” 8 § Huvudmannen ansvarar för att utbildningen genomförs i enlighet med bestämmelserna i denna lag, föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen och de bestämmelser för utbildningen som kan finnas i andra författningar.” hämtat ur skollagen säger att de flesta bestämmelserna inte är lärarens ansvar. Det här betyder att lärares skyldigheter regleras i stort sett enbart av vanliga arbetsrättsliga regler.
”Alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling” är förstås ett av de mål som vi lärare ser som vårt personliga ansvar. I arbetsuppgifterna hos de flesta av oss ingår åtgärdsprogram, särskilt stöd och kontakter för att slussa elever med problem vidare på rätt sätt. Det är förstås utan tvekan så att det är lärare som gör det mesta arbetet med att uppfylla skollagen.
Läraryrket är ett av de yrken som är mest drabbat av utbrändhet och andra tecken på att arbetsbelastningen är för hög. Detta kombineras dock med en debatt där många önskar höja kraven på yrkeskåren och kräver förbättringar av prestation. Det är också många lärare som i sitt engagemang för olika saker vill ha höjda krav inom de mest skilda områden. Det går lätt att hitta skrivningar i skollagen som pekar på att det vore bra om lärare arbetade mer eftersom skolans resultat inte når upp till det som står där. I det dagliga arbetet uppstår ständigt situationer där man upptäcker utökade behov hos någon elev och enligt lagen borde sätta in extra kraft på att rätta till något så att det lagen föreskriver uppnås. I det sammanhanget är det intressant att analysera i vilken mån lärare har rätt att säga nej till mer arbete.
”Arbetsgivaren äger rätt att leda och fördela arbetet” ger förstås huvudmännen ganska mycket utrymme men begränsningarna kan ändå göra att de i praktiken är ganska kringskurna och eftersom begränsningarna kommer ur allmänna arbetsrättsregler så är särlagsstiftning inte aktuell. Till att börja med finns det tydliga begränsningar i möjligheten att beordra övertid och begreppet ”obetald övertid” finns inte i arbetsrättslig mening. Att arbeta övertid utan ersättning är en illojal handling som dessutom slår tillbaka på en som individ då det minskar ens effektivititet. I och med att läraruppdraget går att separera i tydliga mindre arbetspaket är det ytterst sällan det är ekonomiskt försvarbart att betala för övertid. Vi kan alltså nästan alltid säga nej till mer än vår avtalade arbetstid.
Som alla arbetsgivare kan förstås även skolan få mer gjort genom att fördela ut ansvar och det är förstås många lärare som är engagerade i olika saker och vill ta på sig ansvar. Vad innebär då det här när arbetsbördan blir för stor? Då är det faktiskt så att man balanserar upp arbetsgivarens rättigheter att leda arbetet med skyldigheter att tillgodose arbetstagarens rättigheter till ledigheter och rimliga arbetstider. Ökar arbetsbelastningen av någon anledning är det aldrig arbetstagarens ansvar att lösa situationen om det kräver mer än avtalad arbetstid. Detta gäller även om det handlar om missbedömningar av arbetets omfattning gjorda av arbetstagaren. En arbetsgivare kan förstås försöka få oss att känna dåligt samvete när vi i ett sent skede upptäcker att vi inte klarar av att tillgodose ett elevbehov men det är ändå inte vårt ansvar att ha reserver för det som blivit fel. Vi kan säga nej till arbetsuppgifter även om det rör sig om förtydliganden av ett ansvar vi tagit på oss.
Avslutningsvis vill jag nämna arbetsgivarens strategi kring att få oss att känna tacksamhet över den frihet och det ansvar vi får. Det är förstås ett viktigt skäl till att välja vårt yrke. Det är verkligen så att arbetsgivaren gör stora vinster på att ge oss frihet vilket jag demonstrerar i ”Stolhet över vårt engagemang” och vi behöver inte vara tacksamma för att de gör det som är bäst för dem. De har ofta inte insyn nog för att kunna effektivisera vårt arbete alls annat än tillsammans med oss och vi kan säga nej till mängder av deras förslag på den grunden. Vi kan ofta också säga nej till att göra saker som inte intresserar oss och veta att vårt nej är för elevernas skull.
1. Skollagen http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=2010:800#K2
2. Stolhet över vårt engagemang https://janlenander.wordpress.com/2010/10/08/stolthet-over-vart-engagemang/
Jan intressanta reflexioner.
Vill bara notera, utan att gå in på relationer med arbetsgivaren, att skollagen också är destinerad till eran roll som lärare. Bara ett exempel, att ni enligt 4 kap. 4 § ska medverka i det systematiska kvalitetarbetet. Jag skulle kunna räkna upp mänger av enskildheter i lagen som destinerar roller till lärarna efter att några dagar kopplat lagrummen till huvudmomenten i läroplanen.
Sedan kan man alltid fundera på rollen huvudman och rektor. Enligt lagen har huvudmannen inget ansvar för den inre organisationen på skolan, det är rektorns domän. En hård nöt för huvudmännen och dess nämndpolitker att lära sig att ge f-n i cykelstället. Frågan kvarstår hur arbetsgivaransvaret ska hanteras i kontexten av den nya skollagen. Ni är ju anställda i kommunen och inte på skolan.
Härliga och strålande tider med skön regeltolkning de nämsta åren. Inte kommer det att bli arbetsro på skolan de närmsta åren.
Ja vi lärare får flera starkt professionaliserande roller och den viktigaste är nog att vårt kvalitetsarbete blir ett sätt att hjälpa rektor att få bättre uppföljning av vad vi gör. Rektors möjligheter att styra och ställa med oss lärare blir tydligt mer begränsat men på ett område så stärks han eller hon starkt. Möjligheterna att fatta välgrundade förändringsbeslut ökar. Förändringarna är professionaliserande för rektorsrollen också. Det blir väldigt mycket bättre för alla på skolan och framför allt för eleverna.
Jag är förstås orolig för att hobbypolitikerna i kommunerna sätter käppar i hjulet för de har inte visats sig speciellt pålästa när det gäller lagar och regler.
Alla dessa lagar och förordningar som ska höja skolans kvalitet. Istället håller de oss lärare springande i ett ständigt snabbare ekorrhjul med våra papperslappar och vi tvingas allt mer och mer överge förhoppningarna om kvalitet. Om vi satte ens hälften av den tid vi lägger på dokumentation på att förbereda lektioner , fy sjutton vilket lyft det skulle bli på undervisningen.
Den nya skollagen har mer fokus på mätningar men det finns mindre krav på dokumentation. Skolorna har utrymme att göra kvalitetsarbetet till något positivt och vi lärare borde självklart sätta ner foten hårt när det gäller alla typer av ”Write-only dokument”. Kvalitetsarbetet ska självklart handla om kvalitet på det som åstadkoms och en reduktion av kvantiteten på administrativt arbete.
Pingback: Professionalisering genom att brinna för uppdraget | Jan Lenander – Lärare är bra att ha, blog
Pingback: Avgränsa läraruppdraget, det är viktigt för eleverna | Jan Lenander – Lärare är bra att ha, blogg
Pingback: Det finns en gräns för arbetsbelastning | Jan Lenander – Lärare är bra att ha, blogg
Pingback: Vi lärare ska ta ansvar men också undvika det | Jan Lenander – Lärare är bra att ha, blogg
Pingback: Lärare behöver ta ansvar | Jan Lenander – Lärare är bra att ha, blogg