Arbetsmarknad, utveckling och utbildning

Några glimtar in skolvardagen. Det uppstår ett bråk under rasten och två mellanstadielärare får en timme att ta hand om upprörda känslor, plåstra om sår …. och deras tid för lektionsförberedelser går upp i rök. En lärare lägger ner sitt matematikutvecklingsprojekt när det blir bestämt att hon ska vakta när bussarna kommer till skolan och hon inser att hon kommer störta in med andan i halsen till matematiklektionerna. En gymnasielärare väljer en enklare biologilaboration då han måste åka fram och tillbaka till skolan på friluftsdagen för att vakta myndiga elever som ska åka buss till Klätterfabriken. Omsorgsuppgifter konkurrerar med undervisningen.

Här har vi den lilla ugglan med drömmar om examen och bra lön

Uggla mössa lönespecifikation

I inlägget Polare så hävdar  bloggaren Morrica vikten av att avgränsa läraruppdraget mot omsorgsuppdraget och i Omsorgsträsket har signaturen Pluraword ett annat språk och perspektiv men kommer till samma slutsats. Jag ska nu snabbt också påpeka att ingen av dessa skribenter är det minsta negativ till att lärare ska bygga gedigna relationer med eleverna. Båda två är varma anhängare av en skola där alla ska vara med. I den polariserade debatten är det lätt att den som lyfter fram kunskapens prioritet blir klassad som en som bryr sig om mindre. Jag hävdar att framlyftandet av kunskapen handlar om elevfokus och en vilja att göra det där skolan kan göra något viktigt för eleverna. I ett mycket känsloladdat inlägg  Så jävla arg hos Christermagister ger en ung kvinna uttryck för sin besvikelse över att inte få hjälp att erövra kunskap. Det ruskar om att känna hennes ångest inför de försämrade framtidsutsikterna.

Samhället behöver vård och omsorg, skolan behöver ha detta men ett fokus ”vård, skola och omsorg” leder fel. Det nödvändiga fokuset bör ligga i de tre orden ”arbetsmarknad, utveckling och utbildning”.

Jag börjar mitt förtydligande med utgångspunkten förskolans och övriga skolans närmande och att en del skyller förlusten av fokus på kunskapsuppdraget på detta. I Kommunhatet vad handlar det om? berättar Mats med bloggen Tysta tankar om historiken och gisslar alla tankar om att det är förskolans fel.  Själv ser jag att detta närmande fått många positiva effekter för användandet av leken i lärandet och i stort sett bara varit positivt. Mats nämner boken ””Daghem : förvaringsplats eller barnmiljö?” av Gunilla Ladberg och vi borde inse att förskolan tagit kampen mot barnvaktssynen långt innan skolan fick ta den. Då kan vi i övriga skolan inte skylla på förskolan för att vi måste dra vårt strå till stacken i samma kamp. Kampen för kunskapen handlar inte om mindre engagemang i eleverna utan det handlar om att  samhället inte ska dumpa extra uppdrag som andra grupper inte vill ha.

Nästa förtydligande handlar om omvärldens negativa syn på våra ungdomar. ”Bra att de är i skolan så de inte kan ställa till förtret” ofta maskerat bakom risken för att de skadar sig men det handlar om att företag, affärer och kollektivtrafik inte vill ta extra arbetet att skydda sina unga besökare, kunder eller resenärer. Det är uselt att det är så svårt med sommarjobb, det är borde inte behöva vara så svårt att ordna praktikplatser och hela samhället borde bry sig om att skapa ett samhälle som även är anpassat till ungas behov.

Mitt sista förtydligande handlar om besparingar. Det är dyrare att utveckla och utbilda ungdomar än det är att förvara dem. Ifall man använder lärare som fritidsgårdspersonal på skolan under långa dagar så kan man minska på frittidsgårdarna och spara pengar. Den arbetsformen innebär att en vuxen hinner med mer elevinteraktion på sin arbetstid men kunskapen blir förstås lidande när undervisningen minskar i motsvarande grad. Det samma gäller förstås när lärares arbete med åtgärdsplaner etc. tenderar att göra dem till kuratorer. Detta kan spara in personal inom andra verksamheter och göra läraren mer synlig bland eleverna men de viktiga förberedelserna, det viktiga efterarbetet kring kunskapsuppdraget blir kraftigt eftersatt.

Skolans fokus ska vara långsiktigt att hjälpa alla elever till kunskap inte kortsiktigt att vårda och ta om hand när det gäller akuta situationer. Då blir de tre orden, mantrat: ”arbetsmarknad, utveckling och utbildning” så viktigt för oss alla att ha med oss.

PS. Jag låter Gertie Hammarberg Tersmeden lyfta fram engagemanget i ämnet och elevernas ökade kunnande med en Eldsjäl är en eldsjäl är en eldsjäl. Jag väljer också ett inlägg ur Helena von Schantz serie Allt är lärarnas fel för nr 6 handlar mycket om kunskapsföraktet i skolan vilket passar bra i min kritik av att kunskapsuppdraget prioriteras ned.

Annonser

Om janlenander

56 årig gymnasielärare i matematik, fysik och teknik med bakgrund som civilingenjör och arbete på Patentverket, Ericsson och Choicebridge. Två gulliga döttrar och en härlig hustru.
Det här inlägget postades i arbetsmarknad, samhälle, skolutveckling. Bokmärk permalänken.

16 kommentarer till Arbetsmarknad, utveckling och utbildning

  1. Mats skriver:

    Baksidan av förtydliganden är kanske att det inte finns samma behov av svepande rallarsvingar i debatten och att det avgörande utrymmet för missförstånd krymper…

    Bra skrivet!

    • janlenander skriver:

      Vi behöver både det metodiska sökandet efter konsensus och det lite rappare inläggen som får människor att reagera. I den här bloggen lägger jag tonvikten på det första och låter mina länkar ge de mer färgstarka ordvalen och belysningarna, även om de också bidrar med de lugna diskursen. Det här är en känslig fråga där det är lätt att bli missförstådd eller trampa på andra yrkesgruppers viktiga uppdrag men det är en frågeställning som ingen som månar om skolan ska backa från.

      Sen backar jag inte en millimeter på att jag anser SKL vara en sanslöst dålig arbetsgivarpart som borde bytas ut så snart som möjligt. Jag backar inte en millimeter på att behandlingen av lärarna i samband med kommunaliseringen var rent avskyvärd.

  2. Plura skriver:

    Mycket tankvärt och vidareutvecklande av det som Morrica och jag började språka om på FB för ett tag sedan, som resulterade i de två blogginläggen på våra respektive bloggar du refererar till.

    Bara för att man fokuserar kunskapen innebär det inte att man därmed tappar fokus på värderingar som grund för relationer. Duktiga lärare är kompetenta inte bara i sitt ämne utan har en förmåga att ”äga klassrummet”. Med de menar jag inte Stig Järrel i filmen ”Hets”. Utan en som älskar sitt ämne och vill smitta ned eleven med kunskap. Ett slags kärleksförhållande. Det är de lärare som jag i vuxen ålder minns och har bästa relationen till ämnet.

    Samtidigt tror jag det är ytterst viktigt att förskolchefer och rektorer är just ”mogna pedagogiska ledare”. Nästa så jag skulle vilja sätta det som en grundförutsättning för att kunskapen ska vara i centrum för undervisningen. Och här ser jag med förtjusning fram till den 1 juli 2011 när de enligt nya skollagen får lagligt stöda att äga förskolans och skolans inre organisation.

    Spännande tider vi lever i. Och om jag ska säga något om din orubblighet beträffande SKL kommer den nog deras roll att vare lite annorlunda. För det som står helt klart för mig är att skolan står inför förändringar i stora mått. Vad riktigt resultatet blir får vi se.

    Jan, bra skrivet!

    • janlenander skriver:

      Du förstärker mina tankar kring kunskapsfokus och kraftfulla relationer lärare-elev. Kraftfulla relationer lärare och elev kräver inte alltid en mängd samtal om fritiden och det utanför undervisningssituationen. Jag tycker Gerties inlägg En eldsjäl är en eldsjäl är en eldsjäl som jag länkar till ovan berättar ännu mer kring att kärleken till ämnet och engagemanget i elevens möjligheter att uppnå mer inom området leder oerhört långt.

      I väldigt många av mina inlägg lyfter jag fram lärares olika styrkor och olika prioriteringar med tesen att det är något som kan vändas till en viktig styrka för skolans verksamhet. I det sammanhanget blir ett riktigt pedagogiskt ledarskap oerhört viktigt, ett ledarskap grundat i kompetens och tid tillräckligt för att följa upp lärares arbete inte bara när det gäller totala resultaten utan även vilka förutsättningar och utmaningar varje lärare klarar bra.

    • janlenander skriver:

      Jag är orubbligt övertygad om att SKLs nuvarande förenklade budskap och obehagliga maktfullkomlighet måste bekämpas men samtidigt medveten om att organisationens uppdrag och sammansättning kan förändras väldigt snabbt. Jag hoppas att även detta område ser förbättringar 2011, ett skolår.

  3. Jan, ett viktigt, välskrivet och väl tänkt inlägg i den här debatten. Jag är en av nyckelpersonerna i Norrköping och har lagt en hel del tid på styrdokumenten. På det hela är de bra, men dokumentationsbördan och omvårdnadsbördan blir bara tyngre för oss lärare. Det bekymrar mig en hel del. Det gäller också att komma ihåg att våra villkor kan se väldigt olika ut. Jag jobbar på en bra skola och har en bra rektor. I höstas när jag gick till henne och sa att jag inte klarar min arbetsbörda fick jag själv välja vilken kurs jag skulle ta bort och det var inga diskussioner om saken. Så ser det verkligen inte ut på alla håll. Men till och med efter den lättnaden är det absurt hur mycket mer tid jag måste sätta på elevvård och dokumentation än jag kan lägga på undervisningen.

    • Plura skriver:

      Spännande reflektion det här med elevvården och lärare. Var det inte det ni förr i värden hade skolkuratorer till? Och hur ska man i så fall se på det här när just elevvården eller elevhälsan lyfts i nya skollagen.

      Har därmed inte huvudmännen skyldighet att på nytt klä på skolan dessa resurser. De som man plockade bort iom krisen på 90-talet.

      Ett är ju helt säkert att skolan måste sätta sig ned för att fundera på hur man bör vara organiserad för att klara sina uppgifter från och med 1 juli 2011.

      Samtidigt vore det en välgärning om politiker slutar att ha mantrat vård, skola, omsorg. Det skymmer kunskapsuppdraget.

      • janlenander skriver:

        Det finns några vällovliga initiativ kring elevhälsan som jag hoppas ska kännas som bra steg i rätt riktning. Det känns som att det skulle behövas ännu mer av satsningar på andra yrkesgrupper för att skapa den bra skolmiljön både fysiskt och socialt. Gamla tiders vaktmästare som syntes mycket i skolan behövdes.

        Det räcker dock inte med att bara rätta till de fel som gjorts utan vi borde även hitta åtgärder för att bjuda in omvärlden mer i skolans värld och komma längre. Lärares ökade fokus på kunskapsuppdraget ska paras ihop med att samhället ökar sin omsorg om våra unga och de miljöer de ska vistas i.

    • janlenander skriver:

      Helena, jag känner igen din beskrivning från i stort sett alla jag diskuterat det här med. Det administrativa uppdraget har svällt men omsorgsuppdraget har svällt mycket mer. Det är faktiskt inte så ovanligt med förstående rektorer men ofta är de ganska klämda av krav, de också, och ifall de skulle behöva reducera uppgifter av administrativ och omvårdande slag för många lärare så skulle de knappast bli långlivade på sin post.

      Som något slags eldunderstöd finns någon typ av forskning som med tveksam logik använder Vygotskij för att hävda att undervisning kräver omvårdnad. Här försöker jag ta några första trevande steg för att slå hål på det resonemanget. Modern undervisning kräver relationer med eleverna och Vygotskij lyfter fram både den sociala och den fysiska miljöns betydelse för lärande men ihopsamlandet av alla uppdragen på läraren har försämrat för eleverna. I en bra skola finns många olika yrken och roller, många sorters vuxna förebilder och runt den finns ett samhälle där många engagerar sig i skolans arbete. Centreringen kring läraren har gett eleverna en fattigare skolmiljö. Både kunskap och omsorg har blivit lidande på sammanslagningen.

  4. Jan, jag tror att vi måste ha mer resultatfokus och låta oss göra det vi är bra på. Vi för helt enkelt olika saker till bordet och måste få arbeta utifrån våra styrkor -vilka de än är.
    Somliga lärare suger på omvårdnadsbiten, men tänder fint raketbränsle. Om en lärare kan vara den person som gör skillnad i en ung människas liv är det förstås fantastiskt. Men något sådant kan inte åläggas någon. Har man den gåvan ska man använda den, har man en annan gåva ska man använda den.

    • janlenander skriver:

      I ett tidigare inlägg Att lärare prioriterar olika är det som ger skolan kraft så här jag lyft fram samma tankar som du kring att det finns en härlig potential i våra olikheter. Det är absolut så att det är dags att börja utnyttja det här med målstyrning fullt ut och ha ett riktigt resultatfokus. Den enda tänkbara positiva vägen är då att inventera och känna till vilka olika individuella möjligheter skolan har och genom använda individernas olika kraft nå ett riktigt bra resultat.

      Det här inlägget bygger vidare på Avgränsa läraruppdraget det är viktigt för eleverna och betonar avgränsningen mot omsorgsuppdraget men kombineras det med att utnyttja våra olikheter så ska det inte innebära att alla lärare ska släppa den biten. Det behövs mycket av omsorg om våra unga i skolans värld. Jag vill dock förtydliga skolans huvuduppdrag mot utveckling och utbildning då jag också är skeptisk till att skolans ska svara upp mot ungdomarnas alla behov. Resten av samhället ska också vara något som finns till för våra barn och unga.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s