Hur kan man arbeta med Samhällskunskap?

Det här inlägget är nästan en recension av ett examensarbete men jag utvidgar det lite och vågar mig därför på den lite modigare rubriken. Det avgörande för detta är dock det lilla ordet kan som visar att det handlar om ett möjligt sätt, inte om ett sätt man bör, inte om ett sätt som behöver vara optimalt. För den nyutexaminerade samhällskunskapslärare som vill få mycket praktiskt tillämpbara tankar att bygga sin undervisning kring så rekommenderar jag Johan Kants bok, Yrke lärare eller något av de otaliga inlägg där han diskuterar seminarieundervisning tex Yrke: lärare del 6. Boken innehåller också flera konkreta elevfall som är mycket inspirerande för den som vill växa som lärare. Jag har dessutom under min lärarbana mött många samhällskunskapslärare med spännande erfarenheter som de varit mer än villiga att dela med sig av. Detta har varit oerhört givande för mig som undervisar om teknik men ofta med ett samhällsperspektiv på hur man lyckas med teknikutveckling. Kollegorna är den bästa hjälpen för lärare som är nya i sin roll.

Nu dock till själva examensarbetet, inläggets huvudnummer, Entreprenöriell Samhällskunskap och ni inser att själva frågeställningen är lite trendig men jag tycker om lite trendiga och nya saker om de ändå behåller fötterna på jorden. Så här är frågeställningen formulerad:

Hur kan man som lärare i grundskolans senare åldrar arbeta med entreprenöriellt lärande i ämnet samhällskunskap så att undervisningen lever upp till LGR 11:s formuleringar om entreprenörskap och informations- och kommunikationsteknik i skolan?

Det är till att börja med oerhört intressant för alla lärare att fundera kring hur de nya generella förmågorna enligt Lgr 11 kan komma in i respektive ämne. Fredrik Karlsson, skribenten använder vidare ordet kan i sin frågeställning och som ingressen på mitt inlägg visar så ser jag mycket positivt på detta. Jag anser att examensarbeten nästan uteslutande borde nöja sig med denna nivå och jag anser att även uppsatser och avhandlingar på högre nivå skulle var ärligare om de nöjde sig med kan. Med just denna frågeställning har jag ett ytterligare skäl  till att jag tycker det är ett bra val. Just när det gäller IKT och entreprenörskap upplever jag att det redan finns alltför många pekpinnare om hur andra ska göra. Det är väldigt viktigt att sätten för att införa detta anpassas efter både ämnets innehåll och lärarens förmågor.

I Norge vid Rosendal så ger utsikten översikt över utmaningarna

Karlsson har valt metoden ”kvalitativt litteraturstudium” och han redogör också för hur metoden är utformad. Han har inte speciellt mycket förslag på hur han skulle kunna komma tillrätta med svagheterna hos metoden och min bedömning är att metoden är ett mycket svagt verktyg till och med om resultatet ska bli ganska svaga rekommendationer. Jag anser att kvalitativt litteraturstudium bör vara en mycket omfattande del av förberedelserna för vetenskapliga avhandlingar och att alla som ska producera något inom forskning bör ha tagit reda på exakt var vetenskapens ståndpunkt ligger innan de gör något annat. Karlssons examensarbete har intressanta referenser men det gör inte intrycket av att ens vara i närheten av att beskriva vetenskapens ståndpunkt. Det är dock inte rimligt att begära för ett examensarbete då det borde innebära flera års inläsning. Examensarbetet klarar sig dock undan allvarligare kritik av metodval pga sin avgränsade frågeställning.

Litteraturstudien genomförs med att Karlsson:

försöker förstå helheten i den text man läser för att sedan gå tillbaka och läsa de olika delarna i texten. Det man sedan som forskare försöker göra är att man tillsammans med sin egen förförståelse tolka såväl helheten som de olika delarna i texten

Att man vid en litteraturstudie försöker strukturera sitt arbetssätt och se till så att man har bra koll på vad som kommer från olika källor känns som en självklarhet. Jag tror att Karlsson vunnit på att bara beskriva sitt eget strukturerande och inte hänvisa till den ”hermeneutiska spiralen”. Hermeneutiken är ett ytterst stort och svårgripbart område och jag tror varken att en examensarbetare inom pedagogik eller hans läsare kan ha den nödvändiga insikten  i området för att det ska vara lämpligt att använda begrepp från detta område.

Referaten av tidigare forskning är trevligt och enkelt skrivet men för lärare som gått färdigt utbildningen och fått mer erfarenhet om olika perspektiv kan informationen upplevas som av lite väl grundläggande natur. Ett perspektiv på lämpligt innehåll som tog sin utgångspunkt i att samhället har långtgående ambitioner för alla elever skulle nog förtjänat att lyftas fram i större utsträckning. Det är ju faktiskt den verklighet vi lärare möter i dagsläget.

Jag funderar kring entreprenöriellt lärande och hittar en definition:

”Det är en lärandeform i vilken eleven i samspel mellan skola och näringsliv får arbeta med verklighets förankrade uppgifter.” (Otterborg, 2011, s.25).

Det är en definition som får mig att fundera kring vad som egentligen är nytt. Att låta eleverna möta näringslivet har förstås alltid varit svårt att åstadkomma i praktiken men vilka lärare är det som inte arbetar med verklighetsförankrade uppgifter sedan lång tid tillbaka. Jag får en känsla av att våra politiker hade önskat att skolan skulle ge eleverna inblick och förståelse för hur våra nuvarande entreprenörer arbetar, vad de behöver ha för värderingar, hur de lyckas, vad som krävs av dem etc. Examensarbetet indikerar att politikernas önskningar kommer att tillgodoses i väldigt liten grad vilket kan kännas oroande. Vad det får för konsekvenser är en frågeställning som samhällskunskapslärarna borde försöka besvara. Det är en sådana analys som just de borde ha bra utbildning för. Jag har ett mycket positivt intryck av nuvarande samhällskunskapsundervisning men hur lärare ska möta nya samhällsfenomen och samhällskrav kring entrepenörskap är en utmaning de inte kommer kunna backa från.

Min spontana reaktion inför tillämpningen av det som tas upp i examensarbetet är att om Karlsson själv använder det så kan det skapa en mycket variationsrik och rolig undervisning men jag hittar så många dolda arbetsuppgifter för att lyckas med alla elevmöten att jag undrar hur de ska hinnas med. Jag återknyter till Johan Kants bok Yrke: lärare och hans berättelser om hur mycket han arbetade som nyutexaminerad lärare med höga ambitioner. Samhällskunskapslärare kommer inte att komma undan att möta kraven på att eleverna ska ha mer förståelse för entreprenörskap men de flesta kommer ändå att ha mer nytta av att fundera kring hur de lyckas med seminarieundervisning. De flesta kommer också ha mycket nytta av att ha funderat igenom hur de lyckas utan att arbeta ihjäl sig.