”Är det här viktigt att kunna?” är frågan vi lärare ofta möter och under min lärarutbildning fick vi fundera mycket kring elevers olika drivkrafter, kortsiktiga/långsiktiga, nyttigt/bildande, roligt/värdefullt. I en värld där data och dokumentation bara växer i storlek så kanske vi lärare ska ställa oss frågan om vad som är viktigt att kunna. Det är kanske så att hela skolan borde ställa sig frågan om vad som är viktigt att kunna om skolan?
Vi lever i en värld där mätningar är vardagsmat och där information om kunder och deras preferenser kan vara nog för att skapa ett av världens största företag. Att skolan också måste mäta och dokumentera känns som ett självklart faktum, men den viktiga frågan är vad. Vad är det vi ska mäta för att ge skolan en bra framtid?
.
.
I debattartikeln Dags att återinföra studentexamen finns följande citat:
” I Sverige har vi nämligen något världsunikt – en skola där staten inte kontrollerar resultaten. Man genomför reformer utan att bemöda sig om att ta reda på om de fick den avsedda effekten. Det är först när resultaten i internationella undersökningar sjunker som man yrvaket tittar sig omkring och undrar vad det beror på”
En vän konstaterade att skolan är full av mätningar, objektiva analyser och arbetssätt för att hitta det centrala ur ett stort informationsflöde. Det är därför lite motsägelsefullt att vi just inom skolans värld fått så mycket motstånd mot allt som har att göra med uppföljning eller är det en reaktion mot en värld som innehåller för mycket av det? Nej, jag hävdar att:
De flesta uppskattar professionella utvärderingar av det viktigaste.
Att svenska skolan får en så intensiv debatt kring detta ser jag som ett mycket varnande symptom på att det finns för mycket folk med för lite kompetens i vår skolas värld. Vår framtid bygger på djupa kunskaper bör även tillämpas på utvärdering av skolan och vad som ska utvärderas ska analyseras av erfarna lärare tillsammans med annan expertis. Vad som ska utvärderas ska förankras av ett modernt lyssnande pedagogiskt ledarskap.
Jag återvänder till det här med examen och funderar på DN huvudledaren Fokus på uppgiften som polemiserar mot Dags att återinföra studentexamen och följande citat ”fokus på huvudsaken: att varje lärare hela tiden följer upp hur eleverna utvecklas och snabbt sätter in de åtgärder som krävs för att alla ska nå målen” men tycker här att DN ledaren är alltför ytlig. Öka lärarskickligheten men hur är följdfrågan som är nödvändig att ställa om vi vill tränga på djupet med problemen. Om lärare ska lyckas med det citerade så krävs följande förutsättningar.
- Det är nödvändigt att följa upp lärares viktigaste uppdrag och ge tät professionell återkoppling på prestation.
- Det måste finnas åtminstone något tillfällen under skoltiden då alla elevresultat kalibreras. Vi måste jämföra och ensa bedömningar kring målen för i annat fall blir lärarens återkoppling till eleverna bara ett löst tyckande.
- Det är nödvändigt att hitta metoder att jämföra även skolor när det gäller av hur väl de lyckas öka elevernas kunskaper. Jämförelse av elevresultat och oberoende rättning är en förutsättning för att detta ska vara möjligt.
Det här är tre punkter kring återkoppling på elevresultat men eftersom eleven är i centrum är det naturligt att samma tre punkter kan användas som en checklista för allt vårt arbete med att bygga en bättre skola. Följa upp det viktigaste, kalibrera resultat med hjälp av oberoende granskningar är en nödvändighet i vårt bygge av en bra svensk skola.
Jan Lenander - Lärare är bra att ha, blogg 
Jan,
Det är viktigt att utvärdera allt från skolreformer ner till den enskildes undervisning. Och inte bara det, vi måste också som lärare uppmana eleverna att utvärdera sitt eget lärande. Det står ju till exempel så här i Läroplanen för de frivilliga skolformerna:
”Skolan ska sträva mot att varje elev i gymnasieskolan och komvux samt, så långt det är möjligt, i gymnasiesärskolan och särvux utvecklar en insikt om sitt eget sätt att lära och en förmåga att utvärdera sitt eget lärande.”
Det är en intressant fråga att ställa sig hur man som lärare ska göra för att uppfylla läroplanens intentioner när det gäller att lära eleven att utvärdera sitt eget lärande. När det gäller frågan om studentexamen så tror jag inte på det förslaget. Jag tror också att den mycket snabba utvecklingen inom teknikens område kan hjälpa till en hel del när det gäller de administrativa bitarna. Det kan ju till exempel handla om utvärderingar online. Google Docs har ju till exempel en funktion för professionella enkäter.
Om man till exempel kör Moodle (öppen källkod lärandeplattform), en plattform som jag för övrigt ägnat en del tid åt för att se hur denna kan användas när man kommer ut och ska undervisa sedan, så kan man använda funktioner som gör det möjligt för eleverna att direkt boka tider med läraren för exempelvis utvecklingssamtal, dvs. man slipper det administrativa med att ta in blanketter i pappersformat. Man slipper ju dessutom distribuera ut undervisningsmaterial i pappersformat med allt vad det innebär i kopierings strul osv. Det blir intressant framöver att följa hur tekniken kommer ta sig in i skolan och vad det faktiskt kommer innebära dels för läraryrket och dels för elevernas lärande!
Frekar06
Intressanta tankar om allas delaktighet i utvärderingar men det känns som att du kan ha missat två viktiga saker i mitt inlägg.
1. Det behöver utvärderas på den översta nivån också annars blir det ingen struktur och vi ser inte vad vi utvärderar mot och hur det passar in.
2. Vi måste jämföra och kalibrera utvärderingar så att vi förtydligar målen och synliggör vad som saknas.
Mycket av dina bra tankar om utvärdering på alla nivåer blir svårgenomförbara och känns mindre motiverande på grund av att det övergripande utvärderingsarbetet är så svagt.
Jag är ytterst positiv till lärplattformar och vi använder Fronter på vår skola. Öppen källkod innebär tyvärr ganska mycket underhållsarbete och kompetensen för att sköta om en programvara som Moodle finns oftast inte i tillräcklig omfattning. Det finns också en underlig övertro på tidsbesparingar så fort som det handlar om ny teknik, så dåliga var inte våra gamla tidsbokningssystem etc. så att det blir några sådana vinster. Det är en stor vinst att eleverna får möta moderna system, det får räcka för mig.
Oj…
Lite naivt kanske…
”Om man till exempel kör Moodle (öppen källkod lärandeplattform), en plattform som jag för övrigt ägnat en del tid åt för att se hur denna kan användas när man kommer ut och ska undervisa sedan, så kan man använda funktioner som gör det möjligt för eleverna att direkt boka tider med läraren för exempelvis utvecklingssamtal, dvs. man slipper det administrativa med att ta in blanketter i pappersformat.”
Hur många elever tror du kommer att göra detta? Idag är ju problemet för många att föräldrarna inte dyker upp…Något jag själv upplever relativt ofta…
Man ska nog ta tron på teknikens under och möjligheter med en rejäl nypa salt.
Din syn är teknikfientlig. Själv har jag skapat distanskurser i Moodle. Funkar utmärkt!!
Inse en gång för alla att gårdagens pedagogik tillhör det förgångna och säger mer om läranas oduglighet.
Nya redskap är oerhört viktiga att ta in i undervisningen för att de förbereder eleverna på en värld full av nya verktyg. När vi verkligen satsade full kraft på att få eleverna att använda vår lärplattform så gjorde de detta. Det hände inget så länge vi gjorde det med vänster näve. Sen måste det finnas förutsättningar från vår omvärld för ifall eleverna inte har datortillgång så fungerar inte lärplattformar,
Sen håller jag med om att man ska teknikens under med en rejäl nypa salt. Jag upplever att tidsvinsterna med nya verktyg ofta är kraftigt överskattade.
Jag är helt på din linje Jan, men jag vill på något sätt understryka att vi med detta står inför en stor utmaning, för som du så riktigt frågar dig vad ska utvärderas? Det är oerhört viktigt att det verkligen är kunskap och utveckling som kommer mätas och då behövs kompetens, inte minst ämneskompetens.
Ämnesdidaktiken har under lång tid fått stå tillbaka för allmändidaktiken och pedagogiken i alla fall på lärarutbildningen i Stockholm. En av de viktigaste didaktiska frågorna är ju just varför, varför ser undervisningen ut som den gör? Varför är det som jag inom ramarna för kursmålen alternativt ämnesinnehållet, väljer att ta upp i exempelvis historien viktig kunskap? Det här är eller bör vara en självklarhet för varje lärare, men det som är intressant är att även den ämnesdidaktiska kunskapskvalitén varierar. Jag ser med spänning fram emot en kvalitativ utvärdering och det ska bli spännande att se hur en sådan är utformad. Det ska till exempel bli spännande att få se hur kommande centrala/nationella prov kommer att se ut i exempelvis historia.
Jag arbetade i ett teknikföretag som ökade sin uppföljning och ett begrepp som uppfanns då var de så kallade WRITE-ONLY dokumenten, dvs sådant som skrevs utan att någon ville läsa. Detta är ett exempel på att uppföljning av det viktigaste kräver stor kompetens. Det du vill understryka är verkligen viktigt. Vi måste verkligen ställa frågor om vad som ska utvärderas. Svaren ska dessutom ges av någon med hög kompetens och vara väl förankrade precis som jag lyfter fram i mitt inlägg.
Det bekymrar mig storligen att det finns så oerhört lite utrymme för att utveckla sin ämnesdidaktik och inom teknikämnena känns det som ett gigantiska problem. Den ämnesdidaktiska kunskapskvaliteten varierar så mycket. Jag är lite avundsjuk på historia och mina andra ämnen matematik och fysik som har nationella prov, sen behöver dessa prov en hel del förbättringar.
Jan,
Det jag gjorde i min kommentar var bara att lyfta några av de centrala delarna av utvärdering. Och visst, de punkter du lyfter fram i din kommentar är oerhört centrala de också. Det är inte bara inom teknikämnen som det är enorma problem med att kunna utveckla ämnesdidaktiken.
Vi har samma problem på den samhällsvetenskapliga sidan. Jag har själv gjort mig ordentligt besvärlig på lärarutbildningen genom att konsekvent på kurser, till sektionschefen och på utvärderingar påtalat den totala brist på ämnesdidaktik som finns på lärarutbildningen. Ämnesdidaktiken är oerhört viktig. Inte minst för att man ska kunna utvärdera sin undervisning på ett bra, professionellt och kvalitativt sätt. Naturligtvis har kunskaperna i ämnet också en väldigt stor betydelse, men man får inte glömma bort ämnesdidaktiken.
Jovisst, jag är också oerhört positiv till att använda mig av lärandeplattformar. Anledningen till varför jag gillar Moodle är dess mycket stora flexibilitet och att det finns väldigt många olika tredjepartsmoduler. Sen är jag i allmänhet för öppen källkod. Men visst kräver det mer av de som använder systemet än om man använder stängd programvara såsom Frontier. Visst är det en stor vinst att eleverna får möta moderna system.
Det är utan tvekan så att lärarutbildningen behöver reformeras, jag blev oerhört besviken över att bara två lärarutbildningar blev av med examensrättigheter. Vi har alldeles för många lärarutbildningar för att alla ska orka hålla tillräcklig kvalitet. Sen är jag förstås förespråkare av ständiga förbättringar och små steg men många när det gäller reformer, även av lärarutbildningar. Jag eftersträvar därför en måttfullhet i kritiken för det finns så oerhört mycket bra som vi inte vill slänga ut.
Jag håller med dig om att ämnesdidaktik måste lyftas fram men påpekar att gedigna ämneskunskaper är en förutsättning för att detta ska kunna göras på ett bra sätt. Jag hävdar också att vissa delar av pedagogiken som handlar om själva lärandet är viktiga förkunskaper för en bra didaktikundervisning.
Det kan vara dags att sticka ut hakan lite och hävda att det sociokulturella perspektivet är alldeles för överbetonat på de flesta lärarutbildningar. Detta perspektiv ger i och för sig en del värdefulla insikter om skolans helhet och roll men för den enskilde lärarens roll har de alltför lite inverkan. Jag oroas över en del erfarenheter jag har av lärare som låter det sociokulturella perspektivet bli en ursäkt för ett minskat personligt ansvar och engagemang. Det går att skylla på samhället, skolans organisation, ledning, ……
Tack för ett väldigt bra inlägg Jan. Gillade det där med kunskapskalibrering. Sant och Snyggt. 🙂
Frekar06, en studentexamen är ingen utvärdering. Den är en kunskapskontroll som möjliggör en faktabaserad, saklig utvärdering. Jag kan ha mina idéer om vad som är effektivt inlärning och bra arbetsmetoder, eleven kan ha andra idéer och vi kan alla ha fel. Dvs vi kan utvärdera med MVG trots att hela upplägget har varit halvdant för att vi inte vet bättre.
Bra distinktion, vi måste separera själva kontrollen från utvärderingen av det underlag kontroll mm ger.
Det enda riktigt starka argumentet mot en examen är att det blir hög press på eleven med en kontroll vid ett enstaka tillfälle. Jag menar att det kan finnas metoder att tona ned pressen genom att erbjuda alternativ för vissa elever. Dessutom ställer jag frågan om inte samhället ställer höga krav på att prestera just-in-time och att vuxenlivets utmaningar är ännu mer av att vinna eller försvinna. Finns det något starkt argument emot?
Janne, den där mer mjuka synen på examen kan vara lovlig. Men om 10 dagar är det den hårda kontrollen som gäller i gy. Iom att studentexamen återinför i de 6 nationella berhörighetsprogrammen är det examensmålen som avgör om du får examen eller inte. Det är tillbaka till tiden före 1968, fast på ett annat sätt.
Det finns en möjlighet att den nya studentexamen kan skärpas till så att den blir minst lika kraftfull som den innan 1968 men de flesta förväntar sig inga stora förändringar gentemot det system vi har nu.
Jag är väl ganska positiv till den nya studentexamen som redan är klubbad men vill lyfta fram att det är en bra bit kvar till att åstadkomma ett riktigt bra kalibreringstillfälle. Det här med oberoende rättning skulle verkligen behöva implementeras på ett mycket bredare sätt. Det känns som att oberoende kontroll är en viktig del i allt kvalitetsarbete, varför struntar vi i detta i skolans värld.
Är det inte bara att studera IB-programmet. Där är det externa examinatorer som rättar, inte undervisande lärare.
Jajamen, det är förstås bara att studera och lära men tyvärr så härmas inte något aldrig så tydligt bra om det skulle kosta ett enda öre extra. De som håller i pengapåsen vill inte följa upp kunskapsresultat, det blir bara dyrare för dem.
Helena,
En studentexamen är samma sak som ett prov vid ett tillfälle. Om eleven har en dålig dag kan det sluta illa. Därför ställer jag mig inte bakom en sådan idé. Det är för min del som blivande lärare inte viktigt att mäta hur eleverna kan plugga in fakta om något, vilket är det man gör med studentexamen.
Förslaget om studentexamen är bara ett i raden av många som kommit på senare tid och som syftar till att det ska bli allt mer av en skola där eleverna ska plugga in en massa fakta. Det är helt irrelevant för eleverna att till exempel sitta med blindkartor, som tydligen Björklund förespråkar, och plugga in en massa huvudstäder. Det tar under minuten att med Google Earth slå upp vilken som är huvudstaden i ett visst land.
Det är ett enormt problem att vi fortfarande har ett innehåll i undervisningen som dels inte är relevant för moderna förhållande och som dels inte är kopplat till den verklighet och kultur som eleverna lever i. Det kan inte fortsätta så här längre. Jag håller för närvarande på med en serie i fjorton delar om den svenska skolan på min blogg där den första delen nu finns på min blogg (http://frekar06.eu/?p=1741834). Där kommer jag att komma in på den informationstekniska revolt som är på väg att ske i skolan så småningom i en av delarna. Internet och sociala medier har gjort stora delar av den undervisning vi har idag omodern.
Nu handlar det verkligen om att utvärdera för att se åt vilket håll vi ska på i svensk skola. Vad är relevant att behandla i en skola för 2000-talet? Målet med en sådan utvärdering ska inte vara att alla sedan ska göra samma sak. Snarare tvärtom så ska den se till att uppmuntra till att testa nya metoder och uppmuntra till respekt för såväl lärares som elevers olikheter. Hur tar vi på bästa sätt tillvara de olikheter som finns mellan lärare och mellan elever i klassrummet? Där tror jag att vi har stora utmaningar framöver att ta hand om.
Visst vi kan ha helt olika syn på inlärning. Det är därför det krävs en individanpassad undervisning så att den enskilde eleven utbildas efter sina förutsättningar och behov.
Jan,
Visst är det svårt att i praktiken genomföra de idéer som jag framför kring utvärdering. Det kommer ta många år tror jag innan vi kommer få en bra situation gällande utvärderingar. Och jag håller med dig. Den översta utvärderingen är mycket svag eller kanske till och med obefintlig.
”Förslaget om studentexamen är bara ett i raden av många som kommit på senare tid och som syftar till att det ska bli allt mer av en skola där eleverna ska plugga in en massa fakta. Det är helt irrelevant för eleverna att till exempel sitta med blindkartor, som tydligen Björklund förespråkar, och plugga in en massa huvudstäder. Det tar under minuten att med Google Earth slå upp vilken som är huvudstaden i ett visst land.”
Vilket oerhört djupt kunskapsförakt du ger uttryck för i detta stycke. Fakta är själva grunden, fundamentet varpå man bygger vidare sin kunskap. Fakta, begrepp, stoff är det centrala, det grundläggande. Nästa steg blir att se hur hänger de olika delarna ihop. Med din kunskapssyn behöver man inte kunna någon fakta alls då all fakta går att slå upp. Vilket är effektivast, snabbast, bäst. Att kunna europas huvudstäder eller inte kunna dem och slå upp dem? Naturligtvis är det bäst att kunna dem. Det är just denna syn på kunskap som att fakta är fult att kunna som många lärare ger uttryck för som är en av de bidragande orsakerna till skolans vikande kunskapsresultat.
Fram för mer faktakunskaper inte mindre.
Studentexeamen eller annan oberoende granskning av kunskapskvaliten hos grundskoleeleverna är nödvändig särskilt som vi har konkurensutsatt hela systemet.
Karl:
Jag menar att du har fel på den här punkten. Det upplevs överhuvudtaget inte som relevant av eleverna att ägna sig åt blindkartor där man ska pricka i vilka huvudstäder som finns i Europa. Det tar under trettio sekunder att kolla det med en uppkopplad telefon med Google Earth.
Det man inte vill se uppifrån och som tydligen inte heller du vill se är att det kan finnas totalt andra orsaker till att kunskaps resultaten sjunker i den svenska skolan. Det handlar inte minst om att undervisningen inte är förankrad i den verklighet som många ungdomar lever i och inte heller i deras kultur. Detta vill jag definitivt få en ändring på snarast möjligt.
Den tekniska utvecklingen har gjort den undervisning vi har idag omodern. Katederundervisning, blindkartor, faktaprov osv. i all ära, men vi måste börja anpassa undervisning och examination till den tid vi lever i med en teknisk utveckling som saknar motstycke i modern tid med Internet, sociala medier osv.
Tomas Kroksmark (Professor i Pedagogik) menar till exempel att den forskning vi har fått fram under de senaste 300-400 åren om lärande är satta på väldigt tuffa prov i och med den nya tekniken. Med andra ord så kommer det bli radikala förändringar framöver i hur vi ser på kunskap, hur vi ser på lärande, hur vi ser på undervisning, hur vi ser på examination osv. Nu handlar det om att hänga med! Vi ska inte tillbaka till 1950-talet med studentexamen, med ren faktainlärning, med ordningshets osv.
Jag satt annars igår och tittade lite på ett inspelat seminarium på Högskolan Dalarna som handlade om hur vi i framtiden ska examinera elever, även om just detta gällde studenter på högskolan. Den som höll i seminariet (kommer inte ihåg namn dock) menade på något som jag tycker är väldigt intressant, nämligen att man måste tänka om på högskolorna när det gäller examination. Det är fortfarande byggt i alldeles för hög utsträckning på salstentamen tyckte han och för den nya tekniken användes för lite i detta sammanhang. Det är intressant just med tanke på att vi här diskuterar utvärdering. Hur ska vi egentligen utvärdera kunskaperna hos våra elever?
http://www.youtube.com/user/kkstift#p/u/12/BrSMcmeA_8c
Frekar06
Geochallenge på FB är nog min favorit bland applikationerna där. Den är skoj och just nu ligger jag efter min systerdotter så jag måste öva mig på blindkartor etc. så att jag kan bräcka henne. Under mina utlandsresor mm har jag haft en hel del glädje av min förtjusning i blindkartor för frågorna om hur saker ligger i förhållande till varandra dyker upp på en solig flotte med Google Earth på behörigt avstånd.
Man behöver med ditt sätt att resonera inte lära sig glosor heller för man kan ju ha en ordbok och slå upp de ord man inte kan. Ett djupt kunskapsförakt med andra ord. Du verkar mena att i och med den nya tekniken så behöver vi inte kunna något längre, mer än kunskap i/om denna nya teknik. Din tro på teknikens under är naiv. Tekniken är enbart ett verktyg och kan aldrig bli skolans frälsning. Teknik är bra vid rätt tillfälle men lärandet handlar om betydligt mer komplexa saker än så.
Karl,
Du tycks inte ha förstått vad det är som har hänt de senaste tjugo åren på den front som rör den tekniska utvecklingen. Det var naivt för ett antal år sedan att resonera som jag gör, vilket det inte är idag. Det som var otänkbart för tio år sedan är idag fullt möjligt.
Internet, sociala medier och öppen källkod programvara håller på att förändra hela vårt samhälle, inklusive allt som har med skolan att göra på ett mycket dramatiskt sätt. Tomas Kroksmark har rätt i det han säger på detta område. Vi kan kommunicera och samarbeta i realtid med vem som helst på hela jordklotet.
Det är helt andra kunskaper som eleverna behöver nu än vad de tidigare har behövt. Källkritiken blir till exempel extremt viktig här. För att citera Kristina Alexandersson: ”Kanske är det så att skolan sitter fast i sina strukturer och behöver lyfta blicken, bli en del av barnens verklighet för att den ska kunna stimulera alla.”
Länk: http://www.kristinaalexanderson.se/2011/03/13/skolan-ska-vara-meningsfull-blir-den-det-med-katederundervisning/
När det gäller potentialen hos öppen källkod och teknik så är Moodle (lärandeplattform) ett utmärkt exempel. Jag driver själv numera en Moodle server och kommer garanterat börja använda den så fort jag kommer ut och ska börja undervisa.
Moodle har en bra bit över 400 tredjepartsmoduler som man kan använda för att utöka plattformen. Här finns allt från möjligheten att använda färdiga professionella enkäter med några enkla knapptryck till att använda spel och låta eleverna bygga sina Wikis och bloggar. Samarbete i realtid finns också.
Om vi tar det här med utvärdering av elevers kunskaper så säger vetenskap och beprövad erfarenhet att det är viktigt med kontinuerlig feedback till elever. Detta kan man få direkt genom att göra så kallade självrättande tester. Då får eleverna direkt reda på om svaret var rätt eller fel och kan gå tillbaka och ändra om de vill och göra om osv. Podcast gör det möjligt för eleverna att ta del av alla lektioner och gå tillbaka och repetera om de vill hur många gånger som helst.
Jag ser tekniken som en fullständigt naturlig del av undervisningen och elevers lärande. Vi står väldigt långt ifrån varandra i denna fråga. Jag kommer hålla fast vid min mycket positiva syn på tekniken och dess möjligheter. För möjligheterna är enorma med tekniken idag. Om jag vill använda mig av den typen av begreppsinlärning som du talar om där man lär sig glosor så kommer jag låta eleverna skapa den ordlistan om det inte finns särskilda skäl till varför jag som lärare ska göra det. Då kan detta fylla en funktion dessutom eftersom eleverna själva får välja vilka begrepp i ett område som de tycker är viktiga.
Jag vill inte tillbaka till en skola där det blir en massa utantillsinlärning. Det är inte vägen framåt som jag ser det att eleverna ska sitta och plugga in en massa fakta till en skrivning eller att de ska tvingas göra prov för studentexamen osv. Kreativitet när det gäller examinationsformer, användningen av ny teknik, bättre kopplingar till ungdomars vardag och kultur osv. är vägen framåt. Dörren till den skola som vi hade tidigare på 1950-talet, vilket är den Björklund vill tillbaka till, ska hållas stängd. Det är en mycket farlig väg vi är inne på nu menar jag med ordningshets osv.
Frekar06
Observera att självrättande tester var en mycket viktig del av den ”programmerade undervisning” som var populär på sjuttiotalet och att du lätt halkar in på att hylla fel saker. Gärdenfors teser om att se mönster är ytterst svår att applicera på programmerad undervisning och Martons tankar om att utnyttja elevgruppen för att ge många alternativa perspektiv är verkligen avhängig möjligheten att skapa tillräckligt bra möten. Bloggdiskussionen här visar förstås att det går att göra över internet men det finns många tecken på att det fortsätter att fungera bäst IRL.
När jag talar med svensklärare och datagrundlärare så är källkritiken oerhört viktigt i nuvarande undervisning. Själv ser jag den och även information om olika syn på copyright regler som en viktig del av Teknikutveckling och företagande. Eleverna behöver vara väl medvetna om både vilka moraliska och vilka juridiska perspektiv som finns för att vara förberedda på en framtid där det kan bli tuffa tag i dessa frågor. Den här typen av frågeställningar tycker jag är bäst att ta upp i en vanlig klassrumsdiskussion även om de förstås också har hands-on för att befästa kunskaperna och bli riktigt varse svårigheterna. I diskussioner med samhällskunskaplärare mfl framstår de som ytterst medvetna om vilka nya frågeställningar eleverna möter och de väljer inte datorhjälpmedel för själva diskussionen väl medvetna om elevernas allt mer ökande behov av relation med sina lärare. Trenden mot mer av relationsbygge lärare-elev tydliggörs i det utmärkta föredraget Lärardagarna 2011 – Mats Trondman – Relationsgrammatiken.
Jag tror att Peter Gärdenfors och Lusten att förstå kan lösa upp en del knutar i den här debatten. Han förklarar noggrant varför ämneskunskap och även faktakunskap är så avgörande hos en lärare men diskuterar också hur undervisningen bör inriktas mot andra saker för riktig förståelse handlar om att se mönster. Det går mycket snabbare och enklare att lära sig fakta om man ser mönster där de kan stoppas in.
Frekar06
”Om jag vill använda mig av den typen av begreppsinlärning som du talar om där man lär sig glosor så kommer jag låta eleverna skapa den ordlistan om det inte finns särskilda skäl till varför jag som lärare ska göra det. Då kan detta fylla en funktion dessutom eftersom eleverna själva får välja vilka begrepp i ett område som de tycker är viktiga.”
Det är just här din naivitet visar sig. Säg att vi ska arbeta med franska revolutionen i historia. Vilka begrepp tror du en 14 årig elev kommer att välja? Inga är min gissning, för genomsnitts eleven vet inget om franska revolutionen förrän undervisningen genomförts. Så ser det ut i de flesta ämnen. Att begära detta av eleverna är naivt och orealsitiskt. De särskilda skälen till att du ska välja begrepp och glosor är att du (förhoppningsvis) vet mer än eleven om det ämne du undervisar i. Din erfarenhet och ditt kunnande säger dig vilka begrepp som är viktiga att känna till för förståelse av exempelvis franska revolutionen eller organisk kemi. Den kunskapsrelativism som du företräder är ett blindspår. Du verkar mena att all kunskap är lika viktig. Är den det? Varför definierar man då ett centralt innehåll? Varför sysslar man inte med att studera WoW istället för Fysik?
”Jag vill inte tillbaka till en skola där det blir en massa utantillsinlärning. Det är inte vägen framåt som jag ser det att eleverna ska sitta och plugga in en massa fakta till en skrivning eller att de ska tvingas göra prov för studentexamen osv. Kreativitet när det gäller examinationsformer, användningen av ny teknik, bättre kopplingar till ungdomars vardag och kultur osv. är vägen framåt.”
Det är ett hårt arbete att lära sig svåra saker. Det går åt mycket energi. Det du glömmer är att eleverna i grundskolan är inte där frivilligt. De tvingas att läsa ämnen de inte vill. Du har en alltför naivt positiv syn på att tekniken kommer att revolutionera/överskrida detta faktum. Alla är inte beredda att betala den psykiska energin som går åt för att lära sig nya saker. Utantillinlärning är grundläggande för all mänsklig verksamhet. Jag antar att du andas och går, står, kryper osv…allt exempel på utantillinlärning eller för att använda Knud Illeris begrepp kumulativt lärande. Multiplikationstabellen kan vara bra att kunna. Nej visst, du tycker ju att det räcker med att man har tillgång till en miniräknare. Att lära sig ett nytt språk kräver hårt arbete och utantillinlärning framförallt i ett inledningsskede.
Skolans uppgift är att lära eleverna fakta och göra det i en verksamhet som står upp för en viss värdegrund. Om du inte vill lära eleverna fakta vad vill du då lära dem? Källkritiken som du tar upp finns ju till just för att kunna ta reda på fakta. Vilka övriga kunskaper blir viktiga enligt ditt sätt att se?
Skolans uppgift är att skapa en förståelse hos eleverna för den komplexa verklighet som kommer att möta dem i framtiden. Det handlar väldigt mycket om diskussion, förståelse, kritisk granskning, hur man söker information osv. Det kunskapsmonopol som lärarna har haft finns inte längre. Därför måste vi tillföra något mer än fakta då fakta kan slås upp överallt på Internet. Det är en jätteutmaning vi står inför här. Skolan riskerar att bli irrelevant om vi inte tillför något mer än det som eleverna redan kan slå upp på eller få genom Internet.
Den sociala träning som har varit ett argument för skolan håller även det på att falla samman. För att citera bloggen Skola 2.0:
”Den sociala träningen, som brukar vara ett annat argument för skolan som institution kan faktiskt barnen få genom olika fritidsaktiviteter och via tjänster på Internet. På många sätt kanske de erbjuder bättre träningen än skolan.”
Det du har missat i din analys Karl är att det inom en snar framtid kommer att handla om skolans överlevnad som institution. Den ena tunga institutionen (filmindustrin, medieindustrin, förlag osv.) efter den andra faller nu. Skolan kommer inom några år att bli utsatt för exakt samma tryck. i USA har man börjat diskutera om man verkligen ska skicka sina barn till College eller om de ska få pengarna istället. Nu har vi en annan situation då vår skola är skattefinansierad. Men detta kan vara starten på en debatt som ifrågasätter skolan som institution. Vi talar alltså i grund och botten nu om skolans överlevnad.
Frekar06
Nu känns det viktigt att sträcka fram hakan och hävda att det är politikerna som ska kunna bestämma innehållet i skolans undervisning. Skollagen lämnar ingen tvetydighet varifrån innehållet ska komma och det är inte så att några lokala huvudmän ska ha något att säga till om här. Jag är en stor förespråkare av lärarnas autonomi för att det är bra att undervisningmetoder, exempel, mm passar ihop med den kompetens läraren besitter men det är egentligen ganska avskyvärt om det är läraren som bestämmer vilken religion som får mest tid, vilka geografiska regioner som behandlas och om det ska undervisas i ”intelligent design”.
Undervisning kan beskrivas som en normativ del där eleven lär sig den vanligaste, framforskade sättet att ta sig an ett problem och denna del kompletteras sedan genom belysning med ett antal alternativa perspektiv och angreppssätt. Det är så man öppnar upp för gedigen förståelse, då man som Peter Gärdenfors lyfter fram hjälper eleverna att förstå hur mönstret ser ut. Det normativa innehållet kommer via kursplaner och de alternativa perspektiven från eleverna och läraren bör inte ha utrymme för att torgföra sina privata preferenser. Det är klart att skolan ska utnyttja lärares engagemang och olika kompetenser maximalt så att det ska finnas kvar en frihet även kring innehåll men då inte som ett mål i sig utan som ett sätt att uppnå andra förståelsemål. När våra politiker pratar om Hallands åar så ska vi se det som en inriktning av innehållet inte som något som legitimerar att vi glömmer bort att kunskapsmålen handlar om förståelse.
Vi måste driva på politikerna om att innehållet ska förnyas men det finns fog för att lyssna på de lärare som argumenterar för att den bästa framtidssäkringen handlar mer om bredd i språket än förmågan att hantera en programvara som är föråldrad innan elevens skoltid är slut. Jag förespråkar att vi ska befästa kunskaperna i svenska, matematik och engelska genom praktiska konkreta arbetsuppgifter inom teknik, estetik och media men det handlar fortfarande om att stärka grundkunskaperna.
Jan,
Det handlar inte om personliga åsikter eller preferenser. Det handlar om vad som står i läroplanen att vi ska göra. Där kan man bland annat läsa:
”Eleverna ska också kunna orientera sig i en komplex verklighet med stort informationsflöde och
snabb förändringstakt. Deras förmåga att finna, tillägna sig och använda ny kunskap blir därför viktig. Eleverna ska träna sig att tänka kritiskt, att granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ.
På så vis närmar sig eleverna ett alltmer vetenskapligt sätt att tänka och arbeta. Inom gymnasiesärskolan och särvux ska eleverna tillägna sig ett alltmer undersökande sätt att tänka och arbeta.”
Därmed menar jag att jag har stöd för en undervisning som främst tar fokus på kritiskt tänkande, förståelse och diskussion i skolans styrdokument. Jag tillhör en av de främsta förespråkarna av att vi ska utgå från läroplanen och andra styrdokument när undervisning planeras. För min egen del har jag två grundkrav på hur undervisning planeras:
1) Den skall planeras utifrån skolans styrdokument.
2) Den skall ta sin utgångspunkt i vetenskap och beprövad erfarenhet.
Om jag inte har stöd för min undervisning i skolans styrdokument och/eller i vetenskap och beprövad erfarenhet så har jag allvarliga problem. Det är bland annat mot bakgrund av vad vetenskap, beprövad erfarenhet och vad som står i skolans styrdokument som jag förespråkar en skola för alla och ett stort mått av inflytande för alla elever. Jag ska citera Kristina Alexandersson här då det hon är inne på sätter huvudet på spiken kring skolans problem:
”Skolministern pratar inte om att arbetsmaterialet som skolan ber elever arbeta med är förlegat, out-of-date, läseböcker som handlar om ett Sverige på åttiotalet, som handlar om blindkartor (fast det förespråkar visst skolministern), som barnen inte ser meningen med att de ska kunna, när de har Google Earth att tillgå i mobilen, att skolans stoff inte rör deras vardag och verklighet. Men det problemet finns tydligen inte på skolministerns agenda.”
http://www.kristinaalexanderson.se/2011/03/13/skolan-ska-vara-meningsfull-blir-den-det-med-katederundervisning/
Och nu tänker jag sticka ut hakan här ordentligt. För jag vill påstå att det inte är eleverna som är problemet utan den undervisning som bedrivs i den svenska skolan som inte hängt med in i den moderna tiden. Jag kan ta ett exempel på detta. Den medieundervisning som finns i skolan idag i till exempel Samhällskunskap nämner i princip inte Internet och sociala medier utan tar bara upp de gamla traditionella medierna. Datorspel ses ute i verksamheten som ett problem.
Jag har hört lärare som förespråkar mer träning i kommunikation på engelska och som samtidigt ser datorspel som ett stort problem. Onlinespel som World of Warcraft kräver kommunikation på engelska, dvs. eleverna tränar sin engelska där. Det går inte ihop. Jag måste fråga mig varför denna rädsla för teknik i undervisning har uppstått. Datorspel är ett exempel, mobiler som man kan se som ett pedagogiskt redskap ses som problem och något som ska förbjudas osv. Hade jag varit elev på en skola hade jag varit fly förbannad idag över förbud mot användning av vissa tekniska hjälpmedel och till och med censur av Internet.
Förhoppningsvis så kommer elever, men också lärare snart att kräva radikala förändringar.
Frekar06
Ditt citat ur läroplanen är något som Jan Björklund och hela regeringen varit positiv till. Det har ytterligare stöd i EUs nyckelkompetenser som regeringen stöder. Egentligen finns det ett oerhört konsensus om att skolan ska ägna sig åt att ge eleverna förståelse. Jag tror vi ska söka oss vidare till en mer konstruktiv diskussion om än ifall vi vill att eleverna ska ha förståelse eller inte.
Dina två principer är väl tänkta och jag tror att du får stort konsensus kring dem. Jag ställer i linje med nr 1 mig djupt kritisk till lärare som förfäktar åsikten att de ska ha inflytande på vilket fokus religionsundervisning, geografi etc. ska ha.
Jag har lyssnat på Jan Björklund när han lyft fram behovet av bra läromedel. Det var för fem år sedan så jag erkänner att det inte är ofta han säger något om detta och ännu mer sällan som media hänger på och berättar om det. Läromedel är ett av de områden där kommunernas besparingsiver slagit hårdast och det är dit där pengarna finns vi bör vända oss för att få till förbättringar. Kampanjen mot läromedel, drabbar även de moderna datorbaserade hjälpmedlen för på något sätt måste ju dessa finansieras och att de ska vara på svenska begränsar de fria alternativen avsevärt.
När du sticker ut hakan och kritiserar lärare för att vara omedvetna om teknikutveckling och undervisa utan att få med information om det som är dagsaktuellt kan jag bara säga att det stämmer inte med mina erfarenheter. Jag har (haft turen) att stöta på samhällskunskpslärare som kunnat minst lika mycket om datorer och internet som jag själv och sett dem belysa nya trender på mycket snygga sätt.
Freekar06,
det är intressant att du tar upp perspektivet, att den pedagogiska verksamheten, ska vila på i ditt fall Lpf94. Problemet är väl att det är allt för få lärare som kan den och tillämpat den sedan den kom för 17 år sedan.
Läroplanen, till skillnad från de nya ämnesplanerna, talar inte om vad eleven ska lära sig utan om hur du som lärare ska sätt konkreta och mätbara mål på din undervisning för att eleverna ska nå de nationella målen i läroplanen. Man skulle kunna översätta läroplanen som kraven på den undervisningsprocess du ska utöva.
Och det är den som ska mätas. Hur duglig du som lärare är att uppnå målen i det pedagogiska arbetet. Detta kombinerat med elevens kunskapsresultat är grunden för hur undervisningen ska förbättras för att eleven ska nå de mål som de själva satt.
Plura: Du har rätt. Det är för få som har använt sig av läroplanen och dessutom i för liten utsträckning. Din uppfattning om hur man ska se på läroplanerna delar jag till fullo. Vi är helt överens om läroplanerna. Man kan väl tillägga att den nya gymnasieskolan ska börja gälla från och med att nästa termin startar och det finns fortfarande ingen ny läroplan.
Vad är det vi egentligen ska gå på som lärare när vi ska införa den nya gymnasieskolan när vi inte ens har en läroplan som är uppdaterad för det nya? Jag tillhör själv den kull studenter som kommer komma ut första terminen då det är krav på introduktionsperiod. Innan dess måste vi själva sätta oss in i de nya styrdokumenten. För det krävs i introduktionsperioden att vi ska kunna undervisa utifrån de nya ämnesplanerna och styrdokumenten (däribland nya läroplanen som vi fortfarande inte har).
Vi har massor att göra innan vi kommer ut och ska ha introduktionsperioden med andra ord. En period där det dessutom inte kommer finnas ordentligt med mentorer då de första legitimerade lärarna sannolikt kommer ut i december (tidigast) och i januari/februari kommer den första kullen som ska ha introduktionsperiod ut. Nu har jag för mig att även icke legitimerade lärare får vara mentorer fram tills 2015 så därför löser det sig nog, men det är ett stort problem. Vi måste nog ha planerat och lagt upp en del undervisning i förväg för att klara introduktionsperioden som jag ser det. Är man väl förberedd har man större möjligheter att klara denna period. Att vänta och se vad som händer är nog ingen god idé tror jag inte, för det kommer kräva en hel del tid av oss att planera osv. vilket vi definitivt inte har under introduktionsperioden kan man lugnt konstatera. Frekar06
När vi som arbetar i skolan är bekymrade över om vi får tillräckligt stöd för de nya reformerna så känns dina berättelser som att ni som nu utexamineras kan möta ännu större utmaningar. Ett antal viktiga och bra saker ska införas men frågan som inställer sig är om det finns några morötter som gör att många orkar ta sig igenom den stora mängd arbete som alla förändringar kräver. Den kommun där jag arbetar har inte allokerat några extra pengar för att införa Lgr11/Gy11 utan istället gått ut med stora sparbeting som ska genomföras samtidigt.
Freekar06,
ska jag avslöja en hemlighet, som inte allt för många vet. Lpf 94 revidireades som sagt inte. Men det har kommit signaler från EU att det ska vara enlikvärdig bedömning i hela Europa i karaktärsämnen, heter det så?
Detta innebär att Lpf 94 på sikt kommer att revideras. Riktigt när vet jag inte.
Jag ser ett mycket likartat problem för dagens Gy11 och lpo/lpf 94 det är verkligen svårt att nå ut med ens de centrala delarna av reformerna så att de är förstådda av de flesta. Det här är kraftfulla reformer som innebär stora förändringar men om den som bestämmer om pengapåsen inte är intresserad av att genomföra reformen så kommer vi åter igen upptäcka att det blir ett kaos av olika åsikter och tolkningar. Skolverket har varit ute med en huvudsakligen bra kampanj den här gången men ifall de ska bli något bra så krävs det verkligen att SKL och kommunerna satsar på att göra något bra av reformen. Jag är ytterst tveksam till om de kan höja blicken och satsa på något som är bra för elevernas lärande och deras kunskaper då de tidigare alltid har varit totalt fokuserade på att spara på skolan.
Jan, om nio dagar är det inte huvudmannens bekymmer enligt lagen. Det är rektorernas och lärarnas jobb. Skollagen har gjort en maktförskjutning till fördel för staten och dess direktverkan på skolan. Genom att skolanplanen skrotas och ett centralbegrepp i lagen är undervisning pekar läroplanerna och ämnesplanerna direkt på skolan.
Så det är upp till rektorerna att ta i frågan.
SKL och kommunerna och i ännu högre grad friskolorna har haft tid (20 år) att rekrytera ja-sägare till rektorer. Pessimisten Jan oroar sig över vem som håller i pengapåsen likafullt.
Det kan bara bli ännu mer krav på att rektorer ska ”trolla med knäna” som de har sagt under lång tid på SAAB personbilar.
Jo, jag hör pessemisten. Men det är en lagöverträdelse om nio dagar att bete sig på det gamla viset;)
Ifall det är en lagöverträdelse så undrar jag hur bra kommer uppföljning vara av lagen, hur starka kommer sanktionerna att vara mot den som bryter mot den.
Det får tiden utvisa. Eftersom rättosäkerheten är stor fom nästa fredag. Vi får vänta och se hur fort Skolinspektionen skruvar upp sanktionerna enligt den sexstegstrappa de fått i lagen.
Där till kommer huvudmännens överklagas rätt. Och innan Högsta Förvaltningsdomstolen sagt sitt är det bara förarbetena till lagen som är rättesnöret.
Hur kan möjligheterna att beivra lagöverträdelser ökas?
Juridik är ingen absolut sanning som teknik och naturvetenskap. Juridik är ett golv vilket ingen ska tramp igenom. Gör du det är det någon som beivra efterlevnaden. Om jag tolkat Madame Begler rätt kommer man starta mjuk men inte tveka att ta i med hårdhanskarn med hjälp av sanktionstrappan.
Tittar vi på BEO startade han sakta med viteföreläggande när lagen mot kränkning kom 2006. Vartefter han drivit mål har skadestånds summorna blivit sexsiffriga. Där det från vissa kommuner börja kvidas och trotsa och driva överklagande i domstorna. Och så uppfattar jag också att Skolinspektionens agerande kommer att bli med nya skollagen.
”Jag kan ta ett exempel på detta. Den medieundervisning som finns i skolan idag i till exempel Samhällskunskap nämner i princip inte Internet och sociala medier utan tar bara upp de gamla traditionella medierna. Datorspel ses ute i verksamheten som ett problem.”
Vilka skolor pratar du om här? Har du undersökt hur undervisningen ser ut i Samhällskunskap i Sverige? Eller kan det vara så att du tycker detta baserat på besök på två, tre skolor? Fler? Datorspel ses som ett problem? Suck, inser du inte att i de allra flesta skolor idag så ingår datorspel som ett naturligt inslag i undervisningen? Till och med på förskolan kan elever använda datorer och datorspel. Kom igen nu, ut i verkligheten och titta så finner du något helt annat. Fler och fler skolor satsar idag på en till en till exempel. En dator till varje elev. Ett alldeles utmärkt initiativ som gör att datorn som verktyg och läromedel får en mer central plats i skolorna. vad är det som säger att äldre läseböcker är fel? Jag använder dem själv i min historieundervisning om antiken. Oidipus, Midas, Narsissos etc
Vi kan inte ha läromedel i Samhällskunskap som är flera år gamla, vilket dessvärre är fallet på flera håll då skolor inte anser sig ha råd att köpa in läromedel i den utsträckning som kanske hade behövts. Jag har inte sagt att de gamla läseböckerna såsom Midas osv. är fel. Vad jag har sagt är att vi behöver moderna läromedel. Sen om de är i bokform eller om de är i digital form, till exempel i form av en webbsida eller om det är en E-bok spelar mig mindre roll.
En dator till varje elev är ett utmärkt initiativ. Det finns dock undersökningar som visar på att lärarna inte har den tekniska utrustning som de behöver. Det har om jag inte minns helt fel till exempel Lärarnas riksförbund konstaterat i en rapport om användning av sociala medier i skolan.
Oj vad vi tycker olika i många frågor Frekar06 eller vi iallafall ser saker ur olika perspektiv. Du skriver:
”Jag har hört lärare som förespråkar mer träning i kommunikation på engelska och som samtidigt ser datorspel som ett stort problem. Onlinespel som World of Warcraft kräver kommunikation på engelska, dvs. eleverna tränar sin engelska där. Det går inte ihop. Jag måste fråga mig varför denna rädsla för teknik i undervisning har uppstått. Datorspel är ett exempel, mobiler som man kan se som ett pedagogiskt redskap ses som problem och något som ska förbjudas osv. Hade jag varit elev på en skola hade jag varit fly förbannad idag över förbud mot användning av vissa tekniska hjälpmedel och till och med censur av Internet.
Förhoppningsvis så kommer elever, men också lärare snart att kräva radikala förändringar.”
Engelska lärare är i allmänhet glada över att eleverna lär sig mycket engelska utanför skolan. Jag har aldrig träffat någon som tyckt annorlunda i alla fall. Det som är verkligheten ute i skolorna är alla de elever, främst pojkar som ägnar i stort sett hela sin vakna tid framför WoW och andra datorspel. De kommer ofta hålögda och trötta till skolan vilket inte är en särskilt god grundförutsättning för lärande.
Mobiler är inget stort problem i skolan idag. Dock finns det fortfarande lärare som upplever det som ett problem att eleverna hellre sitter och SMS:ar, spelar spel etc istället för att ta del av undervisningen. Din invändning är säkert här att: Gör undervisningen mer lustfylld så slipper man problemet. Det är bara det att all undervisning precis som livet i övrigt inte är lustfyllt. Det går åt energi att lära sig. Sätt då dessutom in eleven i ett sammanhang denne själv inte har valt och du får problem oavsett dina goda intensioner.
Censur av internet? Är det ens möjligt? Menar du på fullaste allvar att skolor censurerar internet? Vilka skolor gör detta? Det strider mot våra grundlagar så det vore ju bra att få reda på.
Frekar06 skriver:
”Skolans uppgift är att skapa en förståelse hos eleverna för den komplexa verklighet som kommer att möta dem i framtiden. Det handlar väldigt mycket om diskussion, förståelse, kritisk granskning, hur man söker information osv. Det kunskapsmonopol som lärarna har haft finns inte längre.”
Lärarna har aldrig haft och kommer aldrig att ha ett kunskapsmonopol. Det lärarna har och har haft och förhoppningsvis även i framtiden kommer att besitta är ett kunskapsövertga. Läraren vet mer än eleven, det ingår så att säga i rollen.
Jan,
Visst. Vi lyfter diskussionen till en mer konstruktiv nivå än att diskutera huruvida eleverna ska ha förståelse eller inte. Det verkar trots allt finnas konsensus kring att de ska ha förståelse. Den intressanta frågan här är kanske istället hur vi som lärare ska uppnå läroplanens intentioner i det citat som jag hänvisade till.
Det är nog bra principer att hålla fast vid och säkert kommer man få konsensus kring dessa. Det finns dock en sak inom religionsundervisningen som är oerhört kontroversiell (fråga mig inte varför) och det är den icke konfessionella undervisningen.
Det finns de som tycker att man absolut bara ska undervisning i kristendom i skolan och gränsen för vad som är tillåtet (vi ska ju nu ha en icke konfessionell undervisning enligt Skollagen) testas hela tiden av bland andra kristna samfund. Bland annat har man använt formuleringarna kring en kristen värdegrund i läroplanen som skäl för att inskränka elevernas rätt att läsa om andra religioner än kristendom. Här befinner vi oss i en riktigt svår situation. Vi står mitt emellan två helt olika synsätt.
Vi hade lärare i Religionsvetenskap som kom från Lund, men som undervisade där jag går. Därför har jag fått en del kunskap om hur det ser ut i den akademiska världen. Där har vissa högskolor efter att Högskoleverket i praktiken förbjudit Malmö och Uppsala att ha en konfessionell religionsundervisning tagit fram hela publikationer för att visa att de står för en icke konfessionell religionsundervisning. Det är därför bra att man nu skriver in den icke konfessionella undervisningen i skollagen, då kanske vi kan få ett slut på denna eviga diskussion. Den icke konfessionella undervisningen är självklar för mig och för många andra, men det är i det här fallet kontroversiellt att följa styrdokumenten.
Jovisst, jag har också haft främst en lärare som använde Internet oerhört mycket. Men det var på Komvux och inte i gymnasiet. Men jag har dessvärre också stött på det motsatta, vi hade till exempel en lärare på Komvux i Programhantering som på fullaste allvar menade att det för högre betyg krävdes att man skulle kunna spela upp en Power Point fil (PPT – format) i Windows Media Player. I just Samhällskunskap föredrar jag att använda Internet framför läroböcker av det enkla skälet att det ständigt tillkommer nya saker och Internet är mer uppdaterat än vad läroböcker är. Vi lever ju i ett samhälle som befinner sig i ständig förändring. Mer studier av förstahandskällor vore att föredra som jag ser det också. Till exempel sökning i såväl fysiska som digitala arkiv bör återkomma mer. En mer forskningsbaserad skola är nog en god idé tror jag!
Den professionella utvärdering startar med att lära sig skillnaden på de två komponenterna i utvärdering, analys och värdering. Analys är att se samband och mönster med egna ögon det som japanerna kallar genchu gembutsu. När man gjort det drar man slutsatser och värderar varför det blev som det blev.
Men för att utvärderingen ska vara värd namnet måste det finnas klara samband mellan vad och hur man gör saker och det resultat man når. Annars är det bara sagor man drar slutsatser kring. Dit hör mycket av den uppföljning av elevresultat som görs. Utan härledabara samband mellan mål, arbetssätt och utvärdering är det skit samma hur mycket utvärderingar man gör.
Utöver det borde samtliga läärare sätta sig på skolbänken och lära sig de klassiska kvalitetsverktygen 7 QC och 7 MT. QC = Quality Control och MT = Management Tool. Märk väl att Control = styrning. När jag lär ut dessa verktyg blir lärarna lyriska. Det finns tom en metod som heter Koalty Kid som omsatt dessa verktyg för elever.
Så ska vi få en skola som utvärderar fordras det mycket framöver och detta ligger ju i linje med Skollagen 2010:800 s 4 kapitel som ska börja tillämpas om 10 dagar.
Det här var väldigt fina förtydliganden kring mina resonemang om att utvärdera det viktigaste. Det behövs verkligen både analys och värdering för att det inte ska bli meningslöst hopsamlande av data som inte ger något som helst när det gäller att fundera kring slutsatser. Jag känner verkligen att de skolor som satsar på att betala för ett besök av dig kan börja göra saker som förbättrar deras arbete med ständiga små förbättringar som leder oerhört långt.
Rent generellt är jag dock mer pessimistisk, motsvarande införande på ett storföretag blev verkligen full av Write-Only dokument, högar med data som aldrig användes och de mest underliga slutsatser. Det är verkligen inte alla som verkar ha insikten i hur man ska lyfta fram det viktigaste.
Tack för det.
Och de sista du nämner hänger ju ihop med att man inte har en ledning som följer upp. Några som är duktiga på detta är Volvo. Som Göteborgar borde ni gör ett studiebesök för att få reda på hur man jobbar.
Jag hade förmånen att utvärdera Volvo Truck för 13 år sedan. Där kan man snacka om en mät och uppföljningskultur.
Volvo personvagnar hade en hel del av den här typen av problem för 25 år sedan men som väldigt många företag har de tagit sig igenom problemen och är duktiga på att mäta det viktigaste.
Jo, så var det men det var LV som var för dem. PV lärde av LV. Det var trots det två skilda kulturer mellan personbilstillverkningen och lastbilstillverkningen. Det var bl a därför Leif renodlade Volvo och sålde PV till Ford.
Jan:
”Ifall det är en lagöverträdelse så undrar jag hur bra kommer uppföljning vara av lagen, hur starka kommer sanktionerna att vara mot den som bryter mot den.”
Ja, det undrar jag också. Man kan väl också undra om de nyheter som finns i Skollagen verkligen kommer att nå ut till alla i verksamheten. För precis som du är inne på i en kommentar ovan så är det väldigt svårt att ens få ut de mest centrala delarna av reformerna i verksamheten så att alla är införstådda med dem.
Så är det. Trots att Skolverket haft ett omfattande informationsarbete märker jag att okunskapen är stor. Framför allt så är det så att det som ska studeras är inte lagparagraferna i sig utan förarbetena till lagen. Rättsosäkerheten kommer att vara stor, som jag kommenterade ovan.
Innebär det kanske ett ytterligare krav på oss lärare om att engagerar oss i att lagöverträdelser beivras. Har vi något lagstöd i att göra det? Kan tiden vi bör få kring kvalitetsarbete användas till detta? Arbetsgivarens önskemål om semestertjänst skulle vara ett effektivt sätt att sätta munkavle på oss genom att minska vår autonomi. Nu när lärare börjar höja sina röster så förstår jag att de gärna skulle vilja det.
Jan, nu har jag svårt att hänga med. Kan du förtydliga dig!
Det var två förflugna tankar:
1. Hur kan man påverka så att skolorna tar sitt ansvar enligt nya skollagen? Hur kan vi informera om när vår egen skola missköts?
2. Med semestertjänst så behöver vi alltid låta vår arbetsgivare veta vad vi gör, förtroendetid kan användas för att göra en egen kvalitetsgenomgång för att visa brister hos skolan. Dessutom blir vi mer beroende av rektors positiva inställning till oss för att få göra viktiga ärenden under dagtid. Det känns som ganska kraftfulla medel för att få oss att hålla tyst.
Jan.
Nu förstår även jag bättre vad du var ute efter. Tackar för förtydligandet. Det där är svåra frågor. Men inte minst den första frågan är en förutsättning för att de reformer som beslutats alls ska få någon genomslagskraft överhuvudtaget. Om inte skolorna tar sitt ansvar enligt nya Skollagen så kommer de nya reformerna inte ens bli värda pappret de är skrivna på.
Det kan i detta sammanhang vara värt att citera Anna Troberg (partiledare i Piratpartiet) trots att hon egentligen diskuterar ett helt annat ämne. Så här skriver hon i en post om bloggande: ”Det finns redan så många som försöker sätta munkavle på dig. Hjälp dem inte.”
Det är nog precis det som det handlar om. Vi får aldrig någonsin låta någon sätta munkavle på oss. Då har vi allvarliga problem. Kommunikation, diskussion, reflektion, kritisk granskning av verksamheten och debatt i största allmänhet är oerhört viktiga redskap för att reformerna ska bli lyckade. Med ett öppet debattklimat och bra kommunikation så tror jag man kommer långt.
Tips: Domen i arbetsdomstolen som rör konflikten kring huruvida kommuner får utöka lärarnas undervisningstid har nu kommit.
”Sollentuna kommun bröt inte mot kollektivavtalet då den utökade lärarnas undervisningstid, fastslår Arbetsdomstolen (AD) i dagens dom. Domen kommer att få vägledande betydelse.”
http://hd.se/inrikes/2011/06/22/dom-om-lararnas-arbetstid/
Det är väl bara för alla oss som vill att eleverna ska lära sig något att knyta näven ännu hårdare i byxfickan. Förberedelsearbete och efterarbete är viktiga delar i att kunna variera lektionerna efter elevbehov och att kunna arbeta med formativ bedömning och nya verktyg.
Pingback: En skola för 2000-talet (del 2/14): En professionell utvärdering för framtiden | My Blog
Hej Jan,
Så inspirerande att ta del av dina tankar om hur man kan/bör integrera teknik med lärande i skolan.
I veckan började min dotter gymnasiet, Naturvetenskaplig linje, i Stockholm och varken jag, hon eller någon annan jag talat med trodde sina öron när hennes lärare förklarade att skolan har ”nolltolerans mot iPads”. ”Nolltolerans” brukar handla om mobbing, kränkande handlingar, tobak, alkohol och droger. ”Nolltolerans mot iPads” – hur är det möjligt?
När dottern påpekade att hon haft sin iPad i undervisningen på sin gamla skola fnös läraren att ”ni måste ha varit en stökig klass” och ”ni kan inte ha varit särskilt duktiga i matte” samt vidare ”jag bara spelar med min iPad”. Min dotter gick i en grundskola där den senaste tekniken uppmuntras från 6-årsverksamheten till 9e klass. Hennes tidigare klass var bäst i Sverige på matte och låg långt fram i flera NO-ämnen. Hur kan teknik i undervisningen vara av ondo år 2011? Dessa uttalanden anser jag vittna om en djup och beklaglig okunskap om digitala läromedel och dessutom pedagogisk inkompetens.
Jag har noterat att flera skolor i Stockholms län har beviljats kommunala bidrag för att driva projekt med ”Ipad som läromedel” där de köper in plattorna till samtliga barn i skolan. Jag har också noterat att grundskolan tycks ligga framför gymnasieskolan när det gäller att utveckla undervisningen med hjälp av teknik.
För mig är förhållningssättet till teknik som min dotters gymnasieskola ger uttryck för helt obegripligt, inkompetent och oacceptabelt. Även om man inte subventionerar användandet finns det ingen rim och reson i ett förbud.
Jag har vänt mig till gymnasiechefen och till rektorn för att få ett svar på vad denna ”nolltolerans” grundar sig på. Vilka värderingar, fakta och ev lagar som ligger till grund för beslutet. Skolan har inte återkommit med någon som helst förklaring och jag överväger att gå vidare till nästa instans med min fråga/klagomål. Har du någon erfarenhet av hur dessa frågor hanteras inom t ex skolinspektionen? Vilka befogenheter har egentligen en skola att skapa förbud mot tekniska hjälpmedel? Var går gränsen mellan miniräknare/datorer/surfplattor/smartboards när de används till förmån för undervisningen, läroprocessen och elevens utveckling?
Ser med intresse fram emot dina tankar och erfarenheter!
På min andra blogg för korta snabba inlägg tar jag upp din kommentar för diskussion i Nolltolerans mot IPads här måste något ha gått gravt fel …. och återkommer på den här bloggen när jag har samlat information nog för ett mer analyserande inlägg.
Vid min första analys ser jag inga lagar eller regler som kan tvinga gymnasieskolan att ändra sitt beslut. Däremot tror jag att de kan inse att den här rigida regeln kan innebär de blir ökända som en riktigt reaktionär skola, något som de faktiskt inte kommer ha råd med i längden nu när kampen om skolpengen hårdnar. Jag håller tummarna för att rektor snabbt ser till att skolan får en mer pragmatisk syn på moderna IT verktyg.
Min skola har tagit till sig varsin-konceptet och vi har valt en bärbar dator med Windows till eleverna men jag har ganska ofta med mig min egen iPad för att demonstrera fördelarna och nackdelarna med de olika lösningarna så att elevernas ges ett så brett spektrum av erfarenheter av modern IT som möjligt. Jag har funderat kring ungdomars sätt att använda olika lärverktyg och ser en tydlig trend mot multitasking med datorer, ipods, böcker, mobiler utlagda framför sig och hörsnäckor instoppade i öron. Bland annat i mitt inlägg Läroböcker behövs i IT-eran så hävdar jag att tidigare lärmetoder inte ska slängas ut som del av IT revolutionen och jag förespråkar frihet för lärare att välja lärverktyg och kräva att eleverna slutar använda mobiler etc. när det är olämpligt. Den inställningen försvåras av lärare som uppträder så rent reaktionärt som du beskriver och jag hoppas att vi snarast kan ändra på förutsättningarna på din dotters skola.
Pingback: Nolltolerans mot iPads, här måste något ha gått gravt fel …. « Citat om skolan från nätet
Therese.
Jag tycker absolut att du ska gå vidare till Skolinspektionen. Det får inte vara på det här sättet. Skolans beslut är inte anmärkningsvärt. Det är fullständigt skandalöst för att tala klarspråk. Varken eleverna eller du som förälder ska behöva acceptera sådana här dumheter. Det här vittnar om en fullständig inkompetens och att något är ruttet på skolan. Det här förbudet stinker verkligen.
Jag tycker ni ska kalla till ett krismöte på skolan där föräldrar, elever, lärare och skolledning deltar där ni enkelt uttryckt ställer ett ultimatum i form av att antingen så väljer skolan att backa från förbudet eller också går ni vidare till Skolinspektionen och gärna media också. Det skulle ställa frågan på sin spets. Det kan upplevas som något drastiskt, men någon gång måste man sätta ner foten och kräva förändringar.
Frekar06
Ja, jag förespråkar också en kraftig gemensam föräldraraktion med hot om att gå vidare till skolinspektionen och media. Jag tror inte att skolinspektionen kommer att ingripa mot skolan men hävdar att skolan inför risken att valsa omkring i media som ett fall av en reaktionär skola som anmälts till skolinspektionen borde ändra inställning snabbt. Kanske så snabbt att de försöker säga att läraren har misstolkats.
Jan, det låter som ett mycket bra koncept ni har på din skola och det är glädjande att få ta del av dina goda exempel! Jag ska med nöje referera till denna konversation i vidare dialog med skolans ledning, lärare, föräldrar och andra ungdomar såväl som på Twitter, Facebook och andra forum. Tillsammans hoppas jag att vi kan skapa skillnad. Jag tror att ni har fullkomligt rätt båda två, Jan och Frekar06, i att vi behöver sätta ner foten ordentligt! Fortsättning följer…