på det systematiska kvalitetsarbetet
5 § Inriktningen på det systematiska kvalitetsarbetet enligt 3 och 4 §§ ska vara att de mål som finns för utbildningen i denna lag och i andra föreskrifter (nationella mål) uppfylls.
Dokumentation
6 § Det systematiska kvalitetsarbetet enligt 3 och 4 §§ ska dokumenteras.
Skulle man ta utgångspunkten att allas olika ”bra att ha rutiner” för att följa upp sitt eget arbete skulle användas för att skapa gemensam dokumentation är man helt fel ute. Det har jag erfarenhet av att en avdelning på ett större företag försökte göra och den avdelningen blev sedan snabbt nedlagd. Det är den klassiska felsynen från ISO 9000s barndom för typ 25 år sedan. Numera pratar man om resultatuppföljningsmetoder och sådant som Balanced scorecard som innebär kort sammanfattning av de viktigaste parametrarna. Det handlar om minsta gemensamma material som är nödvändigt eller uttryckt på ett annat sätt mer av mängdlärans snitt än av begreppet union. Se upp om någon skolledare försöker pracka på skolan någon gammaldags kvalitetsmetod. Mindre med hög kvalitet är de moderna tidernas ledord.
Jag citerar Plura i en kommentar till Morricas inlägg om skolindicatorn
”Men försök för en gångs skull kolla på Toyota. Dokumentationen ska rymmas på en A3. Allt annat är byråkrati och icke värdehöjande. Från 1 juli 2011 är det valfrihet hur ni dokumenterar och i vilken takt ni redovisar. Skillnaden mot nu och sedan är lagkravet men utifrån skolans behov. Inte vad staten vill att ni ska redovisa.”
Förhoppningsvis biter argumenten mot ineffektiva sätt att arbeta. Vi har ju ingen skyldighet att arbeta mer än de 45 timmarna så arbetsgivare kanske tänker efter om vi kräver minskning av undervisningstiden i motsvarande grad. Lärare har rätt att ta sig tid för att förstå vad de håller på med. Arbetsgivaren måste avsätta tid för enskild lärares kvalitetsarbete” och det ska vi se som en rättighet till att förbättra oss inte något annat. Jag avslutar med sloganen ”less is more”.
Jan Lenander - Lärare är bra att ha, blogg 
Häftigt härligt och torrt gott inlägg som jag kan ha mycket nytta av.
Jag minns när jag hade ett suveränt excel-system för att följa upp resultat från mina lektioner och så var det någon som hade pratat in sig med rektorn och så skulle vi alla byta till hennes. Det är roligt med en riktig batalj och till slut så fick hon börja använda mitt system. Mums. ….. fast så här med eftertanke hade det förstås varit bättre med någon kompromiss, eller 😉
Ännu ett klokt, underbyggt och givande inlägg, tack!
Känns också härligt att skollagen rimmar med Lärares yrkesetik
”I sitt arbete sätter lärare eleverna och deras lärande i centrum. Lärare vägleder eleverna till den kunskap som kan hjälpa dem i deras olika val och prioriteringar.”
…
”Lärare förbinder sig att i sin yrkesutövning
ta ansvar för elevernas kunskapstillväxt, stödja deras personliga utveckling och skapa goda betingelser för varje elevs lärande, utveckling och förmåga att utveckla kritiskt tänkande ”
…
”Läraryrket bygger på samhällets tillit och fordrar ett stort yrkesansvar. Lärare ska på allt sätt använda sitt yrkeskunnande till att höja kvaliteten i sin yrkesutövning och stärka sin professionalism i vetskap om att kvaliteten i yrkesutövningen direkt inverkar på samhället och samhällsmedborgarna. Lärare värnar om läraryrket och lärares pedagogiska frihet samt bidrar till att göra skolan till en god arbetsplats. Lärare ansvarar, självständigt och tillsammans med andra, för det pedagogiska uppdraget och vinnlägger sig om att skapa de bästa förutsättningarna för elevernas lärande. Lärare arbetar utifrån en vetenskaplig kunskapsbas kring lärande och vidareutvecklar det pedagogiska arbete enligt aktuell forskning och beprövade pedagogiska erfarenheter.”
…
”Lärare förbinder sig att i sin yrkesutövning
påtala och engagera sig mot sådana utvecklingstendenser och handlingar i skola och samhälle som kan skada eleverna”
Dokumentation är givetvis viktigt. Frågan är kanske bara ”vad är rimligt”? Är det rimligt? Är det bra?
/Magnus
Intressant inlägg Jan!
Jag har funderat en del över det du skrivit och över Morricas inlägg om Skolindikatorn. För det första tycker jag det är viktigt att bena ut vad man i det specifika sammanhanget menar med dokumentation. Handlar det om att samla in betygsunderlag efter lektioner eller handlar det om åtgärdsplaner och elevjournaler? Som jag förstår Morricas text handlar det om att föra noteringar över vilka elever som visat en viss typ av färdighet eller kunskap under lektionen. I skollagen handlar det om vilken hjälp eleven har rätt till för att nå målen och hur ansvaret när det gäller detta är fördelat.
Vad som behövs dokumenteras under och efter lektionerna, hur ofta och i vilken utsträckning handlar ju också om vilket ämne det gäller. På samma sätt som skriftliga prov måste rättas, måste ju även annan visad kunskap utvärderas. Personligen tror även jag att denna typ av dokumentation går att effektivisera och dessutom behöver man ju inte dokumentera efter varje lektion. Det beror på lektionens innehåll.
För det andra handlar det om vad som ligger i lärarens uppdrag och vad som ligger utanför lärarens ansvarsområde. Trots att jag är bekymrad när det gäller åtgärdsplaner och elevjournaler så är det viktigt, precis som du säger, att vi lärare inte arbetar mer än 45 timmar i veckan och att vi bollar tillbaka bollen till skolledningen när tiden inte räcker till. På vissa skolor finns få elever med särskilda behov, medan andra kan ha upp till en tredjedel svagpresterande elever i klasserna. Det kan då handla om allt från elever med diagnoser såsom ADHD eller dyslexi till elever med rent sociala problem. Det är klart att det bör sättas av betydande tid till att tillsammans med eleven skriva åtgärdsplaner som sedan var och ett ska följas upp.
Klok vidareutveckling av mina tankar med exempel på hur möjligheten att styra mot målen för olika elevkategorier kan tillämpas. Jag har absolut stött på elever där det bästa resultatet uppnås om man kan skriva ner per elev och tänka ut ett nytt handlingsmönster mellan lektionerna. Morricas sätt är säkert optimalt för henne och hennes elever. I mina teknikutvecklingskurser arbetar jag framför allt på att starta tankemönster och satsar mer på att få igång många tankar där eleverna inspirerar varandra vidare i tankegångar som jag inte har någon som helst möjlighet att se vart de tar vägen. Min fokus ligger då på förberedelse av det som ska vara gemensamma utgångspunkter.
Intressant inlägg och kommentar av Gretie.
Tycker mig se att hela debatten kring dokumentation och arbetstider bottnar i en otillfredställelse över sättet att organisera arbetet. Liknande debatter har jag sätt i andra verksamheter där kraven bara ökar och man fortsätter att försöka att pressa in allt nytt med ett föråldrat arbetssätt.
Hela vittsen med mål- och resultatstyrning är att det hela tiden, utifrån elevbehovet och nationella styrdokument, prioritera hur undervisningen ska gå till och organiseras. För mål sätter krav på arbetssättet och sättet att utvärdera det man håller på med. Här finns inga lagkrav på hur ni utför undervisningen, bara krav i form av mål i de nationella styrdokumenten på det pedagogiska arbetet (läroplanen) och ämnesinnehållet VAD (ämnesplanen) ni ska undersvisa om.
Så jag skulle tycka det vore intressant om ni nu när Gy11 ska sjösättas i samma veva inom skolan och de olika programen satte er ned och gjorde en översyn av arbetsorganisation och sättet att undervisa för att få ut en så effektiv skola som möjligt. Ta gärna hjälp med att försöka beskriva undervisningen i ett flöde före, under och efter ur ett elevperspektiv. Flödesbeskrivningar är det mest effektiva sättet att få pejl på hur man jobbar.
Bra förslag, jag tror verkligen att vi behöver starta det hela i en pedagogisk diskussion kring vad är det ens dokumentation ska stödja. Bekräfta eleven i dess lärande, utmana med nya tankar, formativ bedömning, summativ bedömning, osv. det finns många olika delar i att möta elevens behov och skollagens portalparagraf.