Återerövra läraryrket för elevernas skull

DN har en fjärde artikel i en serie om skolan ”Sverige har slutat undervisa” Så förlorade lärarna sitt yrke och lyfter fram de många faktorer som har urholkat läraryrket. Det är fortfarande som de tidigare artiklarna bara ett perspektiv på skolans problematik och de exempel som tas upp är inte generella men de målar ändå en bild av skolan som de flesta lärare kan instämma i. Idag kom de med en ledare Forskarnas skolsvek som förstås är skribentens subjektiva syn på forskningens roll men ändå visar stor insikt i bakomliggande faktorer och de val som forskare har gjort.

Bilden som tecknas av skolsverige innehåller följande delar

1. Traditionella undervisningsmetoder ifrågasätts på väldigt lösa grunder och  även ord som är naturliga för lärarrollen som ”undervisning” och ”lärare” ifrågasätts som lämpliga begrepp.
2. Svepande kritik av lärares engagemang, arbetstider etc. tillåts florera i debatten och det föreslås mängder av åtgärder för att begränsa lärares makt och ledarskap. Ingen distinktion görs mellan makt och maktmissbruk och ledande företrädare för stat och kommun drar sig inte för att misstänkliggöra lärares syften.
3.  Lärares kompetens och vad som behövs i yrket blir en debatt av ytterst spretigt slag med mängder av olika synpunkter. Lärares arbetsgivare visar ingen vilja att förtydliga lärarens uppdrag utan istället så använder de på ett ytterst lättvindigt sätt obehöriga lärare och tvingar lärare att undervisa utanför sin kompetens. Det finns ytterst få som står upp för att lärare måste ha en definierad kompetens och att detta behövs för att eleverna ska tillägna sig kunskaper.
4. Skolforskningen driver bort från frågor kring själva lärandet och ägnar sig åt frågor med mer samhällsperspektiv eller till och med rent adminstrativa organisatoriska frågor. Stora delar av svensk skolforskning hamnar i en egen liten ankdamm långt ifrån den skolverklighet de ska stödja. Detta får också bieffekten att svensk skolforskning blir oerhört ointressant ur ett internationellt perspektiv med få citeringar etc.

De här artiklarna skildrar trots subjektiva inslag alllvarliga problem för svensk skola och framför allt hur läraryrket har urholkats. Eleverna vinner på att läraryrket får en tydlighet och att forskningen har mycket fokus på själva lärandet.

Det är dags att återerövra läraryrket från hobbypolitiker och skolfrälsare.

den böjer huvudet men tittar man nära så är den skönNär det gäller orsakerna till felsynen på lärarna använder jag Göran Brodin i Åstorp (som symbol. Hans okunnighet om läraryrket kombinerat med en stor förmåga att göra färgstarka utspel skapade myten om de dåliga lata lärarna. (se slutet av artikeln ovan) och har lett till att Allt är lärarnas fel. Vi är så vana vid att lärarna är syndabockar att när DN skriver artiklar om skolan som kritiserar skolans ledning så misstolkas de till att vara angrepp på oss lärare i exempelvis ett Osakligt mediadrev.

Den tidigare katederdebatten och exempelvis Björklund, katedern och jag tar upp att olika traditionella undervisningssätt ska smutskastas med hjälp av nyord. Sen är vi bakåtsträvare när vi talar om undervisning, genomgångar och till och med oss själva som lärare. Vem tog sig rätten att ta ifrån oss orden. Tänk om skoldebatten hade kunnat handla om att förädla undervisningen, hur uppnås det flerstämmiga klassrummet, vad kännetecknar bra genomgångar och hur startar man igång grupparbeten och följer upp dem. Den tidigaste berättelsen om problembaserat lärande fick jag av min far och är daterad 1937 men ändå ska alla förvillas genom att detta ska presenteras som något nytt.

I Ge eleverna rätt att överklaga betyg skriver Stefan Wahlberg om ”lärare med tomt mellan öronen” och det är med en sådan självklarhet han använder oerhört kränkande uttryck om lärare. Sen Gösta Brodin så har raden av makthavare mfl som skällt lärare om ”bristande elevfokus” och ”förändringsovilja”  …..  blivit lång, allt är lärarnas fel (nr 7).

I Läraryrket ett uppdrag att problematisera diskuteras vilken kompetens som behövs för en lärare och det är så uppenbart att ingen har velat tänka efter kring dessa frågor. SKL och LF har velat sopa problem kring obehöriga lärare, kvackande i fel ämnen osv. under mattan.

Jag har i två tidigare inlägg Forskning till gagn för skolan och Professionell förändring av skolan diskuterat hur långt från en tillräckligt bra skolforskning vi är och jag har också börjat formulera tankar kring ett överdrivet fokus på ett sociokulturellt perspektiv ganska långt från pedagogikens centrum och hur själva lärandet fungerar. I ”Forskarnas skolsvek” diskuteras två vägar till för förbättringar av skolforskning men Lars P Syll ställer frågan Bara vackra ord eller ska lärarkompetens nu äntligen löna sig?

Ska svenska skolan välja en väg mot att odla lärarskicklighet? Ska lärarna få chansen att återerövra skolan.

Annonser

Om janlenander

59-årig gymnasielärare i matematik, fysik och teknik med bakgrund som civilingenjör och arbete på Patentverket, Ericsson och Choicebridge. Två gulliga döttrar och en härlig hustru.
Det här inlägget postades i skolutveckling. Bokmärk permalänken.

17 kommentarer till Återerövra läraryrket för elevernas skull

  1. Nils skriver:

    Jag känner igen mig det som beskrivs ovan.

    1. Stopp på läromedelsinköp när det är ett utmärkt sätt att använda sig av kollegors djupa erfarenheter på ett sätt som är billigare än att kopiera. Sen blev det bråk om kopieringskostnaden. Rektor som kommenterar hur laborationer i biologi ska genomföras utan att ha någon naturvetenskaplig bakgrund.

    2. Minus i lönekuvertet då jag hade tillbringat mycket tid ute på mossen för att förebereda laborationer.

    3. Årliga föreläsningar mer än 20 år bakåt i tiden med ständiga galenskaper där alla lärare bara satt och undrade hur någon kunde veta så lite.

    Ni unga lärare önskas lycka till.

    • janlenander skriver:

      Jag uppskattar verkligen dessa handfasta exempel på mina mer abstrakta formuleringar. Detta inlägg exemplifierar det som tusen och åter tusen lärare fått uppleva. Zarembas försvar för vår kår av lärare kommer som ett första litet hopp, kan det vara så att vi ser ljuset i tunneln så att även Nils kan hinna få uppleva förbättringar.

  2. frekar06 skriver:

    Det måste som jag ser det bli tydligt vad som faktiskt ingår i vårt uppdrag som lärare. För det är verkligen inte klart idag. Ibland kan jag få intrycket av att vi ska fungera som allt-i-allo. Mitt förslag är att man slår fast att det är undervisning av elever som är vår uppgift i skolan. Allt annat som inte har med att tillbringa tid tillsammans med eleverna kommer i andra hand. Om tiden räcker till mer än att planera, utföra, utveckla och utvärdera undervisning så är jag med på att vi ska kunna göra annat också. Men först måste vi klara av vårt kärnuppdrag, dvs. att undervisa elever.

    Frekar06

    • janlenander skriver:

      Du har så oerhört rätt att vi måste få definiera vårt uppdrag, vår yrkesroll och vi lärare ska tillåtas vara olika men kärnuppdraget måste få handla om undervisning och inget annat. När då till och med själva ordet ”undervisning” utsätts för kritik så blir det väldigt svårt att avgränsa och definiera vad som ingår i yrkesrollen. Därför är din frågeställning en central fråga som dock även spänner över många andra områden kring ledarskap, kunskapsklimat, lärarsyn, mm mm.

  3. Monika skriver:

    Vem är det som kritiserar ordet ”undervisning” eller ”lärarledd” undervisning. Ingen såvitt jag kan se i några bloggar eller kommentarer. Och när du talar om att någon tagit ifrån dig ordet, så är det väl snarare så att den innebörd som ”katederundervisningen” hade och har för många av oss har blivit kidnappat, precis som moderaterna kidnappade ordet arbetarparti. Man ger en annan innebörd och förvillar opinionen. Nu tror många att katederundervisning är lika med lärarledd undervisningen. Ingenting kan vara mera fel. Och för mig är det obegripligt att man så gärna vill använda detta ord.

    Lärarutbildningen får kritik för att den fokuserar på att studenterna utbildas till lärare och inte till poliser eller kuratorer mm. Den kritiseras för att inte utbilda lärare till att kunna lösa konflikter och ta hand om specialpedagogiken mm. Som om en kurs i konflikthantering inom lärarutbildningen skulle vara lösningen. Lärare skall vara lyhörda, kunna se när en konflikt är på G, samt kunna se om någon behöver extra stöd. Lärare skall inte ställa diagnoser eller upprätta specialpedagogiska program för eleverna. Det är den som är utbildad för det som skall ta hand om det. Allt annat som anses vara lärarens jobb är inget som lärarutbildningen fokuserar på. Det är påtryckningar från annat håll. Tar man bort alla vuxna i skolan utom lärarna, finns det bara dom kvar.

    Varför kunde lärare ägna sig åt undervisning förr, jo för att det fanns vaktmästare, skolsköterska, läkare, tandläkare, kurator, psykolog, vaktmästare m.fl. varje dag i skolorna. De tog hand om det som numera läggs på lärarna. Klart att man anser att lärarutbildningen inte räcker till. Men den skall inte utbilda lärare till ”allt-i-allo”. Och har aldrig haft det uppdraget. Men just detta ”kommer bort” i debatten!

    • janlenander skriver:

      När det gäller smutskastningen av orden undervisning, lärare, osv. vill jag vara väldigt tydlig med att jag inte har stött på någon riktig lärarutbildare som ägnat sig det minsta åt detta. Jag är alldeles säker på att under min lärarutbildning i Göteborg för åtta år sedan så hanterade lärarutbildarna alla de här begreppen på ett mycket bra sätt och fyllde dem med härligt innehåll. Jag upprepar också att de lärde ut problembaserat lärande genom att använda problembaserat lärande och fick till en dubbel pedagogisk effekt då de också visade fördelarna med samma pedagogik mot lärarna som de ska tillämpa. Listan över bra saker från min lärarutbildning kan göras mycket lång och jag känner olust över att Zarembas perspektiv blir så negativt om er. Jag håller i och för sig med om hans huvudpoäng att lärarhögskolorna borde prioritera undervisningsstoffet på ett annat sätt men vet hur arg jag blir när någon uppifrån pekar med hela handen och skulle önskat att det hade funnits mer utrymme i hans artikel för att den förändringen skulle kunnat växa fram hos er. Det känns som att lärarutbildarna redan är på väg åt rätt håll.

      När det gäller smutskastningen av orden för den traditionella undervisningen har vi som är verksamma i skolan däremot drabbats av en hel radda med skolfrälsare och dessutom en mängd budskap orkestrerade SKL med ”nytt, nytt” och traditionellt är fult. Det är dessa människor som lärarkåren måste få kraften att göra upp med och då behöver vi hjälp av er lärarutbildare mfl. Jag är oerhört rädd för att den smärta Zaremba orsakar er gör att ni missar att det centrala budskapet handlar om behovet av att låta oss vanliga lärare få återerövra vårt yrke.

      Vi är så oerhört överens om din slutkläm med en viktig anledning till att vår yrkesroll blivit så oerhört klämd är att SKL velat spara genom att skära bort alla andra vuxna från skolans värld. SKL sparar förstås pengar men de gör det till en oerhört hög kostnad när det gäller elevernas kunskap.

  4. Magnus Blixt skriver:

    Hej Jan!

    I stora delar håller jag med i din beskrivning och när det gäller din förhoppning om att svenska skolan ska välja väg mot att odla lärarskicklighet utifrån att lärarna återerövrar den instämmer jag tillfullo. Har ägnat kvällens tågresa att läsa igenom Skolverkets utkast till riktlinjer för introduktionsår och legitimation och finner där en hel del hopp om tillvaron.

    Det finns också goda exempel inom skolforskningen, exempelvis kan http://www.didaktisktidskrift.se/pdf/nordanger.pdf
    http://www.didaktisktidskrift.se/pdf/orubblighet.pdf
    lyftas som varandes goda exempel på forskning som lyfter fram undervisningsskicklighet.

    • Magnus Blixt skriver:

      Väl hemkommen ligger SvD uppslagen på Brännpunkt:

      ”Fler lärare måste bli forskare”, med många bra inslag (om man även väljer att läsa in undervisning i fokus):
      http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/fler-larare-maste-bli-forskare_6086335.svd

      Undertecknare både skolhuvudmän och fackförbund, kanske finns det ändå ett visst hopp? Eller är det bara alltför lätt att säga ”tulipanaros”?

    • janlenander skriver:

      Jag ser många positiva tendenser kring skolan och bland annat hoppas jag mycket på att skolforskningen ska kunna vara ett sätt att lyfta oss. Det känns dock viktigt att vi är aktiva i att granska och lyfta fram det som är riktigt bra. Det som är tillämpbart på lärares vardag och det är faktiskt vi lärare som är bäst på att bedöma detta. Forskare som försöker tvinga på lärarkåren sina rön borde nog tänka om, de kanske inte har en forskning som kan användas. Båda dina två exempel känns fyllda av härlig kraft och jag missar inte att nämna min favorit Ferenc Marton, vi lärare har mer än tillräckligt för att kunna förädla vår undervisning många gånger.

  5. Tänk att jag inte har kommenterat på det här! Jag vet att jag har läst ditt inlägg och tänkt vad bra det är. 🙂 Vi har uppenbart reagerat med samma misstänksamhet inför ”merforsknings-artikeln i SVD”. Då blev jag bra mycket mer imponerad av ledaren om forskning i DN. Och av Zarembas lysande artikel i dag förstås. Som jag har ondgjort mig över Mats Ekholm genom åren…

    • Jan Lenander skriver:

      Mats Ekholm kan nog platsa bland de som åstadkommit mest för att demontera den svenska skolan. En genomgång av det som han och hans medarbetare åstadkommit i forskningsväg ger en indikation på varför svensk pedagogisk forskning har slutat att forska om lärande. Ditt inlägg Svartmålning, undervisning, pedagogikprofessorer och Zaremba. är mycket belysande när det forskningsperspektivet på skolans kris. SvD artikeln kommer med förslag som jag är mycket positiv till men jag oroas av flera undertexter där närvaron av bland annat SKL och LF gett artikeln en lärarkritisk ton, ungefär som att vi inte skulle vilja ha mer anknytning till bra skolforskning. Problemet är att svensk skolforskning håller för låg standard och tongivande skolforskare lyfter inte ens fram de ljuspunkter den har.

  6. frekar06 skriver:

    Jan.

    Jag tittade snabbt på nätet (Google) på vad denne Ekholm har hållit på med. Man kan på det lilla jag läst om honom redan ifrågasätta om han varit ute i skolan alls eller om han bara fantiserat ihop något på sitt arbetsrum. Det är hårda ord och jag kanske har fel, men det är faktiskt det intrycket jag får av denne Ekholm. Vissa av hans idéer och tankar skulle sluta i katastrof om dom genomfördes i skolan.

    Frekar06

  7. Inga Magnusson skriver:

    Jag glädjer mig åt att det äntligen kommer saklig kritik som granskar paret Ekholm – Scherp! Som lärare i Värmland har jag åsett hur våra rektorer och även kadrer av lärare har vallfärdat till deras utbildningar, fortbildningar och ”pedagogiska utvecklingsprojektnätverk”. En hel del av dem har varit dåligt underbyggda när man kollat dem, inte så sällan har det omsatts pengar men utan andra synbara resultat än flashiga tidningsrubriker. Psykologen Hans – Åke Scherp har dessutom ägnat rätt mycket tid åt att agitera politiskt i skolfrågor utifrån ett vänsterperspektiv. Jag har skrivit om detta ibland på min blogg under kategorin ”skola”. Man behöver kanske inte vara alltför konspiratoriskt lagd för att fundera över om Scherps politiska engagemang gjorts med förhoppningen om att komma in i maktcentrum i den svenska skolhierkins topp om vi finge en annan regering. Hur som helst så riskerar det alltid att besudla vetenskapen och forskning när vetenskaparna lierar sig med politiken. Zaremba tar ju upp just detta som något som bidragit till att föra skolan fel. Kanske hade det inte blivit så tydligt om vi fått behålla en vänsterregering. Men med Alliansens tvärvändning i skolpolitiken så blev det tydligt hur nära varandra forskning och politik hamnat och att vi vant oss vid detta utan att ens ifrågasätta. Och de som hade kunnat ifrågasätta vågade måhända inte riskera sina karriärer. Luttrad blir man efter många år i lärarjobbet.

    Intressant blogg Du har i alla fall, jag återkommer hit ibland framöver för att kolla läget. Även om mycket i skolan är förstört för många år framöver så känns det ändå som om det är ett hopp om paradigmskifte på gång. Det borde rimligen ha varit forskningen som gått i bräschen för det, men nu är det alltså politikerna, vilket säger en hel del om den forskning som kallats pedagogisk. Nu när den i tydliga språkliga bilder kläds av inför hela svenska folket av Zaremba och framträder i all sin torftighet så blir det något av Kejsarens nya kläder över det hela. Zaremba borde få formell uppmärksamhet för sin artikelserie i form av någon hedersbetygelse från lärarkåren. Om det inte redan finns någon färdig att överlämna så borde det tillskapas en.

    • Jan Lenander skriver:

      Jag hävdar att ”kunskap är makt” och ”kompetens för frihet” leder till i stort sett samma slutsatser om skolan oavsett politisk färg men du har nog rätt i att det långa socialdemokratiska maktinnehavet har möjliggört en ankdamm inom svensk skolforskning där flera underliga tankar slagit rot. Tänk vilka ogrundade frälsningsläror som svept fram över skolan och hur den pedagogiska forskningen nästan slutat ägna sig åt lärandet och istället kvackat inom sociologi, statskunskap, organisationslära och alla möjliga andra discipliner. Kampanjerna mot allt traditionellt känns ofta väldigt ogrundade och jag tolkar det som att några vid maktens köttgrytor känner sig hotade av att Zaremba, Björklund eller Grosin ska lyfta fram det som sopats under mattan.

      Jag läser dina erfarenheter av Mats Ekholms gäng i Karlstad och sammanför det med mina erfarenheter av till Göteborg inflyttade skolforskare från Värmland med oerhört lärarnegativ inställning. Jag jämför dina erfarenheter av Hans-Åke Scherp med mina av en kringresande skolfrälsare från hans grupp och irriteras över att de gör höger-vänster politik av skolans metoder. Den hitills bästa sammanställningen kring denna grupp av ”forskare” tycker jag är Johan Kants Pedagogiskt nätverk. Vi kanske kan sammanställa mer information kring dessa personer och försöka se till att de snart har spelat ut sin roll inom svenska skola.

  8. fd rektor skriver:

    Jan Lenander! Jag fattar inte hur du tänker och resonerar. I alla de inlägg jag läst hittar jag ingen linje, ingen konsekvens och dina åsikter svajar som lövet för vinden.
    Har du en grundsyn ? Vart vill du att skolan skall gå? Försök att förklara för mig – jag begriper inte vad du pratar om!?

    • janlenander skriver:

      En så generell kommentar är svår att besvara och jag håller förstås inte med dig utan föreslår noggrannare läsning. 😉

      1. Jag är traditionalist och tror på läraren som en tydlig ledare och att genomgångar och helklassinteraktion är effektiva metoder. Jag läser mycket forskning och hittar mycket som kan förädla undervisningen men inte något bra skäl till att revolutionera den.

      2. Jag tror på en skola där det görs ständiga förbättringar och där rektor har möjlighet att sätta in resurser mot de problem som uppstår och har ett modernt lyssnande ledarskap. Jag tror på att decentralisera makt till den enskilda läraren så att ett riktigt elevfokus kan åstadkommas av den som möter individen.

      3. Jag tror på hög kunskap och att samhället ska betala för att få den till skolan. Jag tror på ämneskompetens som en grundbult och att vi har nytta av olika kompetenser. Jag tror att elever har rätt att vara stolta över att vara duktiga och kunniga och att alla elever har rätt till mycket av både utmaningar och instruktion.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s