Åtgärda de svåra problem inkludering innebär

Inkludering har beskrivits som gratis men samtidigt känns friskoledebatten som att den avslöjar att de kommunala skolor som satsar mycket på det behöver väldigt mycket extra pengar. Det här är ett gammalt och svårt problem där killen från OBS-klassen på 70-talet var med på gymnastiken och slog klasskamrater så att ingen vågade stanna till för att duscha. För så länge sedan provade man också modeller för att få med problematiska elever som del av vanlig klass och SIA var en utredning som 1976 blev en proposition med just målet att skolans innehåll skulle göras bredare så fler elever skulle klara vanlig klass. I början på 2000-talet så kallades dessa ambitioner individualisering och orimliga krav ställdes på lärare om att ha flera simultana lektioner. 2006 kom Individualisering i ett skolsammanhang av Monika Vinterek och insikten spreds sakta om att individualisering inte var en framkomlig väg. Ganska snart efter detta började man istället tala om inkludering men riktig fart tog detta efter regeringsskiftet 2014.

Det viktigaste enligt skollagen

De som läst tidigare inlägg här har sett att jag ofta startar med skollagen och den här gången summerar jag det viktigaste att lära ur den med bilden ovan: Lika värde för alla med utveckling från sin egen nivå. I Ansträngning effekterna kommer långt senare så funderar jag kring att skola måste få kräva arbetsinsatser för även om vi pratar om en luststyrd generation så gäller gamla sanningar om att kunskap kräver arbete. För vissa elever innebär det att ett av de prioriterad kunskapsmålen måste vara insikten om att vi människor måste arbeta för vår försörjning. Vygotskijs den proximala utvecklingszonen tas också upp för att belysa att alla elever behöver möta ett innehåll som är på lagom nivå för just dem. För att lärare ska lyckas med det i en heterogen grupp måste gruppdynamiken fungera riktigt bra. I Kritisk analys av inkludering 2018 så har jag analyserat den aktuella frågeställningen men sedan dess har problemet bara eskalerat för att nu ha nått en tydligt skadligare nivå.

På de här tre åren sen förra inlägget har vi sett en kraftig försämring där det nu är riktigt stora grupper av elever som helt enkelt fått lära sig att de ska hålla helt tyst för att inte bli utsatta av de aggressiva. Stora grupper skötsamma elever som blivit tränade i att de är värda mindre. Det blir en helt omvänd belöning där prestation är något fult och vi talar om antipluggkultur men verkar inte förstå att det är vi som göder denna.

Det är lämpligt att börja med lågaffektivt bemötande där det tidigare inlägget visade risk för konkurrensen om lärartiden och effekten på klasskamrater av detta och visade att detta kunde ge eskalerande problem. Första gången jag mötte lågaffektivt bemötande var på lärarutbildningen 2003 och innan begreppet formulerats och marknadsförts vilket visar att de här är en välbeprövad metod för att nå elever med ett problematiskt beteende. Bo Hejlskov Elvén är leg psykolog och den som marknadsfört metoden starkast och han beskriver tre delar av den:

  1. Lärarens eget fel om något går snett
  2. Lärare ska släppa kontrollen över situationen
  3. Alla elever vill uppföra sig väl

De är alla beskrivna mycket mer utförligt i länken lågaffektivt bemötande och jag menar att de alla tre har något bra och positivt i sig men jag tänkte nu problematisera dem och nämna oönskade effekter vi har kunnat se.

  1. Det är ett effektivt sätt att nå fram på, vara empatisk och aktiv i relationen. Den oönskade effekten är att lärare som misslyckas med svåra utmaningar känner sig som syndabockar och misslyckade. BEO drev ett ärende med skadestånd för en elev baserat på att eleven borde bemötts lågaffektivt men läraren prioriterade att stoppa kränkningarna av skolkamrater. Effekten av syndabocksrisken är att lärare drar sig för att agera överhuvud taget. Effekten är också en nedprioritering av andra elevers behov av att inte bli kränkta.
  2. Som lärare är det förstås viktigt att ha flexibilitet och hitta alternativ när man tappar den detaljerade kontrollen av situationen. Samtidigt är det dock så att det lyfts fram att för att nå bäst kunskapsresultat så behöver man ha tydliga och kommunicerade lektionsmål. Många lärare har dessutom svårt att klara att ta det ansvar för att skydda och hjälpa elever som ingår i vårt uppdrag om de inte har en hyfsad kontroll. Ju fler utmaningar mot lärarrollen och kontrollen som uppstår desto färre lärare orkar med uppdraget.
  3. Alla vill uppföra sig väl men de flesta har också egoistiska mål som konkurrerar med deras möjligheter att lyckas med det. Om en elev behöver väldigt tät bekräftelse så konkurrerar detta kraftigt med att låta andra ta plats. Om en elev är starkt luststyrd så konkurrerar detta oftast ut viljan att anpassa sig efter andra. Med ett skolperspektiv så får vi då många konkurrerande mål och svåra prioriteringar och konflikter mellan dem.

Slutsatsen blir att bieffekterna av marknadsföringen av lågaffektivt bemötande har blivit större än dess fördelar. Lågaffektivt bemötande behöver ofta stoppas tillbaka i verktygslådan och vi avkrävs bättre lösningar för problematiska elever.

Nästa perspektiv handlar om att inkludering påverkar innehållet. Ett tidigare inlägg Alla elever är lika unika handlar om det svåra samspelet mellan en bra gruppdynamik och vilket innehåll man väljer att ha. Att välja innehåll så att du som lärare möter eleverna där de är, det är den allra första lärdomen en lärare behöver erövra. Det är därför rent underligt att inte alla drar slutsatsen att lektionsinnehållet påverkas starkt av eleverna i gruppen. Hela historiken som lett fram till inkludering vare sig det varit SIA eller individualisering har handlat om att förändra innehållet för att den som har svårt ändå ska hänga med. Det är lättare att undervisa elever på liknande nivå och jag menar att vi haft en ren mytbildning inom skolan där något alla egentligen vet ändå ifrågasätts av rent ideologiska skäl. Ja, elever med olika sorters erfarenheter är en stor tillgång för gruppdynamiken, ja elever med olika roller i gruppen beroende kunskaper är en smart strategi, ja elever lär av varandra. Jag talar väl inte om en helt likformig grupp för sådana existerar inte någonstans men vi har lättare att hålla alla i den proximala utvecklingzonen om de inte skiljer sig för mycket.

Vad har då hänt med innehållet under de senaste tre åren? Det som syns enklast är att fler elever, framför allt killar, som kommer till gymnasiet med lärdomen att de måste hålla tyst om de inte ska bli mobbade. Vältränade i att se sina åsikter och synpunkter som mindre viktiga än andras. Vad har det då att göra med innehållet i undervisningen? Tesen som förs fram är då att inkludering rent allmänt görs allt skickligare och lärare har blivit bättre på att se de informella ledarna i en grupp och låta dessa få ett innehåll som passar dem.

I Möt individerna i grupp diskuterar jag en lärarstrategi om att addressera hela gruppen när man vet att det är några få elever som är orsaken. ”Vi ska inte hänga ut någon.” är den helt vällovliga strategin men bieffekterna är att innehållet måste sänkas för hela gruppen. En förändring kan lätt genomföras när orsaken är den informella ledaren. Laborationer som var för svåra för de som är viktiga att hålla nöjda kan lätt bytas ut mot mer lekfulla. Genomgångar som innehöll utmaningar kan bytas ut mot filmer, berättelser, demonstrationer mm. Det finns omfattande rapporter att det här ökar i den kommunala skolan. Innehållet anpassas efter att hålla alla nöjda och kunskapsutveckling får stryka på foten.

Nu kommer sedan också Därför väljer man friskolor för även om min avslutande punkt om trygghet är viktigare för ökning av friskolor så är det troligt att innehållet spelar roll. Det talas om ”pedagogiken”, ”undervisningen passar mitt barns sätt att lära” och ”akademisk kvalitet” men eftersom jag ovan visat vilken stark koppling det finns mellan innehåll och att skolan lyckas möta barnet utvecklingsbehov så är just barn som inte fått ett innehåll som de önskar mycket troligt att de väljer annat. Inkludering gör att andra barn blir missnöjda med vad de får lära sig.

Inkludering har kraftig inverkan på vilket innehåll klasskamrater får möta och det finns många exempel på elever som känt stor besvikelse över den låga nivå undervisningen bedrivs på för att lyckas inkludera någon annan. Vi har en förstärkt effekt av flykt till friskolor, bristande förkunskaper för nästa skolnivå mm.

Den avslutande delen om effekterna på trygghet kommer få den kortaste genomgång men ändå gäller principen sist men inte minst. Därför väljer man friskolor visar tydligt vilket avgörande skäl trygghet är för de som väljer friskolor. För alla oss som har inblick i väldigt trygga och bra kommunala skolor kan det komma som ett slag i magen. Hur kan föräldrar och elever välja friskolor av det skälet? Det är ändå lika bra att se sanningen i vitögat och många kommunala skolor har allvarliga problem med tryggheten. Tesen som drivs här är att den huvudsakliga orsaken för flykten till friskolor är överinkludering.

Lärare vann i rätten efter ingripande – ändå kräver BEO skadestånd får sedan exemplifiera den osäkerhet som sprider sig i hela skolsystemet kring ifall lärare får och kan skydda elever från kränkningar av jämnåriga. Detta är förstås starkt relaterat till inkludering och lågaffektivt bemötande hade ordinerats för eleven som blockerade sina kamraters väg och ägnade sig åt att kränka och förtrycka dem. BEO hade alltså en grund i de riktlinjer som kommit ut kring inkludering hur chockerande vi än tycker detta är. Det som marknadsförs kring inkludering urholkar de andra elevernas rättigheter när det gäller trygghet.

Ett omtalat fenomen är att kriminella gäng har makt långt in i skolan och våra barns vardag är fylld med kontakter med dessa. Många pekar på inkludering som en av de viktiga faktorerna för att detta har ökat. Utan att veta om detta är sant eller ej får jag konstatera att de här på många sätt ligger utanför vad blogg klarar av att ta upp en tillräckligt allsidig diskussion kring. Det är dock uppenbart att många förknippar inkludering med bristande trygghet och möjligheter för gängkriminalitet.

Trygghetsfrågor är förstås ett svårt område att analysera då det inte bara handlar om inblick i skolans vardag utan även en omfattande rättspolitisk kunskap. Att skolans inkluderingssatsning inte haft positiva effekter på tryggheten eleverna känner i skolan är dock helt klart.

Om janlenander

59-årig gymnasielärare i matematik, fysik och teknik med bakgrund som civilingenjör och arbete på Patentverket, Ericsson och Choicebridge. Två gulliga döttrar och en härlig hustru.
Detta inlägg publicerades i skolutveckling. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s