Hur kan man arbeta med Samhällskunskap?

Det här inlägget är nästan en recension av ett examensarbete men jag utvidgar det lite och vågar mig därför på den lite modigare rubriken. Det avgörande för detta är dock det lilla ordet kan som visar att det handlar om ett möjligt sätt, inte om ett sätt man bör, inte om ett sätt som behöver vara optimalt. För den nyutexaminerade samhällskunskapslärare som vill få mycket praktiskt tillämpbara tankar att bygga sin undervisning kring så rekommenderar jag Johan Kants bok, Yrke lärare eller något av de otaliga inlägg där han diskuterar seminarieundervisning tex Yrke: lärare del 6. Boken innehåller också flera konkreta elevfall som är mycket inspirerande för den som vill växa som lärare. Jag har dessutom under min lärarbana mött många samhällskunskapslärare med spännande erfarenheter som de varit mer än villiga att dela med sig av. Detta har varit oerhört givande för mig som undervisar om teknik men ofta med ett samhällsperspektiv på hur man lyckas med teknikutveckling. Kollegorna är den bästa hjälpen för lärare som är nya i sin roll.

hur lär den lilla ugglan sig?Nu dock till själva examensarbetet, inläggets huvudnummer, Entreprenöriell Samhällskunskap och ni inser att själva frågeställningen är lite trendig men jag tycker om lite trendiga och nya saker om de ändå behåller fötterna på jorden. Så här är frågeställningen formulerad:

Hur kan man som lärare i grundskolans senare åldrar arbeta med entreprenöriellt lärande i ämnet samhällskunskap så att undervisningen lever upp till LGR 11:s formuleringar om entreprenörskap och informations- och kommunikationsteknik i skolan?

Det är till att börja med oerhört intressant för alla lärare att fundera kring hur de nya generella förmågorna enligt Lgr 11 kan komma in i respektive ämne. Fredrik Karlsson, skribenten använder vidare ordet kan i sin frågeställning och som ingressen på mitt inlägg visar så ser jag mycket positivt på detta. Jag anser att examensarbeten nästan uteslutande borde nöja sig med denna nivå och jag anser att även uppsatser och avhandlingar på högre nivå skulle var ärligare om de nöjde sig med kan. Med just denna frågeställning har jag ett ytterligare skäl  till att jag tycker det är ett bra val. Just när det gäller IKT och entreprenörskap upplever jag att det redan finns alltför många pekpinnare om hur andra ska göra. Det är väldigt viktigt att sätten för att införa detta anpassas efter både ämnets innehåll och lärarens förmågor.

I Norge vid Rosendal så ger utsikten översikt över utmaningarna

Karlsson har valt metoden ”kvalitativt litteraturstudium” och han redogör också för hur metoden är utformad. Han har inte speciellt mycket förslag på hur han skulle kunna komma tillrätta med svagheterna hos metoden och min bedömning är att metoden är ett mycket svagt verktyg till och med om resultatet ska bli ganska svaga rekommendationer. Jag anser att kvalitativt litteraturstudium bör vara en mycket omfattande del av förberedelserna för vetenskapliga avhandlingar och att alla som ska producera något inom forskning bör ha tagit reda på exakt var vetenskapens ståndpunkt ligger innan de gör något annat. Karlssons examensarbete har intressanta referenser men det gör inte intrycket av att ens vara i närheten av att beskriva vetenskapens ståndpunkt. Det är dock inte rimligt att begära för ett examensarbete då det borde innebära flera års inläsning. Examensarbetet klarar sig dock undan allvarligare kritik av metodval pga sin avgränsade frågeställning.

Litteraturstudien genomförs med att Karlsson:

försöker förstå helheten i den text man läser för att sedan gå tillbaka och läsa de olika delarna i texten. Det man sedan som forskare försöker göra är att man tillsammans med sin egen förförståelse tolka såväl helheten som de olika delarna i texten

Att man vid en litteraturstudie försöker strukturera sitt arbetssätt och se till så att man har bra koll på vad som kommer från olika källor känns som en självklarhet. Jag tror att Karlsson vunnit på att bara beskriva sitt eget strukturerande och inte hänvisa till den ”hermeneutiska spiralen”. Hermeneutiken är ett ytterst stort och svårgripbart område och jag tror varken att en examensarbetare inom pedagogik eller hans läsare kan ha den nödvändiga insikten  i området för att det ska vara lämpligt att använda begrepp från detta område.

Referaten av tidigare forskning är trevligt och enkelt skrivet men för lärare som gått färdigt utbildningen och fått mer erfarenhet om olika perspektiv kan informationen upplevas som av lite väl grundläggande natur. Ett perspektiv på lämpligt innehåll som tog sin utgångspunkt i att samhället har långtgående ambitioner för alla elever skulle nog förtjänat att lyftas fram i större utsträckning. Det är ju faktiskt den verklighet vi lärare möter i dagsläget.

Jag funderar kring entreprenöriellt lärande och hittar en definition:

”Det är en lärandeform i vilken eleven i samspel mellan skola och näringsliv får arbeta med verklighets förankrade uppgifter.” (Otterborg, 2011, s.25).

Det är en definition som får mig att fundera kring vad som egentligen är nytt. Att låta eleverna möta näringslivet har förstås alltid varit svårt att åstadkomma i praktiken men vilka lärare är det som inte arbetar med verklighetsförankrade uppgifter sedan lång tid tillbaka. Jag får en känsla av att våra politiker hade önskat att skolan skulle ge eleverna inblick och förståelse för hur våra nuvarande entreprenörer arbetar, vad de behöver ha för värderingar, hur de lyckas, vad som krävs av dem etc. Examensarbetet indikerar att politikernas önskningar kommer att tillgodoses i väldigt liten grad vilket kan kännas oroande. Vad det får för konsekvenser är en frågeställning som samhällskunskapslärarna borde försöka besvara. Det är en sådana analys som just de borde ha bra utbildning för. Jag har ett mycket positivt intryck av nuvarande samhällskunskapsundervisning men hur lärare ska möta nya samhällsfenomen och samhällskrav kring entrepenörskap är en utmaning de inte kommer kunna backa från.

Min spontana reaktion inför tillämpningen av det som tas upp i examensarbetet är att om Karlsson själv använder det så kan det skapa en mycket variationsrik och rolig undervisning men jag hittar så många dolda arbetsuppgifter för att lyckas med alla elevmöten att jag undrar hur de ska hinnas med. Jag återknyter till Johan Kants bok Yrke: lärare och hans berättelser om hur mycket han arbetade som nyutexaminerad lärare med höga ambitioner. Samhällskunskapslärare kommer inte att komma undan att möta kraven på att eleverna ska ha mer förståelse för entreprenörskap men de flesta kommer ändå att ha mer nytta av att fundera kring hur de lyckas med seminarieundervisning. De flesta kommer också ha mycket nytta av att ha funderat igenom hur de lyckas utan att arbeta ihjäl sig.

Om janlenander

56 årig gymnasielärare i matematik, fysik och teknik med bakgrund som civilingenjör och arbete på Patentverket, Ericsson och Choicebridge. Två gulliga döttrar och en härlig hustru.
Det här inlägget postades i skolutveckling. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Hur kan man arbeta med Samhällskunskap?

  1. Maths skriver:

    Kan är ett bra ord. Många forskare inom den så kallade förskolans värld skulle må bra av att släppa moraliserandet och få en mer distanserad och analyserande blick på sitt forskningsobjekt. Att se möjligheter, inte skriva någon på näsan hur det faktiskt är. För det är inte så vetenskap fungerar.

    Sedan behöver man inte läsa mängder med litteratur först. Det finns något som kallas Grounded theory där man istället går den omvända vägen. Först undersöker man sitt obejkt utifrån det syfte man har, sedan läsar man in sig på relevant litteratur. Jag har en föredetta arbetskamrat som skriver en master uppsats med den metoden.

    När det gäller entreprenörskapet, så ligger väl det i samma linje som att man nu vill ha Nobelpristagare. Gärna direkt ur förskolan. Det finns dessutom många som vill lyfta entreprenören till att bli dagens hjälte, gärna med en egen gräddfil i samhället.

    • janlenander skriver:

      Den omvända metoden med att läsa in teorin efter att man gjort undersökning är förstås också möjlig och jag har inte så mycket kritik av de som använder den. Däremot är jag mycket oroad över att man ”forskar” på än det ena än det andra utan att ha hittat ett system för att se till så att insatserna koordineras. Jag hävdar alltså att många avhandlingar saknar vetenskapligt värde och bidrar inte till mänsklighetens gemensamma kunskapsbygge just pga att de inte kopplar tillräckligt starkt till tidigare resultat. Vetenskapen behöver vara logiskt sammanhängande. Ett system för att öka kopplingarna till tidigare forskning är att kraftigt öka kraven på förförståelsen av området hos varje forskare.

      Det är förstås lätt att inse att Steve Jobs varit oerhört avgörande för företaget Apple, ekonomiska situationen för många människor och teknikutvecklingen inom ett område som ger mig mycket glädje. Någon slags hjältestämpel får han även i mitt sinne. Det är nog självklart att Kamprad mfl entreprenörer också får något liknande från många människor. Ett lands behov av entreprenörer blir så tydligt, utan dem blir Sverige snabbt ett fattigt land där det vi kallar välstånd bara är gamla minnen. Det är klart att lärare, läkare och socialsekreterare också är viktiga men det är ändå förståeligt om politiker vill odla fram entreprenörer. Som du mycket riktigt påpekar blir det nästan lite tramsigt när vissa låter som att vi ska producera Steve Jobs:ar redan i förskolan. Mycket av det som behövs för att vi ska få många entreprenörer finns ju redan i vår skolvärld, men sen det där lilla extra som behövs för att det verkligen ska bli riktigt många är så svårfångat. Den sak som med störst säkerhet gett Sverige många entreprenörer är sommarlovet. Det kan vara en indikation på hur svårt det är att hitta på åtgärder som skapar innovation och entreprenörskap.

  2. Fredrik Karlsson skriver:

    Jan,

    Tack för intressant läsning till att börja med. En balanserad recension som både tar upp det som är bra och det som borde bli bättre. Vi har samma uppfattning när det kommer till att använda kan och inte bör inom ramen för examensarbeten. Jag delar inte Johans syn på hur undervisningen bör bedrivas. Därmed inte sagt att jag inte har hämtat viss inspiration från hans bok. Det handlar då främst om hur man som lärare får till en bra och rimlig grovplanering för Samhällskunskap, Religion och Historia som är mina ämnen.

    Min undervisning har sin grund i tre teorier där den sistnämnda kommit att få en allt större del av min teoretiska bas. Det handlar då om Konstruktivismen, Det sociokulturella perspektivet och Konnektivismen. Anledningen till att Konnektivismen fått ett större inflytande på senare tid är sannolikt mitt ökade intresse för att använda IKT i undervisningen. Konnektivismen innebär att man tänker i termer av nätverk. Lärande sker inte internt hos varje enskild individ utan externt i olika nätverk. Det är när vi kopplar samman och ser mönster i nätverket som lärande sker. Jag tror att för att man ska kunna nå detta i klassrummet så krävs att man som lärare uppmuntrar samarbete på flera olika sätt. Det kan handla om aktiviteter i klassrummet som främjar samarbete. Men också om aktiviteter online som främjar samarbete. Här är sådant som wikis, forum, sociala medier, Moodle, Mahara E-portfolio, Google Docs osv. centrala verktyg. Det handlar om att eleverna ska kunna utvecklas och bygga information, kultur och kunskap tillsammans.

    Jag som lärare är här en av många noder i nätverket och när jag ibland får frågan bland annat via sociala nätverk hur jag ser på lärarrollen så brukar jag svara med ett citat från Moodle:s wiki och som jag även tar upp i mitt examensarbete: ”All of us are potential teachers as well as learners – in a true collaborative environment we are both”. Min undervisning vilar ju, även om metodiken inte är helt färdigutvecklad (vilket den kanske aldrig borde bli då den borde stadigt utvecklas) mycket på mitt stora intresse för Moodle och Mahara E-portfolio som du vet.

    Ha en fortsatt trevlig söndag kväll,

    Fredrik

    • janlenander skriver:

      Det känns som att det finns en risk att teorierna får väl mycket plats. Dina tre hörnpelare lider alla tre av att det är svårt att få fram information om hur de tillämpas på ett bra sätt i praktiken.

      Johan har en hel del att berätta om hur det är att komma ut och möta verkligheten fylld med härliga spännande nya idéer man vill använda och hur man nästan kan arbeta ihjäl sig utan att uppnå dem. Det här perspektivet med den unge lärarens känslor blir dock starkast om man lyssnar på honom. Vi måste låta oss själva hitta verktygen vi är bekväma med att använda men äldre kollegor har en oerhört viktig roll när vi ska hantera de känslor som väcks när vi upptäcker hur stor utmaningen är att verkligen möta alla elever. Vi måste lära oss hantera känslorna när vi blir tvungna att ompröva våra strategier flera gånger. Den stora glädjen med utmaningarnas skiftande karaktär är också roten till att inte orka.

      • Kenth Sundlöf skriver:

        En av de stora sorgerna med att vara lärare tycker jag är; att nå dit jag vill med mina elever tar som regel mycket längre tid än jag får tillsammans med dem. Det du säger ovan är så sant att jag blir tårögt förbannad på det.

        Måtte jag aldrig bli en cyniker.🙂

  3. Ping: Framtidskompetenser och IKT i #skolan « Fredriks blogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s