Skollyftet har haft en serie av inlägg kring Bedömning för lärande och andraspråksutveckling del1, del2, del3 som på ett intressant sätt belyser tillämpning av formativ bedömning för att öka lärandet. Bedömning för lärande, BFL är en uppsättning praktiker för att stötta just professionell formativ bedömning och Christian Lundahls bok Bedömning för lärande används ofta som utgångspunkt. På vår skola genomgick vi en förberedelseaktivitet med bland annat videos och en enkät inför en satsning på BFL till hösten. Mitt intryck är att förberedelseaktiviteten hade mycket av ett syfte att uppmärksamma oss på hur stora effekter på elevens lärande formativ bedömning kan ha och ge oss en försmak på vilka sätt det kan göras. Ifall någon känner tveksamhet på att formativ bedömning är viktigt för elevens lärande så ta en titt i John Hatties Visible learning där formativ bedömning hamnar i topp bland viktiga faktorer.
Sven Järgenstedt börjar i inlägget Lägg inte alla ägg i en korg ägna sig åt en kritisk granskning av den stora lanseringen av formativ bedömning och hans huvudtes är att vi inte får glömma bort alla andra saker som behövs:
Samtidigt önskade jag att vi inom skolan (och för den delen utanför skolan också) hade ork att läsa vidare på Hatties lista. Att bara satsa på formativ bedömning är som att lägga alla äggen i en korg. Det finns, även om alla inte är möjliga att använda, åtminstone 40 faktorer som skulle kunna ge riktigt bra effekt på inlärningen eller undervisningen. Dessutom finns det ju faktiskt mycket som vi redan gör bra. Det är dumt att kasta ut det bara för att skapa förändring!
Det känns absolut som att jag håller med Sven Järgenstedt men min första poäng är att jag inte tycker att det här är ett enda dugg nytt. Duktiga lärare har gett eleverna återkoppling sen långt innan jag var född och min första riktiga formativa bedömning med både nulägesbeskrivning/uppnått och nästkommande steg, den fick jag för cirka 45 år sedan. Det här är ingen förlösare av vår svenska skola eftersom det redan tillämpas.
Sen understödjer jag Svens tes om att bry sig om de andra faktorerna för det är förstås nödvändigt att eleven är aktiv mellan tillfällena då den får formativ bedömning och det är verkligen en av läraryrkets stora utmaningar. Ägnar man sig mycket åt en elev är det vanligt att de andra tappar farten och man måste ha gett dem mycket motivation och redskap för att de ska hålla farten uppe. Då kommer många av de undervisningsgrepp vi redan tillämpar till heders och det finns många fler av Hatties faktorer att söka inspiration till förbättringar från.
Slutligen vill jag problematisera med utgångspunkten lärarnas tid. Återkoppling kräver att man sätter sig in i något eleven producerat och en enkel beräkning visar att en minuts återkoppling ska göras på minst en halvtimmes aktivt elevarbete. Denna återkoppling kräver gediget både för och efterarbete. Det finns många intressanta tankar kring kamratåterkoppling etc. för att spara tid för läraren men ingen av dessa vägar är vare sig självklar eller enkel. Elever kan ha höga förväntningar på att få återkoppling från just läraren, många elever kan känna stor olust inför att kamraterna har åsikter om deras prestationer och det här blir ju något slags grupparbete och alla lärare är väl numera medvetna om att alla grupparbeten kräver gedigen förberedelse av läraren. Alltså intressant men inte lätt att göra något som inte innebär en tydligt ökad arbetsbelastning.
Hur passar då det här med satsning på formativ bedömnig in i rådande svensk skola och vad bidrar det med? Till att börja med så får ju många lärare nu återkoppling på att deras återkoppling har varit något bra. Det är förstås roligt för lärarkåren att få känna att något vi gjort sen länge är något riktigt bra. Dessutom finns det nu ett bra utbud av inskolning för nya lärare där de kan diskutera undervisningen med sina kollegor och fundera kring hur teorierna blir i praktiken. BFL kan säkert bli över genomsnittet intressant aktivitet på kompetensutvecklingsdagar.
Det är väl när jag funderar på ambitionerna för förändringen som jag kan börja känna tveksamhet. Det verkar ju inte finnas speciellt stora insikter i hur brett metoden redan används och inte heller i varför användningen begränsas. SKL tog i ett nummer av sin tidning Dagens samhälle upp en hel del om att förbättra lärares löner etc. men den röda tråden var att minskad lärartäthet var lösning på hur detta skulle gå till inom befintlig budget. Denna tidning låg i mängd i lärarrummet så det verkar tydligt att det är ett budskap som de vill ha ut. Efter Sollentunadomen går det dessutom mängder av rykten om tuffare tjänstefördelning etc. på nästan alla skolor, även om resultatet är svårt att sia om än. Lärarnas tid är verkligen den trånga sektorn och hur BFL ska passa ihop med önskemål om minskad tid för förberedelse och efterarbete eller större klasser känns som en stor utmaning. Att få tillstånd stora förbättringar kring elevernas lärande samtidig som vi har en arbetsgivare som har stort fokus på att minska lärartäthet är för mig en stor gåta.
Jan Lenander - Lärare är bra att ha, blogg 
Pingback: Formativ bedömning « Fredriks blogg
Intressant och nyanserat skrivet. BFL är det mycket tal om just nu på skolan där jag arbetar och vi jobbar med det. Inte helt nytt men vi kan förstås göra det mer genomtänkt och systematiskt. Men när jag har lyssnat på föreläsare och frågat kolleger och rektorer om hur vi ska förbättra återkopplingen utan att tidsåtgången blir alltför omfattande så blir svaren alltid svävande. Det ska vara ”en naturlig del av undervisningen”. Ja – men hur gör vi det bättre? Som du skriver bör vi nog inte fastna i enbart BFL utan läsa vidare i Hatties lista.
När det gäller att förbättra återkopplingen utan att öka tidsåtgången så upplever jag att paketet innehåller många intressanta idéer men i stort sett ingen beprövad erfarenhet. Nu tror jag att det bland oss lärare så finns det en hel del beprövad erfarenhet kring just formativ bedömning som vi säkert kan plocka fram och utbyta med varandra. En förhoppning med det här inlägget är också att samla ihop fler personers erfarenheter. Det är dock fortfarande ett till steg som behöver tas och jag hoppas att det finns en beredskap för att det behövs en investering tidsmässigt som vi har igen med ökad kvalitet längre fram.
Vi mer eller mindre måste fortsätta ner på Hatties lista och fortsätta med och vidareutveckla de andra delarna av vår undervisning. Vi driver inte en hel kurs med BFL som redskap utan alla de andra redskapen måste vara med för att undervisningen inte ska kollapsa.
Instämmer! MVH Svante
Bedömning är en svår fråga. Själv har jag till hösten tänkt börja med prov där svaren är flervalsfrågor eller ett ord. Jag hoppas att det går att göra. I vart fall blir det snabbt att rätta.
Jag använder ibland datorbaserade prov och snabbrättade prov för att spara tid men är egentligen mycket skeptisk till detta. När målet för eleverna är att förstå hur saker hänger ihop så är ett rent rabbel- och fakta- inriktat prov ett oerhört trubbigt verktyg för att mäta detta.
Måste det vara rabbelkunskaper tror du. Jag har i och för sig inget emot sådana kunskaper, men om vi nu tänker oss området republikens Rom tror jag att man kan utforma flervalsfrågor. Jag jobbar dock på mellanstadiet där abstraktionsdjupet inte är omfattande. På högskoleprovet gjorde man en del finurliga formuleringar. Vad jag minns hade man såna här frågor: Behöver du informationen i A eller i B för att lösa problemet (som hade givits innan).
Själv skulle jag göra mer åt detta hållet.
Fråga:Vad fick legionären efter sin tjänstgöring?
a. mat och lite fickpengar
b. en landbit där han kunde odla mat
c. han fick bo i ett läger där man åt blodsoppa
d. han fick tjänstgöra i Jupiters tempel
Jag är verksam på gymnasiet och det är nog därför jag har så svårt att se flervalsuppgifter mäta förståelse. Ditt exempel visar på att det går och att det dessutom ger en möjlighet att undvika verbalt abstrakta frågor som mäter fel sak av andra skäl. Intressant!
Pingback: Bedömning för lärande « Jans Syrliga KaramelLer
Signaturen Sven skriver som kommentar på inlägget Lägg inte alla ägg i en korg
Bra.
Det är viktigt att vi börjar diskutera hur olika skolförändringar samverkar.
Pingback: Den svenska skoldebatten « Fredriks blogg
Pingback: Sociokulturellt perspektiv, Moodle och nyutexaminerade i debatten om #skolan | Fredriks blogg
I det här sammanhanget är det viktigt att observera att den effekt på 0.9 som tillskrivs ”Providing formative evaluation of programs”, slarvigt översatt som ”formativ bedömning” i SKLs sammanfattning Synligt lärande, inte bygger på relevanta data för den här diskussionen. Den bygger på 2 metastudier. Fuchs & Fuchs (1986) studerar effekten av att ofta (upp till dagligen) utvärdera resultaten av undervisning av i huvudsak särskoleelever (min övers. av ”mildly handicapped”), och sedan anpassning av undervisningen. Det rör sig således inte om någon bedömning som når eleven (effekten i den här studien är f.ö. 0,7). Burns & Symington studerar ”Prereferral intervention teams”, som används inom amerikansk grundskola. Om jag förstår det rätt är dessa team utomstående som utreder elevers behov av stöd, och ger råd (förhållningsorder?) till läraren. Att båda dessa studier skulle kunna anses rymmas inom det vida begreppet formativ bedömning håller jag med om, men de representerar knappast det som kommer upp när vi i Sverige pratar formativ bedömning. Lite längre ned i Hatties lista finns ”feedback”, som definitivt handlar om formativ bedömning, även om Hattie verkar vara skeptisk till tex kamratrespons.
Intressant genomgång av bakgrunden till de data Hattie lyfter fram som grund för att formativ bedömning är centralt för elevens lärande. Det sätter strålkastarljuset på de avgränsningar vi behöver göra kring slutsatsers giltighet och hjälper oss hantera den sjuka vi har om att göra alla bra forskningsresultat till Columbi ägg, lösningen på allt.
Återkoppling/feedback är ju sedan länge än väl använd metod för elevens lärande men det är inte oproblematiskt att öka användningen och att i stort sett dagligen ge eleven omfattande återkoppling låter som ett kraftfullt redskap i lärandets tjänst men samtidigt känns det totalt orealistiskt annat än där lärartätheten är mycket högre än den genomsnittliga. Hatties skeptiska inställning till kamratfeedback kan lätt sammanföras med de svårigheter som verksamma lärare lyfter kring detta. Det är mycket troligt att ökad kamratfeedback inte visar sig vara någon framkomlig väg till större förbättringar av skolan.
Eftersom staten sänker sina skattesatser drastiskt hamnar det finansiella ansvaret på SKL. Bör kommun- och landstingsskatterna kompensera uppåt för sänkt statlig skatt så att skolans lärare orkar bedöma formativt?
Min huvudpoäng är att en kvalitetshöjning som samhället inte är berett att betala för inte heller kommer att inträffa. Det är inte så att lärare plötsligt skulle börja arbeta ideellt bara för att någon säger att ett visst område är vikigt. De flesta lärare känner sig istället så pressade av nuvarande krav att de behöver leta möjligheter att minska sin arbetsinsats. Det hade till att börja med känts skönt med lite realism i reformivern och att SKL fick sluta med sitt spara sig till förbättringar. Det fungerar inte.
Ja, jag tycker att skolan är ett mycket bra skäl för kommunerna att höja skatterna. Sen kan man fråga sig om sporthallar, Turning torsos etc. verkligen är värda skattehöjningar. När det gäller sådana saker är kommunerna mästare att dölja vilken skattebörda de innnebär.
Jag håller med dig.
Pingback: IKT-Pedagogik – trender, möjligheter och utmaningar « Fredriks blogg
Jan.
Bedömning för lärande eller formativ bedömning om man så vill är en bra tanke och vi får ta oss en ordentlig funderare över hur vi kan göra det bästa av detta. Formativ bedömning är något som är en viktig komponent i Peer instruction som är den metodik som jag vill använda i kombination med Moodle och Mahara E-portfolio. Peer instruction kan i korthet beskrivas såhär:
”The instructor presents students with a qualitative (usually multiple choice) question that is carefully constructed to engage student difficulties with fundamental concepts. The students consider the problem on their own and contribute their answers in a way that the fraction of the class giving each answer can be determined and reported. Students then discuss the issue with their neighbors for two minutes and vote again. The issues are resolved with a class discussion and clarifications.”
För min del är hemtentamen en examinationsform som jag sedan tror på och det är en summativ bedömning som sker där så även ett visst mått av summativ bedömning menar jag behövs. Jag tror en kombination av formativ och summativ bedömning är att föredra.
Pingback: Att undervisa med Moodle och Mahara i #skolan « Fredriks blogg
Pingback: Lärares professionella bedömning « Välkommen till verkligheten