Ödmjuk orubblighet

En liten fundering kring Metabolisms inlägg Ta ingen skit om hur vi lärare möter en omgivning som ibland kan komma med ganska självgoda och okunniga påpekande om hur vi ska sköta vårt arbete. Mina tankar går vidare till inlägget Vi vill inte ta någon skit!!! av Bombadill som går vidare och funderar kring Metro krönikören Stefan Wahlbergs kommentar om att vissa lärare har ”tomt mellan öronen”.  När jag läser Magnus Blixt krönika  Gränsen går? väcks en idé om att lärares yrkesetik kan vara en bra avstamp inte bara för hur vi själva tar initiativ till att agera utan också hur vi bemöter kränkningar riktade mot oss själva eller lärarkåren. Magnus lanserar nu också en lärarattityd av ödmjuk orubblighet som jag ser som en sammanfattning av ett bra förhållningssätt som kan breddas till många olika situationer.

Den böjer sig så ödmjukt, men se vilken kraft och skönhet

Följande utdrag ur lärares yrkesetik tänkte jag analysera lite ytterligare speglat mot exempel från samhällsdebatten:

  • påtala och engagera sig mot sådana utvecklingstendenser och handlingar i skola och samhälle som kan skada eleverna
  • respektera såväl kollegers som andra yrkesgruppers kompetens, skyldigheter och ansvar i skolvardagen
  • anlita annan sakkunskap för att vid behov hjälpa eleverna
  •  

    Förenklade recept på hur skolan ska förändras har ställt till mycket skada i skolans värld och jag tänker inte lista upp dem för nu ska vi titta framåt utan jag hänvisar istället till boken Den gudarna älskar för de som vill ha mer information kring detta. Mitt första exempel blir TV-serien 9A som helt berättigat uppskattas av många men som också skapar irritation genom att den ibland erbjuder väldigt enkla lösningar på svåra problem. Det finns en fälla i själva formen med TV att budskapen förenklas och sen generaliserar man något framgångsrikt beteende utan att ha funderat kring förutsättningarna. Att ”engagera sig mot sådan utvecklingstendenser” som är negativa för eleverna ger dock mycket mandat kring att kritisera förenklingarna utan att kritisera programmet.

    Att respektera ”yrkesgruppers kompetens, skyldigheter och ansvar” kan vara ett sätt att samla argument mot överord i debatt. Genom att ta avstamp i ”ödmjuk orubblighet” kan vi bemöta de kränkande överdrivet starka orden från någon debattör med att de inte leder mot målet elevens bästa utan att vi istället tillsammans behöver söka lösningar.

    Tankarna om att ”anlita annan sakkunskap” kan ge oss tips om att skapa lärarnätverk så att vi inte står så ensamma när vi råkar ut för kränkningar av oss som lärare eller lärarkåren.

    Magnus Blixt för fram begreppet ”ödmjuk orubblighet” för att bemöta eleverna och här kan vi alla bygga vidare kring tanken om att vara ödmjuk och flexibel i sitt sätt att se problem men orubblig i att hela tiden gå tillbaka till värdegrund och styrdokument för vad som är rätt sätt att agera. Jag hoppas att många kan inspireras och ha nytta av tankar på ett breddat nyttjande av begreppet. En grundidé blir ännu starkare av att provas för fler situationer bara man har sitt sinne öppet för vilka skillnader som kan upptäckas.

    Diverse länkar: Tysta tankar-Gnället på lärarna, Christermagister-Recept på skolutveckling, Den ursprungliga pedagogiska avhandlingen- Ödmjuk orubblighet,

    Om janlenander

    56 årig gymnasielärare i matematik, fysik och teknik med bakgrund som civilingenjör och arbete på Patentverket, Ericsson och Choicebridge. Två gulliga döttrar och en härlig hustru.
    Det här inlägget postades i skolutveckling. Bokmärk permalänken.

    26 kommentarer till Ödmjuk orubblighet

    1. Intressant Jan!

      När jag läser Magnus Blixt text om lärares yrkesetik är det flera saker som slår mig. Självklart håller jag med om det han säger, men samtidigt är det just dessa komplexa krav på läraryrket som många gånger gör att skolan misslyckas. För att på ett bra sätt klara av att kontinuerligt göra de bästa avvägningarna till gagn för eleverna, men också för kollegor, för skolan i stort och ytters samhället så krävs tid, det krävs resurser och det krävs gott ledarskap. För att de goda intentionerna ska lyckas och för att den sammansatta yrkeskunskap som lärare de facto har ska kunna tillämpas på rätt sätt krävs också förutsättningar för det.

      Ett annat problem som jag tydligt ser är punkten om att ”lärare visar god kollegialitet men inte på ett sådant sätt att det kan leda till en handling eller underlåtenhet som kan skada eleverna.”. Det borde vara en självklarhet, men är inte så lätt som det kan låta. Flera är de lärare som frysts ut av kollegiet efter att ha stått upp för en elev. Personligen känner jag minst en person som faktiskt slutat som lärare just av den anledningen.

      Jag tror att vi lärare, precis som du så riktigt påpekar, bör fokusera på att hitta lösningar utifrån problemen, använda vår ilska när den uppkommer till något bra och hela tiden diskutera olika frågor för att komma vidare. För att klara av det gäller det naturligtvis att fälla in taggarna, lyssna och ta till sig andras kunskap och inte känna sig anklagad för den kritik som kan riktas mot en oavsett om den är mer eller mindre befogad. För att klara av det så underlättar det om även lärare får tid att äta sin lunch, är utsövda, får tid för reflektion och spontan tid tillsammans med elever före och efter lektioner även på gymnasiet.

      • Jan Lenander skriver:

        Vad roligt att du formulerar de invändningar som jag har gått omkring och funderat kring.

        Vi har otroligt komplexa krav på läraryrket och när jag läser Ständigt denna… om mål och resultatstyrning så tänker jag på en skolverklighet fylld med regler och rollförväntningar. Det blir en oerhört komplex och svår bild av vart en enskild lärare ska sträva. När jag sen märker hur vissa debattörer börjar med ”lärarens skicklighet är avgörande” för att sen underförstått säga ”ta och skärp er” så inser jag hur viktigt det är med avgränsning och ett fåtal tydliga källor som definierar uppdraget.

        Det finns många som lyfter upp en motsättning mellan kollegialitet och elevfokus och riktigt polariserar det men jag tror vi istället ska fundera djupare. En organisation kan ofta ha sopat problem under mattan och då kan möjligheten att få behålla status quo stå i kontrast mot att möta en elev. Att hitta lösningar för eleven innebär en stor hjälp för kollegan med att lyckas med uppdraget men en underfungerande organisation kan vara en för stor utmaning för en individ. Den kan vara så stor att jag är beredd att ge uppmaningen ”bättre fly än illa fäkta”.

    2. Janis skriver:

      Tack för länk! ”Ödmjuk orubblighet” ska jag fundera mer över. I skrivande stund är jag så överhopad av helgjobb, så jag hinner inte reflektera vidare. Jag måste lägga undan stressilskan jag känner inom mig för att koncentrera mig på att ha lektionsmaterial och rättningar klart till på måndag, och sen hinna lugna ner mig så att jag är snäll igen på måndag!

    3. Kan det vara så att ni som känner och har en orubblig ödmjukheten bara ska sträcka på er och inse att ni är rätt ute? Ni kämpar, bloggar, debatterar, lägger ner massor av tid och är fulla av goda tankar och säkert fantastiska lärare med stort elevfokus!

      Men! Det kanske finns en del lärare som inte har anledning att sträcka på sig? Det är de som ska ”ta och skärpa sig” och de behöver kanske se och höra lite förenklade lösningar för att förstå att överhuvudtaget ifrågasätta sitt eget beteende? Eller kommer de igång ”fel” då och orsakar mer skada som du skriver?

      Men som det sagts, även en aldrig så bra lärare får svårt att lyckas om skolan inte har ett bra ledarskap som sätter en bra värdegrund hos vuxna och barn på skolan… men det kanske är en annan diskussion!?

      • janlenander skriver:

        Jag har tänkt tanken att vi som kämpar på mängder av olika sätt bara skulle sträcka på oss men sen när jag såg Humbleblomstret och dess enorma kraft och skönhet trots den nedböjda klockan kände jag att den som har en bra grund i tillvaron kan fortsätta med ödmjukhet inför våra olikheter. En ödmjukhet inför ett uppdrag som är oerhört stort och viktigt. En ödmjukhet som är befriande men inte innebär att vi backar från att göra saker bättre. Mitt i insikten av hur liten jag är kan jag ändå känna mig som de hjältar jag drömde om när jag var ung.

        Mats Öhlin beskriver i Om pedagogiskt ledarskap hur ett bra ledarskap ska fungera och jag tycker det hör till den här tråden även om det är så stort ämne att det berör många områden. Vi har många duktiga rektorer men med krav på mängder av tid med politiker och tjänstemän och allt fler antal underställda så har de inte en chans att göra en riktig uppföljning och utföra ett fullvärdigt ledarskap. Detta är ett svek mot lärarkåren och jag känner en glädje över att ändå så kämpar så många kollegor på efter bästa förmåga.

        • Plura skriver:

          Som en symbios av Mats Öhlins inlägg och mitt blogginlägg om engagerat ledarskap samt min mognadstrappa, byggd på SIQ-modellens 13 grundläggande värderingar, har jag på den översta mognadstrappsteget skrivit ”mogna ledare”. I andan om myntade jag begreppet ”mogna pedagogiska ledare”.

          Kanske något att sträva efter att få förskolchefer och rektorer att sträva emot.

          • janlenander skriver:

            Ett fullvärdigt pedagogiskt ledarskap som tar sin avstamp i kunskap om varje lärares kompetens och ambitioner är en av de viktigaste framgångsfaktorerna för att öka lärarskickligheten och komma till rätta med skolkrisen.

            Absolut att jag tror att skolledare kan ha nytta av en mognadstrappa och andra förbättringsstrukturer så att de inte har för bråttom utan tar de nödvändiga stegen kring uppföljning och förankring innan de börjar styra kring pedagogiken.

    4. Plura skriver:

      Jan, spännande läsning både inlägget och kommentarerna.

      Vad jag funderar över lite kring detta med lärare och taggarna ut när kritiken kommer. Av en händelse som ser ut som en tanke orkade jag bara slänga mig ned framför soffan i torsdagskväll och se på Go’kväll. Där intervjuades Gunilla och Stavros inför den nya serien om klass 9A i Örebro som startar 31 januari.

      Man kan tycka vad man vill om formatet men det intressanta som slog mig var lärarena i det kommande programmet. Där fanns det allt från den som inte får ordning på klassen förens efter 25 minuter till den matcholärare som bara jobbat ett år.

      Det ska bli intressant att se hur det hela utspelar sig inför öppen ridå. Men ett kanske kan glödja dig. På bästa sändningstid uttrycket sig Stavros att lärarlönen ska ligga på 35.000 i månaden!

      • janlenander skriver:

        Jag hoppas att analyserna av programmet 9A kan komma lite längre den här gången. Vi är lite fler som är väl förberedda kring de skolfrågor som kommer att dyka upp under programmets gång.

        När det gäller lönerna är det viktigt att de börjar vända uppåt om vi ska få rätsida på skolkrisen men det är inte den fråga jag prioriterar mest. Jag håller på att fila på ett inlägg om skolkrisen och där lyfter jag fram sex olika sätt att höja skickligheten hos lärarna men hävdar att det bästa resultatet uppnås genom synergi mellan allihop. Då behöver inte lönehöjningarna eller något annat vara dramatiskt. Lite skeptisk är jag till uttalanden om stora lönehöjningar eftersom gemene man har en förmåga att rycka på axlarna åt dem som trams.

        Jag är lite nyfiken på din reaktion på det processinriktade i mitt förslag. Det är ju oerhört vanligt att man i ett företag sätter upp visioner och mål för att sen använda ett kvalitetssystem för att hela tiden sträva dit. Min tanke är lärare i sina kontakter med omvärlden har satt upp en vision och sen hela tiden arbetar med ”plan, do, check and act” som ett sätt att komma närmare den visionen. Komma närmare en vision om att samhället och övriga yrkesgrupper känner större respekt för ett yrke som är oerhört viktigt för Sveriges framtid.

        • Plura skriver:

          Ursäkta en slarvig läsare, var har du skrivit om processinriktning?

          Jag har så gott som hela mitt yrkesliv förfäktat processinriktning i alla typer av tjänsteverksamheter. Det är en del av det jag brukar benämna strukturkapital. Och därvid lag är skolan inget undantag. Det är väl bara lärarna och rektorerna som inte är vana vid Lean-tänket.

          Och när det gäller processorientering kan jag tipsa dig om Tingsholmsgymnasiet i Ulricehamn som har alla sina program ISO 9001-certifierade. Där finns lite att hämta insperation från.

          • janlenander skriver:

            Jag har inte skrivit explicit om processinriktning och känner nu att det jag själv trodde var tydligt inte var det.

            Min tankegång är i alla fall att utifrån en vision om lärares yrkesetik sen ta upp olika områden och och hur vi hanterar olika problem med omvärlden. Tanken är då också att det här sätten att möta omvärlden hela tiden kan förbättras och att vi söker efter allt bättre interaktion. Det uppstår en förbättringsprocess med en långsiktig vision och möjlighet till återkoppling på resultat.

            Blev det här fortfarande för flummigt? Jag bearbetar idéerna hela tiden och är inte alls framme med dem.

            • Plura skriver:

              Kan förstå tänket med mål inriktningen mot en vision med ett yttre tryck.

              Men du har en inre relation i processen. Där har ni ju det förspänt i skolan genom att ha en processkatalog i form av Lpfö98, Lgr11 och Lpf94. Det är målen och riktlinjerna som är kravet på processdugligheten i det pedgogoiska arbetet.

              HUR ni sedan genomför processen är ju som bekant upp till varje skolan och lärare. Och det är ju det som man ska mätas emot för att se om det pedagogiska arbetet uppnår den processduglighet staten satt.

              Blev jag teoretisk i överkant?

            • Jan Lenander skriver:

              Det är förstås viktigt att interaktionen med omvärlden inte är det enda förbättringsarbetet, vi genomför.

              Jag är förstås glad över de ramar kring övergripande processarbete som våra styrdokument ger oss. 2011 är ett skolår med möjligheter. Sen lyfter du fram att vi bestämmer HUR och det är förstås bra men omgivningen har samtidigt väldiga förväntningar kring vad som ska gå att åstadkomma med detta HUR. Du använder ju uttryck som bakläxa på det vi gör. Samtidigt har skolforskare väldigt olika syn på framgångsrecepten och SKL kör sin ”titta på de framgångsrika skolorna” helt utan att försöka bryta ner vad som gör att de lyckas.

              Lärare behöver bli bra på att möta en omvärld med högröstade krav om prestation och väldigt lite insikt i vad skolans arbete egentligen handlar om.

            • Plura skriver:

              Jo visst är det högröstade krav runt er HUR ni ska göra, med massor av proffstyckare.

              Jag brukar rekommendra att lyssna, sovra, ta in kraven som ligger i linje med ägarkraven och kör ert race för att nå de nationella målen. Ni kommer att göra det med råger.

              Det går aldrig att vara alla till lags i en värld fylld av mer eller mindre vettiga krav. De som lyckas har skapat sin egna vision hur de ska ta sig an utmaningarna och jobba dit.

            • Jan Lenander skriver:

              Jag har formulerat lärarens grund med kunskapsmiljö, flerstämmigt klassrum och att möta eleverna. Jag har formulerat min vision om mod, tålamod och raka besked. Jag använder bloggandet som ett sätt att ligga före i debatten.

              Gemensam plattform, personlig vision och kunskap är min tanke om hur lärarkåren ska kunna följa ditt råd.

    5. Elisabeth skriver:

      Jag är djupt imponerad av den debatt som inlägget om ödmjuk orubblighet väckt på din blogg. Det är med glädje och värme jag läser välformulerade och kloka inlägg från kollegor runt om i landet. Att stå för något, men ändå vara öppen för det nya är en konst.
      Tack för intressanta tankar. Jag kommer att återvända som läsare.

      • janlenander skriver:

        Tack för de vänliga orden, de riktade sig rakt mot det jag hoppas på dvs. att vi kollegor över hela landet med glädje och värme hjälps åt att ta oss an skolans utmaningar. Själv så stämmer jag in i dina tankar och riktar ett eget tack till mina kommentatorer som gör så mycket mer av mitt inlägg. Begreppet ödmjuk orubblighet fylls med värdefullt innehåll.

    6. Ping: Livskunskap forts – Kompetens, Talang, Intresse « Välkommen till verkligheten

    7. Ping: Elevfokus och mer kaxiga lärare | Jan Lenander – Lärare är bra att ha, blogg

    8. Ping: Glassdax – men vad ska bort? « Välkommen till verkligheten

    9. Ping: Flippade Föräldrar eller Vuxna? - Välkommen till verkligheten

    10. Ping: Mobilens vara eller icke vara, är det frågan? - Magnus Blixt

    11. Ping: It's all about the culture... - Magnus Blixt

    12. Ping: Nyttja det fria skolvalet, tack? - Magnus Blixt

    13. Ping: Elevinflytande – what?! - Magnus Blixt

    Kommentera

    Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

    WordPress.com Logo

    Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

    Twitter-bild

    Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

    Facebook-foto

    Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

    Google+ photo

    Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

    Ansluter till %s