I teaterhuliganer och deras elever ges en beskrivning av hur elever missköter sig under en teaterföreställning och Helena von Schantz reflekterar om lärares ansvar. Anne-Marie Körling har ett kraftfullt inlägg Rummets förväntan, regler och vi tillsammans i det om samma ämne och jag tänker på andra artiklar av henne där platsen och vi tillsammans ska skapa något och det finns förväntningar på oss alla. Tysta tankar fick mig att fundera lite kring ansvar och jag skrev:
Eleven får förstås ta konsekvenserna av okunskap i form av fortsatt tragglande etc. Vi försöker lära eleverna att ta ansvar för sitt eget lärande för att det är bra för dem. Det fungerar ändå inte att säga att minderåriga har ansvar mot skollagen.
Vi ska ha höga förväntningar om bra uppförande från våra elever men det är ändå vårt ansvar som lärare att ge dem förutsättningarna för att lyckas följa regler.
Det var en lärare på en skola som egentligen skulle insett att hon inte dög för sitt uppdrag då eleverna mer eller mindre klättrade på väggarna på hennes lektioner. Istället såg hon till att vara mycket lojal mot sin rektor och när de fick erbjudande om semestertjänst så var hon en av de första att nappa på erbjudandet och få mycket positiv uppmärksamhet av sin rektor men undervisningen blev inte bättre. Det var ansvarslöst av henne, svensk skola behöver lärare som tar ansvar. Rätt ofta drabbas vi också av att skolledningar av olika skäl inte tar sitt ansvar och även då ska vi ta vårt ansvar. När kommunen drog med flera lärare i ett utbytesprojekt så fanns det inga planer för vikarier etc. och en nybildad klass (åk 1, gymnasiet) skulle under 2 veckors tid inte haft lärarledd undervisning i hälften av ämnena. Då bör förstås lärarna i arbetslaget ta ansvar för att lösa situationen även om det innebär tillfälligt ökad arbetsbelastning, mer än 45 timmar i veckan. I mitt exempel så gjorde lärarna det och rektor hängde på och bidrog till att hitta lösningar.
I skolan måste ha elevfokus argumenterar jag för att olika problemsituationer, med resursbrister och för stora utmaningar för lärare och elever är något som måste lösas snabbt. Jag lägger huvudansvaret på skolans ledning även om de kan möta behoven genom att bygga in reserver i arbetslag etc. så att när något inträffar behöver inte agera utan det gör lärarna. I svällande arbetsbörda arbetsgivarens ansvar analyserar jag våra rättigheter som lärare när arbetsgivare försöker få oss att arbeta gratis övertid genom att lägga på oss mer och mer uppgifter. Min tes är dock att lärare vill ta ansvar och hur agerar vi då när arbetsgivaren inte vill ge oss befogenheter som hänger ihop med detta. Om vi vill ta ansvar men samtidigt måste kämpa mot ytterligare administrativa pålagor där det sparas genom att administrativ personal skärs bort och så bara en lite extra arbetsuppgift till lärarna. Många bäckar små … Ska vi vägra att ge eleverna login för att det har blivit nödvändigt med en bökig administrativ rutin för varje login?
Det är helt nödvändigt att vi lärare tar ansvar för våra elevers lärande men hur gör vi det och överlever själva?
Jag tror att vi måste börja pröva att låta bli olika administrativa rutiner som är klumpiga för oss, vi måste pröva att skära bort det som vi tror är minst nyttigt för lärandet och vi måste visa att nya pålagor kostar någonstans. ”Arbetsgivaren äger att leda och fördela arbetet” men vi kan ställa krav mot arbetsgivaren om komma med alternativa saker att skära bort om de vill att vi ska göra nya saker.
Jag tror att vi behöver börja kämpa för att få tid att göra det vi tycker har högst prioritet och att det handlar om en uthållig kamp där vi hela tiden ifrågasätter direktiv och provar bortprioriteringar. Det måste dock vara en kamp med eleven i fokus, en kamp där vi gör det som är effektivt för många elevers lärande och en kamp där vi testar gränser mot arbetsgivaren och lyfter på deras kamouflage men en kamp där vi inte tummar på vårt ansvarstagande mot de uppdrag vi har accepterat.
Jan Lenander - Lärare är bra att ha, blogg 
Pingback: Ansvarslöst att gå med på semestertjänst « Jans Syrliga KaramelLer
Jan,
Den fråga som jag ställer mig är om vi verkligen inom nuvarande ramar och strukturer kan ta det ansvar som man har lagt på oss som lärare i våra styrdokument. Det som fick mig att fundera över detta är att det finns ett tydligt glapp mellan å ena sidan styrdokumenten och å andra sidan den verksamhet som bedrivs.
Detta glapp har inte uppstått av någon tillfällighet utan sannolikt därför att här finns någon form av fel någonstans i systemet. Jag tror att detta fel ligger i att man helt har misslyckats med att föra ut det centrala budskapet i de reformer som genomfördes då omkring 1994 när läroplanen kom. Dessvärre är jag oroad över att vi nu håller på att göra exakt samma misstag en gång till då det fortfarande finns en totalt bristfällig kommunikation och utvärdering av reformer.
De grundläggande systemfel som fanns då när 1994 års läroplan kom finns dessvärre fortfarande kvar. Det hjälper inte hur mycket reformer en regering än vidtar om inte ens de centrala delarna når ut i skolan. En av de centrala frågorna i höst kommer bli överklagande av betyg som är politisk dynamit. Den utredningen är på remiss nu. Regeringen är totalt oeniga i den här frågan.
Centern och Kristdemokraterna är för. Folkpartiet är emot och Moderaterna ger mer eller mindre förvirrade svar i frågan. Oppositionen bestående av Socialdemokraterna, Vänstern, Miljöpartiet och SD är för förslaget och därmed finns en majoritet för överklagande av betyg. Till det kan vi lägga att oppositionen har sagt att man vill ta tag i likvärdigheten i skolan då man menar att den har försämrats kraftigt under Björklund. Den fråga jag måste ställa mig är hur det är tänkt att vi som lärare ska kunna ta ansvar när det är så osäkert vilka reformer som ens blir genomförda. För nu hänger mycket i luften igen. Vi behöver arbetsro. Det är det viktigaste just nu känner jag.
Vad är systemfelet?
Plura,
Det som är systemfelet är att man överhuvudtaget inte klarar av att kommunicera ut reformer till skolan. Det finns en statlig utredning från 2007 som slår fast att det är extremt svårt att nå ut med ens det centrala i reformerna till skolan och att många lärare knappt ens är bekanta med styrdokumenten alternativt sitter med inaktuella styrdokument som inte används längre.
Det måste vara någon form av systemfel för är det inte det så är det egentligen ännu värre då myndigheterna inte klarar av att ens kommunicera med allmänheten och skolan. Det skulle i media betraktas som ett fullskaligt kommunikationshaveri och kritiken skulle komma omedelbart.
Det är nog både och.
Förra gången det kom nya styrdokument hamnade de direkt i knät på rektorer och lärare.
Denna gång har det gu bevars informerats. Men jag undra hur. För när jag kör mina föredragningar är det plötsligen en helt ny värld jag öppnar för dem. Så är faran när man sätter jurister att prata nya styrdokument. De vet inte hur man omvandlar VAD till praktisk vardag.
Jag undrar hur det är med viljan att informera om det som kommer uppifrån. I skolans värld ska ju alla lägga till sitt eget budskap på alla nivåer och ibland rent ut försöka vända saker åt ett annat håll. Det är ju i och för sig så att skolan drabbats av en hel del huvudlösa direktiv från toppen som det kan ha känts bra att de neutraliserades men detta ständiga obstruerande på alla nivåer är i grunden en oerhört sorglig del i skolans kris. Hoppas det börjar finnas en insikt om att vi måste rätta till detta systemfel.
Jan,
På tal om att ta ansvar för sina beslut. Socialdemokraterna och Miljöpartiet var tidigare med och skrev de direktiv som skulle ligga till grund för den parlamentariska kommitté som skulle utreda vilka krav som ska ställas på friskolorna och som regeringen också var med på. Nu gör sossarna och Miljöpartiet helt sonika en fullskalig kovändning på en femöring.
Nu heter det istället att de direktiv som regeringen lagt fram och som Socialdemokraterna och Miljöpartiet varit med och skrivit är för dåliga och för svaga. Alltså lyckas man nu med bedriften att underkänna direktiv man själv varit med och tagit fram. Sen försöker man lägga över ansvaret på någon annan, i detta fallet regeringen. Den linje som nu gäller är att man helt sonika vägrar att utse vilka politiker som ska sitta i den här parlamentariska kommitté som ska utreda vilka villkor som ska gälla för friskolor.
http://blog.svd.se/politikdirekt/2011/09/s-och-mp-hotar-med-bojkott-av-regeringens-friskoleutredning/
Om detta är att ta politiskt ansvar så blir åtminstone jag mörkrädd för vad som väntar i höst då oppositionen talat om att man ska förstärka likvärdigheten i skolan som Björklund enligt dem rivit ner. För om detta är politiskt ansvar så kan precis vad som helst komma här under hösten från oppositionen som har alla förutsättningar att gå igenom då Sverigedemokraterna agerar ungefär lika oansvarigt. Den stora frågan som inte har haft något svar på många år är: Vad vill egentligen oppositionen med Socialdemokraterna i spetsen göra egentligen i skolan? Jag tycker att detta vittnar om en kaosartad opposition utan politik som mest ägnar sig åt att såga regeringen istället för att själva bidra med konstruktiva lösningar och förslag till kompromisser över gränserna.
Jag kan inte annat än att hålla med. Juholt verkar ha valt en linje om att obstruera maximalt som gör SD till vågmästare inte när det gäller att skapa men absolut när det gäller att förstöra. Synd för Sverige.
Tydligen har Socialdemokraterna och Miljöpartiet nu för andra gången gjort en fullskalig kovändning på en femöring och ska nu delta i utredningen kring friskolorna. Det här liknar allt mer en cirkus. Undrar hur länge det dröjer innan sossarna hoppar av? 1 månad? 3 månader? Man vet ju inte ens vad som gäller dagen efter ett utspel med tanke på att Socialdemokraterna agerar total hoppjärka.
Jag säger bara suck, och söker lindring i att duktiga lärare och ingenjörer blir allt mer bristvara ju djupare skolans kris blir.
Jan,
Jag har en liten känsla av att Socialdemokraterna inte kommer att ha tid i höst med att bråka med regeringen om skolan. De har uppenbarligen fullt upp med sina interna problem. Först kunde de inte komma överens om budgeten. Och nu skandalen kring Håkan Juholt och dennes allt för stora bidrag till hyran.
En skandal som bara växer för varje dag som går och frågan är om inte det är dags att inkalla en extra kongress redan nu för att välja en ny partiledare, för en partiledare som uppenbarligen lurat till sig pengar och som enligt Expressen nu har sämre förtroende än Jimmie Åkesson kan inte sitta kvar. Frekar06
Pingback: Lärare ska få ha åsikter? | Skollyftet
Är inte semestertjänst ett sätt att jobba bara på arbetstid? I och med det kan man säga till elever som inte fått tillbaka prov: vi har inte hunnit rätta ännu. Jag har aldrig prövat så jag vet inte.
Helt korrekt logiskt och en handlingsväg tvärtemot min argumentation. Det är ansvarslöst att gå med på semestertjänst!
Din argumentation leder till utbrändhet.
Resultatet av semestertjänst är försämringar för eleverna och faktiskt också ökad risk för utbrändhet hos läraren. Erfarenhetens språk är tydligt.
Läs svällande arbetsbörda arbetsbörda är arbetsgivarens ansvar så ser du att jag är medveten om de stora riskerna för utbrändhet och visar på en handlingsväg!
Svällande arbetsbörda är arbetsgivarens ansvar. Men argumenterar du inte ovan för att lärarna ska ta det ansvaret? (Gå in och täcka upp) Fick lärarna övertidsersättning? Självklart inte, hade metallarbetare accepterat sådana villkor? Självklart inte.
Jag hävdar att vi sitter i ett svårt läge med ett yrke som kräver ansvarstagande för att fungera och en arbetsgivare som betraktar oss som betydelselösa utbytbara kuggar. I det läget måste vi använda all vår intelligens och mod för att inte jobba någon övertidtimme men ändå ta ansvar för eleverna. Ja, jag vet att metallarbetarna tjänar mer än oss utan det ansvaret men vi kan ändå inte härma deras metoder.
Hur jag än ser detta är det så att skollagen måste omvandlas till en naturlag. En naturlag som bygger på två fundamenta. Fundament i att lektionerna är en teaterföreställning där läraren är skådespelare. Som bekant bygger föreställningen på ett manus och en infrastruktur. Samtidigt är läraryrket ett hantverk det andra fundamentet.
För hur jag än ser det så slutar huvudmannens mandat vid skolgrinden idag. Rektorerna är herrar över den inre organsiationen. Därmed har man chansen att se hur verksamheten bäst bedrivs.
Med andra ord. Minska överbyggnaden och tjocka den på skolan och skapa en möjlighetsstruktur.
Det här låter som skön musik i mina öron. Ibland blir jag riktigt betryckt av den nedåtgående spiral svensk skola hamnat i för svensk skola är riktigt bra men har tappat förmågan att förbättras. Dina två fundament känns helt rätt för mig.
1. Vi behöver en skola där lärarna uppmanas att förbereda sig, ta ansvar och leda lektioner och att ständigt leverera en oerhörd show med hjälp av klassen. Ibland är lärarrollen en försiktigt iakttagande roll och ibland en bombastisk direktörsroll men hela tiden finns ledarskapet och ansvaret där.
2. Vi behöver en skola där förutsättningarna byggs upp och elever med annorlunda behov kan komma till den hantverkare som kan hjälpa just dem. En skola där yrkets gemensamma verktyg omhuldas, där lektionsplaneringar byts med varandra, läromedel omhuldas och där vi tillsammans bygger upp en bank av hjälp till lärande och har tid för att förvalta den.
Nu låter det som systematiskt kvalitetsarbete med ett givien infrastruktur som alla teaterföreställningar eller cirkusnummer bygger på.
Just det, systematiskt kvalitetsarbete för att skapa gemensamma verktyg och ständig kompetensutveckling.
Systematiskt kvalitetsarbete som tar sin avstamp i medarbetare med autonomi och inte tramsiga kvalitetssystem pålagda av någon utifrån utan kompetensen.
Det håller jag med om, men det är onödigt att uppfinna hjulet flera gånger på hur man rapporterar avvikelser och klagomål. Här finns det en vits med att rapportera med universella mallar och ha gemensamma checklistor.
Ja vi ska ta fram gemensamma mallar som ska användas brett, min förhoppning är att det utvidgade lärarkollegiet ska ta tag i den bollen. Jag hoppas att rektorer får open-source tänket i sig och inser att deras verksamhet växer bättre om de stimulerar utbyte av idéer och mallar över skolgränserna.
Hela skolan växer om kvalitetsarbetet görs för hela skolan och med utgångspunkt i Att lärare prioriterar olika är det som ger skolan kraft.
Pingback: Ledarskap och förutsättningar « Jans Syrliga KaramelLer
Kan du då förklara hur du menar i praktiken. Vi ska inte ta arbetsgivarnas ansvar, men när en kollega är borta ska vi i alla fall gå in utan övertidersättning? Hur får du det att gå ihop?
Jag har nog inte direkt hävdat att vikariera för kollegor är ett speciellt bra sätt att ta ansvar. Då måste ju ens vikarierande vara viktigare än någon annan arbetsuppgift, vilket det ytterst sällan är, det är ju oftast viktigare att göra det man har förberett och har kompetensen för än att hoppa runt.
Min föreslagna princip är att vi baserat på elevbehov prioriterar och sen vågar försvara vår prioritering. Det betyder att vi prioriterar ner något annat, allt från en föreläsning om ADHD till rastvakt eller dokumentation. Vi måste våga kämpa för att något annat ska prioriteras ned och vi måste stå upp för att förberedelse och efterarbete hänger ihop med lektionsuppdraget så att då får hela lektionen prioriteras ned. Det handlar om att våga erkänna sin egen otillräcklighet också och att säga att jag går inte in och möter den klassen i en timme utan att vara förberedd.
Låter som arbetsvägran?
Det handlar bara om vägran att arbeta övertid som inte betalas avtalsenligt, det handlar om att själv välja bland det som arbetsgivaren kräver ska göras och det handlar om att erkänna sina brister och säga nej till det vi kommer misslyckas med.
Det kräver mod då beskyllningen för arbetsvägran ligger på lur men om vi är pålästa ….
Pingback: Sluta gnäll! « Välkommen till verkligheten
Pingback: Vad håller kommunerna på med? | Jan Lenander – Lärare är bra att ha, blogg
Pingback: Lärares autonomi | Jan Lenander – Lärare är bra att ha, blogg