En diskussion hos Helena von Schantz, Världens bästa skitskola i Almedalen väcker många tankar kring attackerna på lärarkåren. Följande kommentar av Bertil Törestad får bli utgångspunkt för en analys av lärarna: ”Lärare försvarar sig inte utan de skyller ifrån sig och tror att de därmed blir av med hela ansvarsbördan” och jag ska försöka hitta distinktionen mellan försvar och att skylla ifrån sig medan jag utvecklar ett försvar för oss lärare.
Vad är då anklagelsen?
- Jag börjar med Gösta Brodin i Åstorp som 1982 med sitt ryckande i låsta skolportar
I Norge vid Rosendal så ger utsikten översikt över utmaningarna
på loven kom med anklagelsen att lärare arbetade för lite.
- Följer upp med citat av Bertil Törestad ”sorgligt med bristen på ämneskunskaper (och didaktik) hos lärarna i den svenska skolan” och ”en hel del lärare är dåligt utbildade pga låg kvalitet på synen på kunskap i lärarutbildning (och skolforskning)”
- Avslutar med Malin Siwes attack om att lärare ska ta ansvar för allt från betygssystem till lönesättningsprinciper: Låt stå, lärarpampar! Det blir verkligen en fullständig lista över anklagelser även om det kallas tips om ansvar vi ska ta.
På punkt 1 är det knappast så att lärare skyller på någon annan part, även om det blivit sorgligt mycket internt skyllande om att de finns andra lärare som är lata, bara inte vi och våra kollegor, gärna en lärarkategori så annorlunda som möjligt. En försvarsadvokat skulle nog göra en hel del av att Gösta Brodin var en rejält otrevlig människa som vevade vilt och drogs till mycket extrema åsikter. De kraftfullaste angreppen om arbetstiden har oftast kommit från människor med vassa armbågar. Det borde väl gå att undersöka en så påtaglig sak som arbetsinsats så att försvaret skulle kunna vila på lite mer faktamässig grund men tyvärr finns inte någon så objektiv undersökning att jag skulle vilja kalla den vetenskaplig. När jag bytte till läraryrket så trodde jag att min arbetsinsats skulle gå ner men upptäckte att det blev tvärtom så det är viktigt att påpeka att anklagelsen har lika lite faktamässig grund. Jag har sedan dess gjort ganska omfattande egna undersökningar av lärares arbetstid och funnit att de flesta arbetar mer än medelsvensson men något som är ännu intressantare är de diskussioner jag haft med barn till lärare som verkade på 1980-talet och att jag därvid funnit att deras föräldrar hade mindre tid för hushållsarbete och sina barn än mina icke-lärare. En argumentation som i inlägget Okunnighetens makt skulle förstås kunna användas för att såga detta försvar men det är självklart så att de undersökningar som de som anklagar lärarna gjort är behäftade med samma svagheter. Tycker dock att bevisbördan ska ligga hos den som anklagar och att lärarna ska behandlas som oskyldiga tills motsatsen bevisats.
Den intressantaste punkten är den om ämneskompetens och den där till kopplade didaktiken. Lärare klagar ofta över hur nonchalant arbetsgivaren är till detta och hur lite möjlighet till fortbildning som finns inom detta men en lärare med för låg sådan kompetens kan inte skylla på arbetsgivaren. Något som är så centralt för läraruppdraget kan inte bli arbetsgivarens ansvar, det ansvaret stannar hos den enskilde läraren oavsett hur dåligt arbetsgivaren agerar. Jag blir oerhört chockerad och illa till mods ifall jag stöter på en kollega som hävdar att nu med internet lätttillgängligt så finns kunskapen också bara en knapptryckning bort och skolan ska fokusera på annat. Det kräver ännu mer förståelse och förkunskaper för att kunna välja relevant information än de tidigare behövdes för att utnyttja information. Den moderna tekniken gör grundkunskaper och djup förståelse till något ännu mer avgörande. Det går inte att försvara den alltför stora andel lärare som missköter ämneskunskaper och sveps med av en urvattnad kunskapssyn så försvaret får nöja sig med att försöka visa att andelen ännu inte är så stor. I boken Visible Learning så studeras effekterna av ökad ämneskompetens och de visar sig inte bli så stora, en trolig orsak enligt Hattie är att ämneskompetensen redan ofta är tillräckligt hög och att därför andra faktorer tar över. Detta säger i och för sig bara något om hur det är internationellt men så länge Sverige åtminstone står sig någorlunda väl internationellt så finns det ändå grund för att anse att motsvarande åtminstone delvis är sant i Sverige. Trenderna kan förstås gå åt fel håll men än så länge finns det många tillräckligt ämneskompetenta lärare här.Det känns olämpligt att kritisera lärare i allmänhet för brister som enbart gäller en minoritet.
Norges största stavkyrka
Den sista punkten är förstås den som är svårast att försvara då den grenar ut sig åt alla möjliga håll. Det är också den punkt som öppnar upp för mest kritik av att försöka skylla på andra. Det kan förstås vara möjligt att påpeka att ingen yrkesgrupp haft framgång genom att hävda att de tar ansvar för sådant den inte har befogenheter för om de inte genast haft en strategi för att skaffa sig dessa befogenheter. Avgränsning av yrkesroller är en viktig och svår balansgång och det finns ingen anledning för lärare att bredda en redan alltför bred yrkesroll. Jag låter Helena von Schantz genomföra huvuddelen av försvarstalet i sitt inlägg Allt är lärarnas fel 13, eller Malin Siwes sex budord eller något av de andra utmärkta inläggen i samma serie och konstaterar att den här typen av kritik säger mer om anklagarens bristande kunnande när det gäller skolfrågor än om vad vi lärare ska förändra.
Det finns områden för lärare att förbättra och arbeta med och mycket ansvar för lärare att ta men det finns ingen grund för svepande kritik av den svenska lärarkåren. I rest my case.
Jan Lenander - Lärare är bra att ha, blogg 
Jan Lenander har länge fört en kampanj för att lägga all skuld till alla missförhållanden i skolan på SKL. Jag misstänker att en av bevekelsegrunderna för denna kampanj är att låta lärarna gå fria från allt ansvar för förhållandena i skolan. Observera att Lenander samtidigt menar att denna uppenbarligen ansvarsbefriade grupp ska ha betydligt mer betalt för sitt viktiga arbete. Någonting stämmer inte här. I den blogg som Lenander hänvisar till skriver Helena von Schantz bl.a.
”I den svenska skola där många lärare är obehöriga, även de behöriga illa försedda med ämneskunskaper och där alla lider av brist på tid att förbereda och efterarbeta en genomtänkt undervisning blev det här i praktiken den mest attraktiva och i vissa fall den enda möjliga metoden.”
von Schantz säger här det som jag har sagt upprepade gånger, nämligen att en hel del behöriga lärare inte är kompetenta. När jag tar upp detta oavvisliga faktum kallas det påhopp eller attack.
Är det inte dags att se lite nyktert på skoltillvaron, Jan Lenander!
Jag påpekar att jag inte alls lägger all skuld på SKL men som huvudansvarig för skolan och efter flera flagranta missgrepp kan de inte få undslippa att få ta mycket ansvar. Jag sällar mig till Maciej Zaremba i att det finns många parter (forskning, lärarutbildning, huvudman, skolverk, fackföreningar) som varit inblandade i svenska skolans kräftgång och att de samverkat på många olika oturliga sätt men att det enda säkerställt enbart negativa för skolan har varit SKL. Det här inlägget innebär att jag ansluter mig till Zaremba på ytterligare ett sätt, de enda parter Zaremba inte anser det värt syndabocksbelägga är sveriges lärare och elever.
I inlägget ovan visar jag att jag håller med dig angående Sveriges lärares ansvar för att hålla upp sin ämnes och didaktikkompetens och förtydligar med att det innebär ett krav om att inte använda metoder med dålig grund i forskning och beprövad erfarenhet. Jag möter dig också i att anse att det är ett område Sveriges lärare bör arbeta hårdare med.
Att inte övergeneralisera observationer av en del lärare till hela lärarkåren anser jag är ett mycket nyktrare sätt att skapa sig en bild av vad som behöver göras.
Jag stöder mig inte på enstaka observationer. Det är sällsynt onyktert att se bort från allt som inte faller en i smaken.
Visa på vilket sätt du har mer än enstaka observationer?
Jag bortser inte från det som inte faller mig i smaken men undrar fortfarande varför du blivit en sådan SKL kramare att bortser från alla missgrepp de gjort?
Nej, men Jan! Jag bortser inte från några missgrepp. Jag försöker påtala att även lärare måste ta ett ansvar. Är det så konstigt?
Och detta motsätter jag mig inte utan påpekar bara att de flesta lärare redan tar ett gediget ansvar och att det inte finns någon anledning att ställa upp som syndabock för andras missgrepp.
De flesta? 51 %, 60 %, 70 %…….
60-90% låter som ett rimligt intervall för att ange noggrannhet.
Ett påpekande i all ödmjukhet. SKL är inte huvudansvarig för skolan. Det är staten i några fall liksom några landsting och fristående huvudmän, men framför allt 290 kommuner. SKL är bara en intresseorganisation för dessa 290 kommuner och 21 landsting.
Jag förespråkar ett stort ansvarstagande hos lärare men ser hur utopier och överkrav hindrar de, som gör yttersta för att ta ansvar, från att lyckas.
Vilket underbart och klokt inlägg, Jan. Tack.
Bertil, på varje skola där jag jobbat har jag haft fantastiska kollegor. Flit, engagemang, kärlek till eleverna är vardagsmat i varje kollegium. Att lärarutbildningen inte räcker till och att lärare inte längre får fortbildning och inte ens i närheten den tid som krävs för ett fullgott arbete är inget lärarna ska lastas för – det är systemfel. Det är inte lärarkårens fel att våra huvudmän anställer obehöriga att undervisa. Det är heller inte vårt fel om utbildningen inte håller måttet.
Tack, lärare som vill och tar stort ansvar blir så hämmade av de som vill använda oss som syndabockar under benämningen att ta ansvar. Dessutom så kommer vi aldrig tillrätta med grundorsakerna om vi tillåter fortsatt kamouflage av dessa.
Det där med ”obehörig” är intressant. Jag tror SKL har en viss syn på det, fackförbunden en annan. Vet inte om du redan läst det här, men det är tre herrar som har skrivit i SvD om legitimeringsprov. De har just John Hattie som argument.
Det är nästan lite komiskt när Helena och Jan tackar varandra för gott spel i försvaret.
Underbart, fantastiskt, kärlek, engagement…de positiva orden nästan dränker lärarna.
Världens viktigaste yrke behöver det positiva som motvikt till de som av underliga skäl verkar rent hatiska i sin längtan efter att tala om hur usla lärarna är. De som verkar i Gösta Brodins anda behöver en motvikt ifall skolans nedåtgående spiral ska brytas.
Oj vilken sorglig utveckling. Lärarutbildningen ger inte allt för att någon ska bli bra lärare men den sållar i alla fall bort många med för lite intresse och kan ge många viktiga kunskaper. Det var så mycket jag lärde mig.
Skolan har redan problem med de med stor käft och lite kunskaper i hur eleverna lär sig något viktigt. Den obehöriga läraren konsulten, var populär men lät eleverna göra kaststjärnor, den verkliga historien tycker jag säger allt om yta och genvägar.
SKL är en underlig konstruktion. 290 kommuner är huvudansvariga för skolan formellt och i SKLs stängda styrelserum sker något helt annat.
SKL är djävulen för somliga.
Se hur människor hittar förklaringar:
http://torestad.blogspot.se/2012/07/skolans-skuldfraga-lararna-rektor-eller.html
Intressant betraktelse kring det fundamentala attributionsfelet, det ger mycket av skälen till varför lärare blivit använda som syndabockar, när andra gör missgrepp. Det finns ju också en efterföljarmentalitet som är förklaringen till den långvariga attacken mot svenska lärare.
SKL är verkligen en demokratisk anomali som är skadlig för skolan men problemen startade innan de fick inflytande och alla som arbetar i organisationen är inte onda. Att se dem som ett djävulskt redskap är fel och får att bortse från andra problem. Lämpligt att få bort organisationen från skolan men saneringen måste gå djupare.
Så kan man också se saken i min artikel. Lärare ser SKL som den stora boven, och SKL kan se lärarna som den stora boven. Frågan är ju då om verkligheten kan vara så enkel. Vad säger du, Jan?
SKL fick utrymme i ett samhällsklimat som framför allt ville sänka statusen för adjunkter. I och med att problemen inte startade med SKL måste vi söka djupare efter problemets rot. De länder som inte gjorde det svenska misstaget som Kanada och Finland har en bättre lärarkår med bättre status utan att kostnaderna är mycket högre. En symbol för ett bra nytänk är att skrota SKL men det som behöver göras för en bättre lärarkår är mycket mer djupgående.
Ifall SKL ser lärarna som boven i skolan så är det en oprofessionell syn på sin viktigaste resurs. Nu anser ju jag att SKLs syn på lärare är mer nedlåtande och att vi ses som lättlurade och mesiga tanter.
Jag har en kraftigt avvikande uppfattning mot dig här Jan och anser inte att den här typen av angrepp som jag anser vara tagna ur luften faktiskt gynnar lärarkåren. Snarare så att vi med sådana här frontal angrepp skjuter oss själva kraftigt i foten.
Observera att jag inte anser att SKL ser lärare som boven i skolan utan att det var en hypotes framkastad av Bertil. Att SKL uttalat sig nedlåtande om lärare på sina möten har jag belägg för. Det är en verklighet att förhålla sig till.
Jan.
En artikel i Svenska Dagbladet igår handlade om att unga läser allt mindre böcker och att det finns en trend mot att unga använder helt andra medier. Det som tidigare var ett av få medier till information har idag kommit att bli ett av många i en hel flora av medier. Om man relaterar detta till skolan så finns det en diskussion där en del menar att vi borde bygga en relation till boken specifikt. Min uppfattning är snarare att vi borde bygga en relation till en hel flora av medier i undervisningen så att eleverna kan orientera sig i detta mångfasetterade media landskap som finns numera och som hela tiden utvecklas. Ett resonemang som jag bland annat bygger på den statistik som finns kring de sociala nätverken. Facebook har idag 800 miljoner användare och Twitter har ca 200 miljoner användare.
På Flickr har man nu passerat över 6 miljarder bilder. På Youtube laddas det upp hisnande 60 timmar film i minuten och år 2011 passerade Youtube 1 biljon visningar. På en månad laddas det upp mer film på Youtube än vad de tre största filmbolagen producerat på 60 år och Cisco räknar med att år 2016 kommer det att skickas motsvarande över 2 års video innehåll över Internet varje sekund. Du tar upp Internets roll i din artikel ovan i relation till skolan och du skriver där såhär: ”Jag blir oerhört chockerad och illa till mods ifall jag stöter på en kollega som hävdar att nu med internet lätttillgängligt så finns kunskapen också bara en knapptryckning bort och skolan ska fokusera på annat.”.
Vi har information och kunskap ett par knapp tryck bort och detta kommer bli ännu mer tydligt när Google introducerar sin Knowledge Graph. Däremot kommer jag till en annan slutsats än de som menar att vi därmed bör fokusera på något helt annat i skolan. Min uppfattning är nämligen att vi är på väg från att ha fokus på att förmedla information i klassrummet till att i klassrummet ägna oss åt att applicera, kritiskt granska, producera och publicera information. Det innebär inte att transfereringen av information inte sker. Bara att den sker i andra former som video exempelvis. Vi har helt olika lärstilar hos olika elever. Vissa föredrar att lära sig genom att läsa och skriva, andra genom siffror, en tredje grupp genom samarbete med andra och så vidare. Skolan har idag dessvärre en modell i alltför stor utsträckning som endast fokuserar på de som lär sig genom läsa och skriva och dessutom håller vi oss i Blooms taxonomi till att de ska komma ihåg, förstå och till viss del kunna applicera innehåll vi lär dem. Vi borde istället verka för att alla lärstilar får komma in i klassrummet och för att vi ska hålla oss i de högre stegen av Blooms taxonomi dvs. att skapa och med dagens förutsättningar också publicera.
Vi har information en knapptryckning bort. Vi ska möta the multitasking generation med en hel räcka olika medier och verktyg från IT åldern men det vi ska erbjuda dem är förståelse, dvs riktig kunskap.
Pingback: Skapa och producera med bland annat #IKT under lektionstid « Fredriks blogg
Ursäkta men vad är det för utläggningar om att SKL skulle se någon som bov. Det hela är väl i helafriden en fråga mellan rektorer och lärare på lokal nivå. Det är faktiskt upp till varje enhet hur man organiserar och styr arbetet inom givna avtalsramar.
Något slags diktat finns inte.
Min information handlar om att det utarbetats många strategier med krav på att alla ska följa den och att skolledningar med krav på sig om att köra över sina lärare blivit beroende av central kompetenstillförsel. SKL har mer makt en de vill erkänna.
Jag tror ju inte att SKL ser oss lärare som några bovar men vet att det vid flera tillfällen uttalats oerhört föraktfulla saker om lärare.
Men Jan, nu backar du allt från tidigare ställningstaganden om SKL som roten till allt ont.
Men det är bara bra. Men sent ska syndaren vakna.
Var har du fått det ifrån. Det tar möjligen fram exempel å utbildar sina medlemmar. Fortfarande är det så att det är i de 290 kommunfullmäktige man fattar besluten om skolans väl å ve. Inte ens BUN eller vad de nu heter alltid får igenom sina beslut.
Dessutom är det så att den nya skollagen är oerhört vass i vad nämnd och förvaltning får eller inte får göra. Den pedagogiska verksamheten, det som lagen kallar inre organistation, är förskolechefens och rektors maktområde på enheterna tillsammans med lärare och övrig personal. Det är tom så att de skolformsvisa läroplanerna pekar rakt ned från staten på förskollärare och lärare. Allt annat tillhör en tid som är försvunnen sedan drygt ett år tillbaka.
Exemplets makt och kompetensbristens itfylllda vakuum. Hård lärarnegativ skolning av rektorer och förminskning av kommunrepresentanter som vill välja andra vägar. Lite rapporter från hemliga möten kan allt sippra ut.
Det är snarare så att den som läser mina inlägg borde ha insett att jag är oroad över pedagogisk forskning som håller för låg klass, en kunskapssyn hos många aktörer som missar både djup och förståelse och av politiker som aldrig pratar klarspråk utan startar ständiga pseudodebatter.
SKL är dock för det första en onödig organisation som trasslar till bilden och för de andra har de en olycklig tendens att välja fel riktning vare sig det handlar om ämneslag, kunskapssyn eller eget arbete. De är inte grunden till problemen utan en olycklig kanal för dem att växa till sig.
Jan.
Jag kan inte tolka våra styrdokument på annat sätt än att vi ska ha en bred syn på vad kunskap är och det är också det som jag själv utgår från. Man kan tillskansa sig kunskap på så många olika sätt. Viktigt att dessa olika sätten tas tillvara. Jag bygger min syn på kunskap utifrån främst vad LGR 11 säger:
”Kunskap är inget entydigt begrepp. Kunskap kommer till uttryck i olika former – såsom fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet – som förutsätter och samspelar med varandra. Skolans arbete måste inriktas på att ge utrymme för olika kunskapsformer och att skapa ett lärande där dessa former balanseras och blir till en helhet.”
”Eleverna ska få uppleva olika uttryck för kunskaper. De ska få pröva och utveckla olika uttrycksformer och uppleva känslor och stämningar. Drama, rytmik, dans, musicerande och skapande i bild, text och form ska vara inslag i skolans verksamhet. En harmonisk utveckling och bildningsgång omfattar möjligheter att pröva, utforska, tillägna sig och gestalta olika kunskaper och erfarenheter. Förmåga till eget skapande hör till det som eleverna ska tillägna sig.”
Jag har en bred syn på kunskap och vill använda ett brett spektrum av metoder för att ge eleverna både förståelse och förtrogenhet. Det är just därför jag blir så störd av den förenklade synen på internets påverkan. Att välja i internets stora informationsflöde kräver ännu mer av förkunskaper och förförståelse.
Det är inte deras eller för den delen huvumannens jobb. Se min skrivning ovan. Om, och jag säger om, hart de banne mig inte läst lagen å var deras mandat stannar. Det har inte rätten att lägga fingrarna i syltburken.
Kommunerna borde lägga ner SKL som en symbol för att de förstått skollagen!!!!
Pingback: En analys av IKT i undervisningen « Fredriks blogg