Elevfokus och mer kaxiga lärare

Malin Siwe skriver i artikeln Låt stå, lärarpampar om att lärare borde vara mer kaxiga och ansvarstagande kring hur skolan utformas men inledningen av artikeln är ganska motsägelsefull med stor ilska mot att lärarfacken är kaxiga på medlemmarnas vägnar. Hmmm hur ska vi lärare göra egentligen? Jag speglar det i något annat, nämligen begreppet elevfokus, något som alla i skolans värld säger sig ha men där betydelsen vänds och vrids. Rent historiskt tror jag att det här med olika syn på elevfokus går tillbaka till kommunaliseringen där lärarna ofta fick möta kritik för bristande elevfokus när de motsatte sig förslag från olika makthavare. Det dök upp en väldigt konstlad motsättning mellan det som är bra för lärare och det som är bra för elever.

En avstamp i EUs nyckelkompetenser och framför allt nummer sju ”Initiativförmåga och företagaranda” kan vara ett bra sätt att diskutera vad elevfokus borde innehålla och vad det ställer för krav på lärares uppträdande. Baserat på ordspråket ”barn gör inte som du säger barn gör som du gör” så inses lätt att läraren som förebild är viktig och att denna förebild bland annat måste visa initiativförmåga och företagaranda. Jag spetsar till det och hävdar att alla duktiga lärare behöver vara lite kaxiga.

Lärare behöver förhålla sig till omvärldens dubbla budskap kring lydighet och ansvar och jag hävdar att i nuläget bör lärarkåren bli mer kaxig, mer ansvarstagande och mindre lydig.

En kaxighet med elevfokus handlar förstås inte om att trycka ner elever eller egentligen inte om att trycka ner andra alls utan om en ödmjuk orubblighet. Det handlar om stor öppenhet för andra grupper och perspektiv men med en utgångspunkt i Helena von Schantz svavelosande formulering från inlägget Allt är lärarnas fel, 9 :”Sverige har jävligt mycket bättre lärare än landet förtjänar”.

Signaturen Morrica har intressanta tankar kring ökat ansvarstagande i Lev som du lär och i inlägget Malin Siwe funderar hon kring att lärarkåren har alldeles för lätt att ta åt sig och känna sig nedtryckta. Jag tycker att hon missar det som Helena von Schantz lyfte fram så bra med sina svavelosande ord om att vi lärare verkligen inte behöver skämmas för vår del i skolutvecklingen men det Morrica skriver är ändå ytterst läsvärt.

Allra bästa hjälpen i mitt eget tankearbete har jag dock framför allt haft av Lrbloggaren Zoran och hans två inlägg  Viktigt att stå upp för lärarkåren och Huvudet på spiken. De här inläggen fick mig att tänka till kring vilken attityd lärare måste ha för att uppnå ett riktigt bra elevfokus som slår vakt om elevens rättigheter. En avstamp i alla elevers rättigheter till att få hjälp med en stor kunskapstillväxt.

Det finns en bra kaxighet som vi lärare bör ta till oss för att få mer elevfokus.

PS. Bloggen Tysta tankar och inlägget Malin Siwe och ansvaret startade debatten på ett som vanligt kreativt sätt.

Om janlenander

56 årig gymnasielärare i matematik, fysik och teknik med bakgrund som civilingenjör och arbete på Patentverket, Ericsson och Choicebridge. Två gulliga döttrar och en härlig hustru.
Det här inlägget postades i skolutveckling. Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till Elevfokus och mer kaxiga lärare

  1. Plura skriver:

    Kaxighet är bra, bara det inte slår över i arrogans.

    Jag skulle nog vilja säga att lärarne skulle blir mer av klassrumsledare. Det tycker jag mig se ett behov av i den omtalade dokumentären Klass 9A. Det går ju inte att du har lärare som är som ”den blyga violen från Flen”.

    Samtidigt tror jag det är viktigt att tilltalet i klassrummet är personligt, inte privat. Lärare som försöker att bli kompisar med eleverna är dömda att förlora matchen.

    • janlenander skriver:

      Kaxighet har jag valt med flit på grund av att de har en gnutta negativ klang eller antydan till att någon inte uppskattar att man tar plats. När jag såg Skolfront med ett kommunalråd från Arvidsjaur och en snäll lärarrepresentant så tänkte jag hur på mycket mer kunskap hon hade och ändå så var det han som stod där och var van att bestämma. Lärare ska ta plats och visa ledarskap fastän inte alla uppskattar att vi gör det och det gäller både debattprogram och i klassrummet.

      Arrogans däremot är för mig inkompetens och att man inte vet vad man kan, dvs något vi lärare aldrig ska ägna oss åt.

      Jag tycker att om dina ord ”personligt, inte privat” är en väldigt bra kompletterande iakttagelse. Det kan förstås finnas elever som behöver så mycket bekräftelse att de kan behöva prata om privata saker men med de flesta känns det som att man kan bygga en stark och varm relation men i huvudsak hålla sig till ämnet och hur de ska lyckas i det. Det ska förstås finnas mängder av plats för skämt och bus men det behöver inte innebära att man ramlar över gränsen och blir kompis istället för lärare.

  2. Lisa skriver:

    Jag tror att du är väldigt snäll även när du försöker vara kaxig😉

    Det är alltid skönt att höra någon säga att vi lärare gör ett bra jobb redan som det är. Vi vill och försöker så mycket när det gäller att arbeta bättre att vi gott kan slippa gnället på oss.

    • janlenander skriver:

      Tack så mycket. Bamse säger att är man väldigt stark måste man vara väldigt snäll och jag tänker att är man väldigt snäll så blir man väldigt stark och modig genom att tänka på elevernas bästa.

  3. Jan, roligt att bli citerad.🙂 I synnerhet i ett så bra inlägg. Du knyter ihop de olika vinklarna väldigt bra. I morgon kommer mitt blogginlägg om Siwe och det blir ord och inga visor kan jag lova.🙂

    Plura, lärare som den blyga violen – antingen lär de sig snabbt på jobbet eller så försvinner de från skolan. Men för den individ som står där med studielån för fem års studier och ett yrke man inte klarar av är det en personlig tragedi. Därför måste det gallras vid intagningen eller i början av utbildningen.

    • janlenander skriver:

      Jag upptäckte i slutänden att jag blev ganska inspirerad av Malin Siwes mycket kaxiga artikel och ser det som ett steg på vägen mot att vi ska bli mer kaxiga och börja göra en hel del av det som hon föreslår. Inte alls så negativ alltså men samtidigt så är hela min tes att vi lärare ska våga vara kaxigare och några av oss ska absolut kunna vara minst lika kaxiga Malin. Jag ser fram emot att du läser lusen av henne och visar vart skåpet ska stå.

      Jag ser dig Helena som en förebild för oss andra när det gäller att stå på sig.

  4. Jag fastnar mycket för det här med att elever gör som lärare gör inte som de säger. En lärare som undervisar om demokrati, men samtidigt tycker sig ha monopol på tolkningsramar och har skendemokratiska arbetssätt är inte så trovärdig. Demokratifrågor ser onekligen lättare ut på pappret än vad de är i praktiken och det innebär att mitt ansvar som lärare är att bli medveten om hur jag jobbar, vad som händer när det går fel och hur undervisningen kan bli bättre. Det är mitt ansvar.

    På samma sätt är det naturligtvis med det du tar upp om intitiativfömåga, entreprenörskap och kaxighet. Det är svårt att lära eleverna ta för sig i dagens globaliserade samhälle, tänka ”outside the box” och ifrågasätta kritiskt om läraren inte själv förmår göra det.

    Ett viktigt förtydligande apropå Pluras kommentar är att kaxighet för mig på intet sätt ska likställas med arrogans.

    • Jan Lenander skriver:

      En positiv sida av Malin Siwes artikel var ju att hon efterlyste mer mod hos lärare vilket jag tror är oerhört viktigt. Det var dock så oerhört sorgligt att hon skulle kombinera det med ett angrepp på facken och lärarkåren som jag vet många kände som både elakt och orättvist. Skolan behöver snälla lärare och den typen av lärare behöver bli väl behandlade för att ta fram sitt mod och inte känna sig urlakade av påhopp.

      Demokratiuppdraget är just ett uppdrag som kräver mycket mod för att lyckas. Det finns en oerhörd fälla i låt gå mentalitet hos läraren när det gäller demokrati där detta ofta resulterar i anarki och minoritetsförtryck. Inte för att elever är onda utanför att demokrati är ett svårt begrepp där mycket kunskap behövs innan det kan tillämpas bra. Däremot krävs det mod hos läraren för att pröva vägar som långsiktigt leder till demokrati och inte falla in i rutiner.

      Entreprenörskap och företagaranda är hjärtefrågor för mig men i det sammanhanget har jag en enorm tro att värdegrund, historia och verbal förmåga är viktiga byggstenar för att uppnå detta. Dock lyfts kanske lärarens mod fram i ännu högre grad, då det är ren trams med entreprenör som inte har mängder mod för att klara av situationer då det blir mycket tufft motstånd.

  5. anne-marie skriver:

    Jag har upptäckt att jag inte länkar till din blogg från min blogglista – vilket genast ska rättas till. A-M

  6. Ping: Vår framtid bygger på djupa kunskaper | Skollyftet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s