Det finns en gräns för arbetsbelastning

När man sprutar ketchup på glassen då är det dags att säga stopp. För några år sedan blev jag övertalad att ta en extra kurs på övertid och av någon otäck anledning så slumpade det sig att jag blev studiehandledare för en klass med många utmaningar som jag fick ta mig an själv. När man minskar på förberedelser och efterarbete för att tiden inte räcker till märker eleverna det. De var snälla ungdomar så de behandlade mig inte illa på minsta vis men det märktes att de inte hade samma förtroende för mig. Ska jag hjälpa en klass med svåra utmaningar behöver jag deras förtroende, så att de litar på min vägledning och det gick plötsligt riktigt dåligt. En ström av  elevvårdskonferenser kom naturligt som salt i såren och tillförordnad rektor hade hamnat i en trängd sits så det fanns ingen som kunde hjälpa mig. Privatlivet havererade och plötsligt var det bara helt fel och jag flydde till en annan arbetsplats en ny arbetsgivare.

Vi har alla en gräns för arbetsbelastning och det är en fråga som blivit glödhet nu när SKL vunnit i arbetsdomstolen i sin strävan att lägga på lärare ännu mer.  Risk att många lärare flyr yrket.

Trondman talar om mönster i sin grammatikJag har avnjutit föredraget Lärardagarna 2011–Mats Trondman–Relationsgrammatiken där han för en övertygande forskningsbaserad argumentation för att kunnighet och pedagogik är fortsatt lika viktigt i skolan men att relationsbygge med alla elever har blivit en helt oumbärlig tredje komponent. I annat fall lyckas vi inte hjälpa dem att ”hålla sina framtidsmöjligheter öppna”. ”Relationskapital” är något man bygger upp med eleverna genom kunnighet, pedagogik och engagemang i eleverna och jag fick ett ord att sätta på det förtroende eleverna känner för att jag kan hjälpa dem. Detta relationskapital måste byggas av oss lärare och vi behöver ges förutsättningar för att skapa ett sådant.

En utökning av undervisningstiden kräver en utökning av tiden för förberedelser och efterarbete för i annat fall urholkas relationskapitalet. Frihet ger kvalitet är en annan viktig  komponent för att arbetsbelastning ska bli hanterbar.

Det känns lämpligt att påminna om att Svällande arbetsbörda är arbetsgivarens ansvar och att formativ bedömning, pedagogik, elevengagemang, … kräver förberedelser och efterarbete. Trondmans föredrag gör det ännu tydligare att dåligt förberedda lärare, lärare som inte läser igenom det eleverna producerar kommer att misslyckas i att bygga relationskapital. Relationspedagoger behöver inte mindre tid och dagens lärare pluggar information om varje elev för det behövs i elevmötena. Vi skulle behöva mer tid att dokumentera varje elevs lärande. Arbetsgivare som försöker skära ner på kringtiden för att öka undervisningstiden går tvärs emot forskning och beprövad erfarenhet och resultatet blir att arbetstiden ökar.

Läraryrket är världens bästa men när vi når gränsen för vad vi klarar kommer vi in i en hemsk ond cirkel. Det måste finnas ett sätt att säga stopp innan vi sprutar ketchup på glassen.

Läraryrket är inte det enda där arbetsgivaren försöker tvinga fram gratis övertid. Det är inget att gnälla över men vi har rätt att säga nej för maximal arbetstid är lagstadgat. Det är inte arbetsvägran om man vägrar ta på sig uppgifter som man inte hinner med.

Läraryrket behöver bättre arbetsvillkor innan alla flyr och en kompetent huvudman bör upptäcka att de ska agera som en modern arbetsgivare som lyssnar på sina medarbetare.

Arbetsmiljölagen är inte min väg men arbetstidsavtalets 45 timmar är ett kraftfullt sätt att argumentera mot ökningar av undervisningen.

Om janlenander

56 årig gymnasielärare i matematik, fysik och teknik med bakgrund som civilingenjör och arbete på Patentverket, Ericsson och Choicebridge. Två gulliga döttrar och en härlig hustru.
Det här inlägget postades i skolutveckling. Bokmärk permalänken.

17 kommentarer till Det finns en gräns för arbetsbelastning

  1. LRradicals skriver:

    Mkt bra skrivet, exakt så är det. Tyvärr är ju arbetsmiljölagen lite trubbig att ta till när det handlar om 2-3 extra lektioner i veckan. Det synes ju rymmas inom de 1360.
    Att vi måste lära oss att säga ifrån är verkligen sant, och vi ngt rutinerade har väl en bild av vad som är möjligt men betänk de relativt nyutexade och de som arbetat på friskolor som inte har en aning. Där har rektorer frirum att agera hur som helst, vilket de också gör. ” Leder och fördelar” arbetsinnehållet med bravur, allt enligt AD-dom.
    Nej, nästa avtalsrörelse kommer att avgöra attraktionskraften på läraryrket! Hoppas förbundsledningen inser allvaret och inte tvingar in oss i ngn ”samförståndslösning”

    • Jan Lenander skriver:

      Som jag lagt till i inlägget så är arbetsmiljölagen inte något jag tror på den är mer än trubbig, den är fel i ett stort antal fall då lärare inte mår tillräckligt dåligt av extra övertiden. Jag hänvisar istället till arbetstidsavtalets 45 timmar och min argumentation leder istället fram till att för varje extra undervisningstimme så behövs en ökning av tiden för förberedelse och efterarbete. En tumregel som har mycket erfarenhetsgrund är att för varje undervisningstimme så behövs en timme förberedelse och en timme efterabete men det skulle förstås leda till att vi nästan alla har för mycket undervisningstid redan. En mer använd tumregel skulle vara 1 1/2 timme för förberedelse och efterarbete, då det placerar många lärare på smärtgränsen där deras undervisning brakar ihop. Det viktiga är dock att den enda som kan bedöma hur stort behovet är, är den individuella läraren för vi är inte lika. Jag anser att rektor egentligen bara har att acceptera en lärare som hävdar att den inte klarar fler undervisningstimmar. Rektor kan förstås betrakta läraren som ineffektiv och ge dåliga lönepåslag. Kör rektor över läraren och beordrar närvaro i klassrummet så har h*n därmed tagit bort allt ansvar för undervisningens resultat från läraren.

  2. Tack för ett strålande inlägg, Jan. Upplevelsen du beskriver, när tiden inte räcker till för den förberedelse som krävs för att bibehålla relationskapitalet tror jag att de flesta känner igen. Hur är det möjligt att vi har en huvudman som inte lyssnar på ett ord vi lärare säger? Vi kan alla riva av en lektion när det behövs, sätta ungarna att jobba i övningsboken eller jobba i något projekt som håller dem sysselsatta på Wikipedia. Men varje sådan lektion urholkar elevernas intresse och motivation och vår entusiasm och arbetsglädje. Den här domen är rent åt helvete.

    • Jan Lenander skriver:

      Jag tror att vår huvudman skulle behöva lyssna till Mats Trondmans budskap. Kunnighet och pedagogik och tillräckligt med tid för att bygga relationskapital är det enda sättet att bedriva undervisning. Mats Trondman diskuterar vår olika förmåga att bygga relationer och det är säkert så att en del lärare behöver mer tid för att lyckas med det än andra. Det finns säkert en möjlighet att differentiera undervisningstid mellan lärare men då krävs uppföljning av det viktigaste uppdraget så att de som åstadkommer mer kan belönas. En generell höjning av undervisningstiden innebär bara att lärare kommer att misslyckas med sina uppdrag och det stora kamouflageuppdraget måste ta vid. Stackars elever.

  3. frekar06 skriver:

    Det stora problemet är all den administration som har lagts på lärare. Man kan undra om vi är administratörer eller lärare. För vi ägnar mer tid snart åt administration än vi ägnar åt undervisning. Då är det något som är fel. Det är inte fel att öka mängden tid för aktiviteter som är undervisnings anknutna (förberedelse, lektioner och efterarbete). Men då måste man ta bort motsvarande tid eller kanske till och med mer tid från administration.

    Vi behöver ett renodlat läraryrke där vi ägnar oss åt det vi ska göra, nämligen att undervisa. Allt annat utanför undervisningen borde komma i andra hand och tredje hand. När vi har garanterat oss om att eleverna får den undervisning de i enlighet med timplaner osv. har rätt till så kan vi börja diskutera andra uppgifter. Då räknar jag också med den tid som lärare behöver för att göra en undervisning som håller måttet med förarbete och efterarbete. Men där är vi inte som det ser ut nu.

    Om arbetsgivaren vill att vi ska ha mer undervisning så är det rimligen arbetsgivarens skyldighet att också berätta vad det är vi ska minska ner på. För vi har en viss mängd tid till vårt förfogande, vare sig arbetsgivaren vill att det ska se ut så eller inte.

    Frekar06

    • Jan Lenander skriver:

      Jag är inte säker på att man alltid kan skylla på den stora onödiga administrationen. Det beror nog på vad man lägger in i detta. En del gör väldigt omfattande elevdokumentation men mina excel-filer är snabbt skapade och ännu snabbare uppdaterade. När arbetsanhopning är som störst är jag ytterst arg på krångliga betygsystem, schemaläggningssystem, …. men utslaget över året har jag ändå klarat mig undan ganska bra.

      Ifall man får många elever med olika handikapp och problem kan man nog uppleva administrationen som ett stort problem för oftast är det läraren som måste lösa situationen men alla nivåer ovanför vill ha en massa rapporter och information så att det känns att de engagerar sig. Administration kring särskilt stöd kan ofta vara mer än antal timmar som stöd ges, vilket kan upplevas som oerhört frustrerande. Åtgärdsprogram kan för den som har otur ta en stor del av tjänsten och i detta område finns det mycket att bekymra sig över.

      Sen har vi alla en massa hjärtefrågor som skulle kunna betraktas som administration men inte är något vi vill göra oss av med. Vi sköter om datorplattformar (Moodle), beställer hem laborationsutrustningar och administrerar dem, vi är systemadministratörer, vi deltar i nätverk och utbildningssatsningar och mängder av saker. Trots allt är det ändå saker vi vill göra.

      Frånvaroregistrering, enkäter, omdömen, möten och alla dessa återkommande saker kan var oerhört frustrerande då de regelbundet dyker upp när man redan känner sig pressad men inte är de så stor andel av tiden hos oss.

      Jag är nog trots allt mest frustrerad över omsorgsuppdraget, där vi ska vakta myndiga elever på bussen och jaga dem med inlämningar och missade prov in i absurdum men hävdar att den största delen av tiden utanför lektionerna går till förberedelser och efterarbete för det behöver jag för att lyckas.

  4. Plura skriver:

    Bra skrivet, Jan. Det är relvant det du påpekar all kommunikation i en undervisningstillfälle bygger på relationen och förmåga att fånga eleverna.

    När jag läser Mettas debattinlägg och funderat under dagen är det uppenbart en målkonflikt mellan olika lagstiftningar. Är det kommunallagen, arbetmiljölagen eller skollagen som ska gälla i skolan. Samtidigt är det då intressant att notera att skollagen gå tvärs emot de två första lagarna.

    Där föreskriver skollagen ett mindre inflytande för fritidspolitiker och arbetsgivare i form av tjänstemännen på förvaltningen. Och flyttar makten ut till rektorer. Sedan är det en annan femma om dessa rektorer inte är vuxen sin kappa. Framförallt är det ett ruskigt svaghetstäcken att rektorerna flaxar på det minsat som händer. De har en förfärlig förmåga att låta förmycket ärenden komma in genom dörren istället för att vända på det och släppa ut ärenden.

    Så jag ska med intresse följ vilken myndighet som kommer att vinna striden om vem som ska göra vad AD eller Skolinspektionen via Högsta förvaltningsdomstolen.

    • Jan Lenander skriver:

      Skolorna kommer garanterat att ha nytta av dina insatser oavsett hur maktbalansen utkristalliserar sig, för kvalitetsarbete, genomtänkt organisation och kunskap om lagar och regler kommer att vara oerhört viktig i den värld du utmålar. Som lärare känner jag däremot ett obehag, vi har känt oss oerhört klämda mellan olika mål väldigt länge och det känns inte som att det är någon bättring på gång. Rekryteringen till rektorsbefattningar har varit undermålig under lång tid då huvudmannen velat ha ja-sägare och valt personer utan kompetens om den skolform och det läraruppdrag de ska leda. Det känns som att vi kommer ha en fortsatt diskussion om allt det ovidkommande kring arbetstider, undervisningsformer etc. för att rektorer inte vet något om hur bra olika lärare lyckas med undervisningen.

      Intressant att följa turerna framgent men det känns som att svenska skol-Titanic fortsätter mot isberget och det känns inte bra.

  5. frekar06 skriver:

    ”Sen har vi alla en massa hjärtefrågor som skulle kunna betraktas som administration men inte är något vi vill göra oss av med. Vi sköter om datorplattformar (Moodle), beställer hem laborationsutrustningar och administrerar dem, vi är systemadministratörer, vi deltar i nätverk och utbildningssatsningar och mängder av saker. Trots allt är det ändå saker vi vill göra.”

    Det är en vinkling som jag inte själv tänkte på. Men du har naturligtvis helt rätt i detta. Att administrera till exempel Moodle kan vara en form av administration och sådan administration vill vi ju göra. Bra poäng med andra ord.

  6. frekar06 skriver:

    Det är en viktig poäng. Vi har alla frågor vi brinner för och som vi därmed också tar tag i med olika kraft. Det finns de som är intresserade av idrott, medan andra är helt ointresserade. Andra kanske är mer intresserade av lärande och IT eller av mänskliga rättigheter för att nu nämna några exempel. Det är viktigt att vi tar tillvara dessa skillnader. Om vi verkligen skulle lyckas ta vara på dels lärares skillnader, men också elevers skillnader så har vi kommit långt.

    Det är först när vi lyckas med detta som vi kommer få en riktigt bra skola tror jag. Det är så att säga i skillnaderna mellan oss som kraften för förändring ligger och det är således som jag ser det en nyckel till att få en hållbar skolutveckling som långsiktigt gynnar såväl lärare som elever.

    Forskning visar också att detta är ett mycket viktigt steg på vägen mot målen om en skola för alla. Med andra ord skulle vi kunna slå två flugor i en smäll, dvs. både närma oss målen om en skola för alla och få en mer långsiktigt hållbar skolutveckling i skolan. Jag ser inte hur vi ska kunna nå läroplanens och skollagens intentioner utan att vi blir bättre på att ta vara på varandras skillnader och ser dessa som en tillgång.

    Men i grund och botten håller jag med dig om att vi fortfarande befinner oss på en spikrak kurs mot isberget. Det känns inte särskilt bra, men dessvärre är det nog ett faktum som vi inte kan blunda för. Detta kan naturligtvis förändras och vi kan fortfarande ändra kurs. Men jag är rädd för att vi snart når en gräns där det inte finns någon annan väg ut än att krocka med isberget. När den gränsen inträder är svårt att säga. Men vi har nog inte alltför många år på oss att vända skutan rätt. Tiden börjar med andra ord att rinna ut relativt snabbt, något som är oroväckande. /Frekar06

    • Jan Lenander skriver:

      Min stora förhoppning för svensk skola är att bejaka olikheterna i bygget för framtiden där ska varje individ tro och engagera sig kraftigt i sina undervisningsmetoder men det betyder inte att en lärare med annat val och upplägg ska behöva bli stoppad med sina tankar. Med fokus på ALLA elevers behov hos skolan så blir de starkare med olika fokus hos lärarna även om det är viktigt med ansvar för hela det uppdrag man tagit på sig.

      Vad skolan varit alltför dålig på under de senaste 30 åren är fundera kring förutsättningarna som behöver finnas för att lyckas med de förbättringar som behövs. Det är därför svensk skola stagnerat med många andra länders skolsystem vuxit till sig i kraf. Det skulle behövas en rejäl synvända hos de som styr och en rejäl höjning av lärarnas inflytande.

  7. frekar06 skriver:

    Det är precis som du är inne på viktigt att man engagerar sig i sina undervisningsmetoder. Det får dock inte innebära att andra som vill pröva andra idéer inte ska få göra detta. Vi är olika och bedriver undervisning på olika sätt. Det torde betraktas som ett faktum.

    Det finns en fastställd värdegrund och det finns fastställda ämnesplaner på nationell nivå. Dessa ger svar på frågan om vad vi ska förmedla till eleverna. Men det står ingenting om hur man ska göra detta. Vi har, förhoppningsvis i alla fall, samma mål som vi ska uppnå, men vi kan nå dessa på helt olika sätt.

    Det gäller i högsta grad också eleverna som kan nå målen på olika sätt. Vi har olika sätt att lära på. Vissa elever gillar det här med teori och diskussion, medan andra kanske vill lära sig om till exempel en plats genom att besöka den eller varför inte göra något praktiskt.

    Det jag tror vi behöver mer av är tid för diskussion mellan lärare om frågor som rör skolutveckling, betygssättning osv. Ett öppet diskussionsklimat är nog oerhört centralt tror jag för en levande och god skolutveckling. Bättre kommunikation mellan staten, skolverket, kommunerna, skolorna, de enskilda lärarna, elevorganisationer osv. hade inte skadat heller.
    Kommunikation tror jag är ett nyckelbegrepp i sammanhanget!

    Frekar06

    • janlenander skriver:

      Vårt skolsystem lider tyvärr av allt för många djupa motsättningar som hindrar en öppen och bra kommunikation mellan olika delar. Skolverket motsätter sig våra folkvaldas självklara rätt att definiera skolans innehåll och att skolverk, lärarutbildningar etc. ska ägna sig åt att bryta ner och förtydliga. Utbildningsdepartementet vill höja kvalitet, lärarkompetens och fokus på kunskapsuppdrag medan kommunerna vill fortsätta att spara på skolan och fokusera på omsorgsuppdraget. Olika ideologier kring skolforskning möts och de är vana vid att använda maktmedel för sin uppfattning.

      Vi är många som förespråkar bättre kommunikation men det finns många olika förslag på hur det ska uppnås. Jag anser att lärarkåren backat allt för länge och att vi behöver bli mycket tuffare mot alla som ska in och peta i skolans värld utifrån sitt eget lilla perspektiv.

  8. Gugglan skriver:

    Att man ska förlita sig på kloka rektorer är ju ett ganska trubbigt argument. Jag har en klok rektor som inser att jag gör mitt jobb bäst när jag har ett begränsat antal elever och ger mig chansen att utveckla andra saker inom verksamheten på övrig tid. Det är tillräckligt jobbigt att rätta 120-130 nationella prov i april-maj.
    Men på samma arbetsplats finns det lärare som har 220 olika elever att administrera och handleda genom ett läsår! Att bara lära sig namnen på dem är en utmaning, att se till att deras uppgifter blir bedömda och att de får feedback och kan utvecklas är en princip omöjlig uppgift. Rektorns enda svar är att ”det ryms inom arbetstiden” och gör det inte det så får man väl prioritera, och det innebär mer explicit att strunta i den ålagda fortbildningen (som syftar till att höja IT-kompetensen för att effektivisera administrationen). Och facket står och tittar på. Om med den här domen så finns det inget att sätta emot. Men den rektorn är populär. Hos arbetsgivaren. För han sparar ju en massa pengar åt dem.

    • janlenander skriver:

      Jag hoppas att du inte tolkar något av det som jag skrivit som att vi ska förlita oss på kloka rektorer, i ett annat forum fick jag kommentaren att jag gick för hårt åt rektorernas förmåga i detta inlägg. Det finns ganska många varma, kloka och bra rektorer men tyvärr har kommunerna haft en dålig rekryteringspolicy och precis som du beskriver visat förtjusning över rektorer som klämmer åt sina lärare. Jag hävdar dock att det största problemet när det gäller rektorer är utformningen av rollen så att de inte har någon reell möjlighet att hinna med att veta hur bra lärarna undervisar.

      Du har så rätt i att oerhört många lärartjänster innebär alldeles för många elevmöten och jag minns med obehag den högstadieperiod där jag hade ungefär fem gånger så många elever som nu och det här med tiden för att bygga relationskapital bara inte fanns. Nu har jag bredd i ämneskompetensen och en rektor som kan möta mitt behov av måttligt många nya ansikten. Jag tycker att Trondmans föreläsning borde vara en tankeväckare för skolledningar. Dagens elever behöver och är värda att möta lärare som ges tid att lära känna dem genom att de får undervisa måttligt många elever.

  9. Ping: Vi lärare ska ta ansvar men också undvika det | Jan Lenander – Lärare är bra att ha, blogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s